Publicerad 2017-11-10
Annabel Williams driver grisuppfödning på  sin gård Kew Park på Jamaica. Hon är även en av initiativtagarna till den jamaicanska grisbranschens intresseorganisation. Stallarna på gården är med svenska mått mätt mycket enkla,  de  flesta har öppna ytterväggar.Foto: Stuart Lumb

Jamaica: Driftig grisföretagare  med eget varumärke

Även om griskött är populärt på tallriken i Jamaica är ekonomin för många av landets grisföretagare pressad. På Kew Park har man tagit saken i egna händer och börjat sälja kött direkt till konsument.

Jamaicaner, liksom de flesta andra som bor i Karibien älskar kyckling, även om griskött också är populärt. Jerk är griskött som marinerats eller rubbats med stark kryddblandning. Det är en av jamaicanernas favoriträtter som serveras både på finare restauranger, i små gatukök och hemma.
 

Familjen Williams rider på vågen med alltmer medvetna konsumenter, vilket framgår av etiketten på deras produkter.  
Foto: Stuart Lumb

Den jamaicanska grispopulationen uppgår till omkring 80 000 suggor. Diversifieringen inom branschen är enorm och det finns allt från stora, högteknologiska integrerade besättningar till små gårdar med ett par suggor på bakgården, som bara producerar det griskött som familj och vänner behöver. Det finns även mellantinget - besättningar med 50 till ett par hundra suggor.

Flera ben att stå på

Annabel Williams gård ligger i västra Jamaica, cirka 45 minuters bilväg söderut från Montego Bay. Där brukar hon 833 hektar. Jamaicas inland består huvudsakligen av kuperad terräng och gården, Kew Park, ligger 350 meter över havet, vilket gör att omgivningstemperaturen är ett par grader lägre än de 28 till 30 grader som det ofta är på lägre belägna platser.

Annabel driver gården tillsammans med sin bror och de har tolv heltidsanställda samt fem på deltid. Större delen av arealen består av frodig skog med olika trädslag som avverkas och återplanteras kontinuerligt. Man har även börjat använda bambu som en källa till träkol.

– Det är en långsiktig resa som nästa generation kommer att få glädje av, säger Annabel.
Förutom skogen har Williams en flock med jamaicansk röd boskap som är en korsning mellan Hereford och Brahman, en flock får, broilers samt grisar.

 

Jamaica är en önation i Karibiska havet. Ön är 234 kilometer bred och 80 kilometer lång. Den övervägande delen av den 2,7 miljoner stora befolkningen består av ättlingar till de slavar som spanjorer och britter förde dit. Det officiella språket är engelska och landet förklarades självständigt från Storbritannien 1962. Foto: Mostphotos

Grisarna plöjer

Grisuppfödningen startades av Annbels mor och från början innefattade den fyra suggor och en galt. Snart utökades verksamheten med inköpta små­grisar som föddes upp till slakt. Det dröjde dock inte länge förrän upplägget inte längre var hållbart, eftersom de inköpta grisarna förde med sig en rad smittor, däribland coccidios.
För några år sedan levererade Annabel mellan 120 och 150 grisar per vecka till slakt. Den nyckfulla lokala produktionen och efterfrågan har dock medfört att antalet dragits ner till mellan 20 och 30.  
Suggorna hålls mestadels utomhus i syfte att minimera kostnader.

– En annan fördel är att de hjälper till med jordbearbetning och tar bort undervegetation, vilket minimerar kostnaderna för konventionell plöjning, berättar Anabel.

Egen rekrytering

Smågrisarna hanteras endast vid kastrering. Svanskupering tillämpas inte och järn får smågrisarna tillräckligt av när de bökar i jorden och äter tillsammans med suggan. Vid fyra veckors ålder är det dags för avvänjning. Suggorna stallas då in i betäckningsavdelningen som har fast golv och naturlig ventilation.
Suggorna på gården är korsningar mellan lantras och yorkshire. Några renrasiga moderdjur har köpts in, men i begränsad omfattning eftersom det är dyrt. En gylta kostar motsvarande knappt 5 000 kronor, vilket ska sättas i relation till att en årslön i genomsnitt ligger på runt 150 000 kronor. På grund av priset tillämpar Annabel sitt eget avelsprogram och rekryterar från sina bästa suggor.

– Vi slår inte ut suggorna vid någon speciell ålder. Flera suggor är inne på tvåsiffriga kullnummer, vilket är okej så länge de producerar bra kullar, säger Annabel.

Hybriderna betäcks med Duroc, antingen via semin eller naturlig betäckning. Materialet kommer från Newport Genetics i Kingston, som i sin tur importerar från Kanada.
 

Suggorna som är korsningar mellan lantras och yorkshire hålls utomhus, sånär som på tiden runt betäckning. Utomhusdriften är ekonomisk, samtidigt som suggorna bidrar till jordbearbetningen. Det varma klimatet gör att gyttjebad är en nödvändighet. Foto: Stuart Lumb

Suggorna betäcks två gånger på ett dygn och de två doserna kostar runt 200 kronor. Suggorna hålls installade intill galten i minst fyra veckor efter seminering, allt för att eventuella omlöp lätt ska upptäckas. Därefter släpps de ut i naturen igen.

