Jörgen Lindahl, Distriktsveterinärerna och Mattias Espert, Smågris Syd AB, går igenom den senaste resultatuppföljningen och bestämmer utifrån de sifforna vad som ska åtgärdas i besättningen till nästa gång de ses.  – Åtgärder som jag föreslår måste vara förenliga med besättningens rutiner för att det ska bli gjort på ett bra sätt och inte halvhjärtat, säger Jörgen. Foto: Emma Sonesson

Tjäna pengar på att våga  göra annorlunda

Att fastna i gamla hjulspår är inte svårt. Men att lyckas ta sig ur dem är ofta givande, både ekonomiskt och mentalt. Smågris Syd AB är ett företag där ett nytt sätt att tänka kring djurhälsa gett både bättre produktionsresultat och klirr i kassan.

Smågris Syd AB ägs av Mattias Espert och Per-Inge Nilsson, men det är Mattias som ansvarar för driften.  Företaget består av två olika produktionsplatser; Kvarnlyckan med 450 suggor och Gärsnäs med 1 600 suggor. Merparten av tillväxtgrisarna säljs till Per-Inges slaktgrisuppfödning.

Stallet i Kvarnlyckan stod färdigt 2006. Då visade resultaten på runt 26 smågrisar per sugga och år. I dag är resultatet omkring 30. Ständig utveckling och förbättring är ett självklart inslag i företagsstrategin. 

Att mäta, väga och analysera är en naturlig del av arbetet på Kvarnlyckan. Här är det Sofia som väger smågrisar i samband med avvänjning, allt för att ha koll på läget.

– Att bara få en klapp på axeln och ett ”bra jobbat sedan sist” av veterinären eller rådgiva­ren är inget för mig. Jag vill att det ska hända saker, att verksamheten ska utvecklas, säger Mattias, och tillägger:

 

– Jag försöker tänka nytt. Det innebär också ibland att man måste ta vissa risker.

För Smågris Syds del kom en vändpunkt när man bytte besättningsveterinär. Att byta eller behålla affärs- eller rådgivningspartner för sitt företag menar Mattias i många fall för övrigt är en komplicerad fråga.

– Det är bra med långa affärsrelationer på så vis att man lär känna varandras tankesätt och får förtroende för varandra. Samtidigt får det inte bli förutsägbart och gå på slentrian. Det är en svår balansgång, säger han, och förklarar vad som skiljer arbetssättet nu från det tidigare:

– Förut arbetade vi med djurhälsan mer enligt tradition och gammal vana. Nu försöker vi istället ta reda på orsaken och analysera problemet innan vi vidtar åtgärder.

Omkring 52 000 tillväxtgrisar lämnar årligen någon av de två anläggningarna inom Smågris Syd för vidare uppfödning till slakt.

Färre behandlingar

Skabbehandling och avmaskning har minimerats, PCV2-vaccinering av suggorna, influensavaccinering samt vaccinering mot transportsjuka är exempel på insatser som tagits bort.

– Tidigare vaccinerade vi mot många sjukdomar, utan att vi egentligen hade så stora problem med dem. Vi körde med både hängslen och livrem, inflikar Mattias.

Dessutom har man exempelvis slutat att slipa tänderna på smågrisarna och dragit ner kraftigt på behandlingar med oxytocin i samband med grisning.

– Oxytocinbehandling av suggor är ofta förenat med stor smärta för djuret. Därför ska man inte göra det av slentrian, menar Jörgen Lindahl, Distriktsveterinärerna, som är besättningsveterinär på Smågris Syd sedan sommaren 2015.

Men Jörgen är samtidigt noga med att poängtera att det inte rör sig om att sluta behandla på bred front.

– Grisar som behöver behandling ska givetvis behandlas, det handlar om djurskydd. Men behandlingar som inte behövs ska inte göras, det handlar också om djurskydd. Sedan gäller det att ta reda på varför vissa behandlingar behövs och jobba med att åtgärda grundorsaken, förklarar han och fortsätter:

– Det är fantastiskt att vi har tillgång till så många vacciner och mediciner som vi faktiskt har. Utmaningen är att välja vilka vi verkligen behöver i den enskilda besättningen. Problemet måste vara tillräckligt stort. Det är hela tiden en ekonomisk avvägning. Bra djurhälsa, djurvälfärd och ekonomi går ofta hand i hand.

Utvärdering av genomförda åtgärder görs kontinuerligt.

– Det gäller inte bara att följa upp, utan att göra det i rätt tid, för att kunna utvärdera det verkliga resultatet av insatserna, konstaterar Jörgen.   

Win-win

På produktionsresultaten ser man inga negativa effekter av det nya arbetssättet, snarare tvärt om. Inte heller Per-Inge, som köper smågrisarna har något att invända kring kvaliteten på djuren. I plånboken har det ändrade arbetssättet däremot gett effekter.

– Första halvåret 2016 jämfört med samma period 2015 har vi omkring 15 procent lägre utgifter på kontot som rör kostnader för veterinärbesök, vaccinationer, medicin samt övrig rådgivning, berättar Mattias.

15 procent när det rör sig om över 2 000 suggor blir stora pengar, i Smågris Syds fall runt 200 000 kronor.

– Jag tror att fler grisföretagare skulle kunna tjäna mer pengar om man vände och vred på rutiner och siffror i större utsträckning, säger Mattias.

Dödlighet i fokus

En annan effekt av att inte behandla i lika stor utsträckning som tidigare är att personalens arbetstid kan ägnas åt annat som är mer värdeskapande.

– Vi har satt fokus på att minska smågrisdödligheten, berättar Mattias.

Att sätta fokus kan låta som ett luddigt begrepp, men Mattias förklarar:

– Att sätta fokus innebär i praktiken att vi ligger steget före med insatser för att minska smågrisdödligheten, istället för att hela tiden komma aningen för sent. Det handlar även mycket om att ha rätt personal på rätt ställe.

Smågrisdödligheten har sjunkit från runt 15 procent ner till elva. Målet är att den ska vara under tio procent och enstaka omgångar har redan varit i närheten av målet.

– Grisuppfödning är en mycket komplicerad maskin. Det är de små, små detaljerna som gör stor skillnad, konstaterar Jörgen.

 

Emma Sonesson
Grisföretagaren