Att galtens penis är skruvad är bekant för många som jobbar med grisar. Men ibland diskuteras det om den är skruvad åt vänster eller höger. Det rätta svaret är vänster. Foto: Margareta Wallgren

Spermaproduktion - så går det till

Förr var det besättningsgalten som såg till att få suggorna dräktiga. Hände något med galten kunde besättningen drabbas hårt men förlusterna stannade i den drabbade besättningen. Med semin blir läget ett helt annat eftersom varje ejakulat räcker till många spermadoser som räcker till många hondjur och sprids över stora geografisk områden. En semingalt som inte fungerar kan därmed orsaka stora problem. Men vad krävs egentligen av en bra semingalt

Det viktigaste är att galten är frisk och inte smittförande. När det gäller hygien och smittspridning så är detta reglerat i Jordbruksverkets författningar.

Semingalten skall vara i god kondition och ha ett högt genetiskt värde, bra könsdrift och god betäckningsförmåga. Den ska ha bra exteriör, rörelser och lynne. Könsorganen ska vara normalt utvecklade och producera många spermier av god kvalitet med en hög befruktningsförmåga. Spermierna skall dessutom tåla lagring och i förekommande fall även frysning.

Värmekänsliga celler

Idag när de allra flesta smågrisar blir till via semin kan fel på spermiekvaliteten ge allvarliga konsekvenser för många på kort tid. Därför sker omfattande kontroller av både galt och sperma innan semindoserna är redo för försäljning. Foto: emma sonesson
Galtens testiklar sitter tätt emot bakkroppen och skall hos en vuxen galt skall vara rejäla, väga mellan 300 och 600 gram och vara lika stora. Dom skall vara förskjutbara i pungsäcken, inte sitta fast, och högst upp ovanpå testikeln skall bitestikelsvansen synas som ett plommon under huden.

Cellerna i testikeln är känsliga och kräver en lägre temperatur än övriga kroppen för att kunna fungera normalt. Temperaturen i testikeln är därför lägre än i resten av kroppen. Varmt syrerikt blod som transporteras ner till testikeln kyls i ett komplext kärlsystem som transporterar nedkylt syrefattigt blod till lungorna för ny syresättning.

Så bildas en spermie

Runt testikeln finns en bindvävs­kapsel. Från den går det stråk in testikeln och mellan dessa stråk vindlar sädeskanalerna vars uppgift är att bilda spermier. Längst ut i sädes­kanalerna ligger modercellerna, spermatogonier, som delar sig. En av två dotterceller stannar kvar som modercell som vid behov delar sig igen och på så sätt tar modercellerna aldrig slut. Den andra dottercellen fortsätter att dela sig och dessa celler utvecklas till många testikelspermier. I denna utveckling halveras arvsmassan och efter en lång rad andra förändringar lämnar de testikeln. Processen från modercell till testikelspermie tar 34 till 39 dygn hos galt.

Efter det att spermierna lämnat testikeln hamnar den i bitestikeln. Bitestikeln är en enda lång gång där de ännu orörliga spermierna transporteras med hjälp av muskelsammandragningar. Under transporten genom bitestikeln sker en mognad av spermierna och i slutet av bitestikeln, i bitestikelsvansen lagras de nu befruktningsdugliga spermierna till dess att de ejakuleras ut. Bitestikelpassagen hos galt tar mellan nio och tolv dagar. Det tar alltså 43 till 51 dygn från det att modercellerna delar sig till dess att det blivit fungerande spermier.

Cellerna i testikeln är temperaturkänsliga och kräver en lägre temperatur än resten av kroppen. Det har naturen löst genom att placera testiklarna utanför kroppen under huden. Foto: emma sonesson

Spermaproduktion

Det vi i dagligt tal kallar för sperma består av spermier och spermaplasma. Spermaplasman kommer från bitestikelsvansarna och bikönskörtlarna innefattande prostata, sädesblåsor och bulbouretralkörtlar, som töms under ejakulationen. När spermierna ejakuleras och kommer i kontakt med sekretet från bikönskörtlarna får de rörelseförmåga.

De flesta galtar idag ger 60-100 miljarder spermier per gång om de samlas en gång per vecka. Ejakulatvolymen är hos en vuxen galt ofta mer än 300 milliliter. Spermaproduktionen, antalet producerade spermier, beror bland annat på ras, ålder, samlingsfrekvens och årstid. Samlar man sperma för ofta hinner inte bitestikeln fylla på sitt spermieförråd och då minskar antalet spermier per ejakulat.

Galten ejakulerar fraktionerat, det vill säga att bitestiklar och bikönskörtlar lämnar sina sekret i en viss ordning. Först kommer en vattnigt spermiefattig förfraktion som framförallt kommer från prostata. Därefter kommer en spermierik fraktion från bitestikelsvansarna. Sedan ökar mängden sekret från sädesblåsorna och spermierantalet sjunker. I slutet av ejakulationen kommer ett geléliknande sekret från bulbouretralkörtlarna. Vid naturlig betäckning bildar gelén en propp i livmoderhalsen som anses förhindra tillbakaflöde från livmodern.

När ejakulatet skall användas för tillverkning av semindoser silas gelén bort i samband med spermasamlingen. För produktion av färska kylda spermadoser samlar man ofta hela ejakulatet. När man samlar sperma för frysning vill man ha så lite spermaplasma med som möjligt och då samlar man bara den spermierika fraktionen.

Spermasamling

Syn och lukt av brunstiga hondjur stimulerar galten till att vilja betäcka. En suggattrapp, så kallad fantom i rätt höjd som står stilla och härmar ståreflexen kan också stimulera galten, vilket man utnyttjar på galtstationen. Penisspetsen hos galten är vänsterskruvad och tryck på den stimulerar till ejakulation. I suggan utgörs trycket av kontraktioner i livmoderhalsen och på galtstationen härmas detta med en handskbeklädd hand. Efter spermasamling bedöms varje ejakulat i mikroskop där man ser hur stor andel av spermierna som har en normal rörlighet, motilitet. Om mindre än 70 procent av spermierna är rörliga så kasseras ejakulatet.

Innan en galt sätts i produktion, eller vid misstanke om att något är fel är det lämpligt att bedöma spermiernas utseende, morfologi. Bedömningen görs i mikroskop och man kontrollerar inte bara spermiernas utseende utan också förekomst av andra celler än spermier, till exempel vita blodkroppar, som kan tyda på att galten har en infektion i könsvägarna. Dessa undersökningar görs vid spermalaboratoriet vid SLU i Uppsala. En semingalt skall ha minst 80 procent normala spermier. Innan insättning i produktion kontrolleras också att galtens spermier klara att hålla sig pigga under den tid som galtstationen utlovar.

Visste du det här om galtar och spermier?

De flesta galtar är könsmogna vid sju till åtta månaders ålder, men de uppnår full reproduktionsförmåga och maximal spermaproduktion först vid 18 till 24 månaders ålder.

Galtens testiklar är förhållandevis stora och bildar spermier och hanligt könshormon.

I bitestikeln mognar spermierna och blir befruktningsdugliga.

Det tar cirka 45 dagar från det att spermien börjar utvecklas till dess att den ejakuleras ut.

En semingalt ska ha mer än 70 procent rörliga spermier och 80 procent spermier med normalt utseende.

En unggalt samlas högst en gång per vecka, en vuxen besättningsgalt fyra till fem gånger per vecka. En semingalt samlas som regel en gång per vecka för att bibehålla högt antal spermier per samling.

Margareta Wallgren
Svenska Köttföretagen