Vatten i laguner

Vattenförsörjningen i stallarna sker via nipplar som är kopplade till en vattenbehållare placerad på hög höjd, vilket medför att gravitationen gör jobbet med att transportera vattnet. På flera platser på gården finns laguner där regnvatten samlas och lagras för vidare pumpning in till vattenbehållarna. Den genomsnittliga nederbördsmängden per år är runt 230 millimeter, jämnt fördelat över året, så vattenbrist är vanligen inget problem i området.
– Vi har aldrig haft slut på vatten, men så är vi också sparsamma med det, säger Annabel.

Arbetsam utfodring

Utfodringen sker för hand på golvet. Under en period använde Annabel foderautomater till slaktgrisarna i ett försök att minska arbetsbelastningen och förbättra produktionen. Hon såg dock ingen vits med det hela, utan utfodrar nu för hand på golvet igen, vilket givetvis är arbetsamt.

– Arbetslösheten är hög i det här området så jag är glad om jag kan bidra till att sänka den, säger hon.
Allt foder köps in från Nutramix och tillverkas och säckas av Newport Mills Ltd i Kingston, som ligger 150 kilometer från gården.

– Säckat foder passar min verksamhet. Det är mer bekvämt än bulkfoder. Dessutom fungerar inte våra gropiga, kurviga vägar för stora lastbilar.

 

Grisarna utfodras för hand på golvet. Antibiotika i fodret är mer regel än undantag. Golvet i boxarna är solitt och man skrapar ut gödsel och sköljer golven en gång per dag. Gödseln används som växtnäring. Foto: Stuart Lumb

Antibiotika används frikostigt

Fodret baseras på spannmål och soja importerat från USA. Williams när en dröm om att föda upp grisarna ekologiskt, vilket i dagsläget inte är möjligt eftersom de amerikanska råvarorna inte är GMO-fria. Nyligen gjordes försök med att odla sorghum på Jamaica, för att minska beroendet av importerade råvaror, men det var inte särskilt lyckat.

Mellan avvänjning och slakt används fyra olika foderfaser; Prestarter med 18 procent råprotein, Starter med 18 procent råprotein, Grower med 16 procent råprotein och Finisher med 14 procent råprotein. De två sista faserna innehåller 25 ppm zinkbacitracin (antibiotika, reds anm.) i tillväxtfrämjande syfte. Startfodret innehåller 40 gram tylosin (antibiotika, den aktiva substansen i Tylan, reds anm.) per ton. De olika fodren kostar mellan tre och sju kronor kilot.

Driven grisföretagare

Liksom i övriga delar av världen följer den jamaicanska grisuppfödningen konjunkturen och de inhemska grisuppfödarna konkurrerar mot import, som för jamaicanernas del huvudsakligen kommer från USA, Kanada och Brasilien. I syfte att föra dialog med landets makthavare och begränsa importtrycket bildades för inte så länge sedan, i samarbete med andra branschföreträdare, en intresseförening för jamaicanska grisuppfödare, Jamaica Pig Farmers Association. Annabel var drivande i bildandet av organisationen och de första åren var hon desutom ordförande.

Men förutom att vara en driven grisföretagare är Annabel även en kvalificerad slaktare, vilket kommer väl till pass i det egna slakteriet. Varje år måste hon genomgå ett prov för att bevisa att hon är kunnig nog att slakta. Vid godkänt prov kan en ettårig licens kvitteras ut.

Syftet med att driva eget slakteri är att kapa kostnader. Slaktkropparna väger omkring 70 kilo, exklusive huvud och fötter, och klassningen ligger runt 65 procent.

Egen försäljning

Det sägs ibland att med sjunkande marginaler måste grisuppfödare ta sig utanför gården och involvera sig i försäljningen av köttet, och detta är just vad familjen Williams gjort. Annabel driver själv en hemsida för gården. Mottot är ”liten gård – stort hjärta”. I stort sett alla i Jamaica har en smartphone och därmed smidig tillgång till Kew Parks hemsida. I dagsläget har Annabel runt 35 kunder, däribland en del små livsmedels­butiker. Ett av de viktigaste säljargumenten är djurvälfärd och antalet kunder ökar stadigt.

– Spårbarhet är en annan faktor som intresserar konsumenterna i allt högre grad. Att köpa griskött direkt från den person som föder upp grisarna gör kedjan mycket kortare, vilket är ett viktigt säljargument för oss, samtidigt som det förbättrar vårt ekonomiska resultat, berättar Annabel.

Trots detta uppvisar verksamheten i allmänhet endast en liten vinstmarginal.

– Förtjänsten går upp och ner som en berg- och dalbana, säger den bestämda och fokuserade entreprenören, som ändå är fast besluten att vara kvar i branschen längre än de flesta av hennes konkurrenter.

 

Stuart lumb
Frilans
Översatt av
Emma sonesson
Grisföretagaren