Publicerad 2017-04-17
Suggans vattennippel bör ge fyra liter per minut. Ger den mindre finns det risk att suggan tröttnar och går därifrån törstig, med nedsatt mjölkproduktion och ökad smågrisdödlighet som resultat. Foto: Emma Sonesson

Enkla insatser ger lovande resultat

I expertgruppen som arbetar med smågrisöverlevnad har Kristian Juul Volshøj ersatts av Leif Vestergaard, Svine­Rådgivningen. Övriga medlemmar i gruppen är Rebecka Westin, Gård & Djurhäslan samt Jörgen Lindahl, Distrikts­veterinärerna. Gruppen konstaterade att man kommer långt när det gäller att sänka smågrisdödligheten genom att implementera redan känd kunskap.

Spädgrisöverlevnadsgruppen har obducerat ett stort antal döda spädgrisar på sina tre olika testgårdar. Djurskötaren fick i uppgift att notera ålder på grisen, suggans kullnummer samt förmodad dödsorsak på en lapp som sparades tillsammans med grisen.

Tre råd

– Det finns en tro ute på gårdarna att det är svårt att låta smågrisarna skiftdia. Det är det inte. Det är något man bör göra med alla kullar, inte bara med de största, sa Rebecka Westin.
Efter obduktion konstaterades det att omkring hälften av smågrisarna hade korrekt dödsorsak noterad på lappen, medan hälften hade fel.

– Det är inte så att djurskötarna varit dåliga på att bedöma dödsorsak, det är helt enkelt svårt att komma mer rätt än såhär utan att obducera, förklarade Rebecka.

Att fastställa den verkliga dödsorsaken syftar till att kunna vidta de mest effektiva insatserna för att sänka spädgrisdödligheten. Varje testgård fick tre huvudsakliga råd som de uppmanandes att följa.

– Man kommer som veterinär och tror att man ska bota sjukdomar, men sjukdomar är inte det största problemet. Det handlar mer om att implementera basal kunskap som vi haft sedan lång tid tillbaka, sa Jörgen.

Lovande hittills

Att sätta upp tak över smågrishörnan, att säkerställa råmjölksförsörjningen genom att låta alla kullar skiftdia, att se över suggornas vattenförsörjning, att sluta med rutinmässig användning av oxytocin i samband med grisning och att inte kullutjämna smågrisar som är äldre än 36 timmar är exempel på råd som expertgruppen gav.

Två av gårdarna har följt råden till fullo och där ser resultaten lovande ut hittills med betydande sänkningar av smågrisdödligheten. Ännu är det dock alldeles för tidigt att utvärdera insatserna slutgiltigt.

– Suggan får ont när hon behandlas med oxytocin, vilket påverkar digivningen negativt. Dessutom kostar det pengar. Därför ger vi rådet att sluta med rutinmässig oxytocinbehandling, förklarade Jörgen Lindahl.

Goda rutiner för kullutjämning

Märk de fem till sex första grisarna som föds i kullen. På så vis vet man vilka smågrisar som kan bli aktuella för kullutjämning. Notera klockslag på suggkortet.

Notera antalet fungerande spenar hos suggan på suggkorten.

Efter tidigast tolv timmar kas stora, tidigt födda smågrisar som fått gott om råmjölk flyttas till annan kull.

Små grisar samt sjuka grisar ska gå kvar i sin egen kull.

När kullutjämningen är klar, vilket den bör vara 36 timmar efter grisningen, ska inga fler grisar byta kull. Undantag är om det behövs plockas ihop en kull med extra små grisar hos en särskild sugga.

Så genomförs rationell skiftesdigivning

Stäng in hela kullen vid morgonutfodringen efter grisning.

Släpp ut de sex till åtta minsta grisarna tillsammans med en stor gris efter att suggan utfodrats.

Efter ytterligare 45-60 minuter släpps övriga ut.

Upprepa gärna dagen efter i riktigt stora kullar.

 

Emma Sonesson
Grisföretagaren