Publicerad 2017-12-08
Efter avvänjning står suggorna i fyra veckor i betäcknings­avdelningen. Jesper hann precis bygga betäckningsavdelning för fixerade suggor, innan det blev krav på att suggorna ska gå lösa där. Att suggorna står fixerade möjliggör individutfodring. När det är dags för seminering får galten gå i gången framför suggorna.
– Märkligt nog kallas det här systemet för den svenska modellen, trots att vi inte gör såhär i Sverige, berättar besättningsveterinär Simon Åkerblom. Foto: Emma Sonesson

Stor yrkesstolthet hos framgångsrik smågrisuppfödare

På Krusegård träffade de svenska grisföretagarna Jesper Jørgensen. Jesper och hans medarbetare blev utsedda till Årets smågrisuppfödare på Bornholm 2016, med 38,1 avvanda smågrisar per årssugga.

Med svenska mått mätt är Jesper en ung grisföretagare. Han började arbeta på Krusegård 2011 och drygt 30 år gammal gick han 2014 in som delägare. 2017 tog han över helt.

– Pappa är pensionär, men hjälper fortfarande till, berättar Jesper.

På gården finns 700 suggor som årligen ger 26 000 smågrisar. 85 procent av smågrisarna föds upp till slakt, resten säljs vid 30 kilo.

Svenske Simon Åkerblom är betsättningsveterinär på Krusegård via det danska grisveterinärföretaget LVK. Han och Jesper visar oss runt i stallarna.

– Hälsoläget på Krusegård är bra. Här finns ingen PRRS, Mycoplasma eller APP, berättar Simon.

System med amsuggor

Flera av stallarna är byggda eller renoverade 2015. Grisningsavdelningarna är av en traditionell modell med tak över smågrishörnet och fixerad sugga. Med grisning varje vecka och 17,7 levande födda smågrisar (2016) bygger systemet till 40 procent på amsuggor, vilket är en bidragande orsak till att man inte klarar av att hålla sektioneringen till 100 procent i BB.

– Det är inte ovanligt att det ser ut så i Danmark, berättar Simon.

På dag fyra efter födseln kuperas svansarna. Samtidigt kastreras hangrisarna.
 

Krusegård köptes av Jespers Jørgensens förfäder 1663 och Jesper är den tolfte generationen på gården. Stoltheten över att vara lantbrukare går inte att ta miste på. 2016 var Krusegård bästa bornholmska smågrisuppfödare.
– 2017 får vi nog nöja oss med en andraplats, konstaterar Jesper.

Vid avvänjning väger genomsnittsgrisen drygt sex kilo. De allra minsta, som bara väger fyra till fem kilo, men ändå måste avvänjas, placeras i ett så kallat babystall där de får ett extra skonsamt foder baserat på mjölkprodukter. Miljön i babystallet är anpassad för de minsta grisarna och temperaturen är hög.

I tillväxtstallarna används tre olika foderfaser, exklusive fodret som används i babystallet. Det första fodret är ett zinkfoder som används i 14 dagar.

– Övergången från zinkfoder till ordinarie foder är en utmaning som ofta medför diarré. Därför får grisarna vid behov antibiotika i form av Tylan i vattnet under övergången, berättar Jesper.

Huvudsaklig proteinkälla i tillväxtfodret fram till 15 kilo är HP-soja, som därefter byts ut mot vanlig soja. I tillväxtstallet stannar grisarna tills de väger runt 35 kilo, sedan flyttas de till ett konventionellt slaktgrisstall.

Egna semindoser
 

I stallarna på Krusegård är det imponerande rent och snyggt och studiebesöket sker med bara strumpor under tossorna.

För seminering används doser som tappats på gården av egna galtar, något som inte är helt ovanligt i Danmark.
– Det började som en protest mot dyra semindoser. För omkring tio år sedan var det väldigt vanligt, det fanns stora pengar att tjäna. Nu är det lite mindre lönsamt och därmed inte lika vanligt. En fördel är att det finns fler spermier per dos i gårdstappad semin, och att den alltid är färsk. Det kan i vissa fall bidra till bättre dräktighetsresultat. En nackdel är att galtarna på gård inte kan bytas ut i samma takt som på en seminstation. Därmed ligger gårdar som tappar sina egna galtar aningen efter när det gäller det genetiska framsteget, berättar Jesper.

Galtarna köps in från avelsbesättningar och en sats från en galt räcker till mellan 25 och 30 doser. Varje galt tappas två gånger per vecka och efter cirka ett år byts galten ut. Till doserna sätts antibiotika och spädningsvätska och spermiernas kvalitet kontrolleras i mikroskop.

– En dos kostar 35 kronor att köpa. Jag kan göra den själv för halva priset, säger Jesper, som inte tar så hårt på att produktionen riskerar att halka efter genetiskt:

– Slaktgrisarna växer trots allt 1 000 gram per dag och har en klassning på 61 procent, så jag är nöjd.

 

Efter fyra veckor i betäcknings­avdelningen flyttas suggorna till dräktighetsavdelningen. Där går de i grupper om tolv och där tillämpas golv­utfodring. Stort fokus på bogsår sedan flera år tillbaka har bidragit till att det i princip inte förekommer längre. Rekryteringsdjuren köps in.

Förbättra imagen

En stor del av stallarna på gården byggdes eller renoverades 2015. Målet är att skriva av på 30 år. Nästa bygge kommer att bli ytterligare slaktgrisplatser, för att kunna föda upp alla smågrisarna själv. Men även om gödseln separeras och den fasta fraktionen går till biogasframställning, är det spridningsarealen som är den största utmaningen.

– Fler grisar betyder mer gödsel. I dagsläget skulle jag behöva 700 hektar, både för foderproduktion och för gödselns skull. Men jag äger bara 200, säger Jesper.

En annan utmaning är allmänhetens syn på lantbruk.
 

Grisningsavdelningarna på Krusegård är traditionella med danska mått mätt. I behandlingslådan hittar vi en utförlig beskrivning av hur arbetsrutinerna ser ut.

– Lantbrukets image är inte så bra i Danmark. Publicitet i media är alltid negativ, säger Jesper.

Ett sätt att råda bot på det är Åbent Landbrug (öppet lantbruk), ett arrangemang där allmänheten bjuds in att göra studiebesök på gårdar för att bilda sig en uppfattning om hur det egentligen ser ut. Krusegård deltar i arrangemanget och härförleden hade man 1 500 personer på besök på gården, varav     1 000 var inne i stallarna.
– Vi vill ge folk som inte är så vana vid lantbruk att se med sina egna ögon. Många var överraskade över att det är så rent och att grisarna är så lugna.

Trivs med jobbet

På frågan om hans syn på den nya statliga djurvälfärdsmärkningen med ett, två eller tre hjärtan svarar Jesper:
– Jag tror att det förvirrar konsumenterna. En dansk flagga skulle räcka. Man känner inte till premisserna framåt, men lösgående suggor under digivningen och svans på grisarna kommer att komma hit också.

2017 har trots allt varit ett bra år för danska grisföretagare, det bästa på över 10 år, berättar Jesper och tillägger:
– Men intjäningen i förhållande till investeringen är för låg. Andra branscher skrattar åt oss.

Ändå skulle Jesper inte kunna tänka sig något annat arbete än att vara lantbrukare.

– Jag drivs av att arbetet är så roligt. Det här är inget man gör för att bli rik.

Kostnaden för att bygga en slaktgrisplats är ungefär 3 000 danska kronor. I slaktgrisstallet på Krusegård råder tolv veckors rotation, tvätt inkluderat. Slaktvikten är cirka 84 kilo och slaktgrisarna får, till skillnad från övriga djurkategorier, blött foder.
– Det är för att vi vill kunna styra fodergivan, berättar Jesper.

Krusegård

Var: utanför Hasle på västra Bornholm.

Ägs och drivs av: Jesper Jørgensen. Jespers fru Sille sköter bokföring och administration. Tillsammans har de två barn som är ett och tre år gamla.

Grisuppfödning: 700 suggor, 26 000 smågrisar. 85 procent av smågrisarna föds upp till slakt, resten säljs.
Växtodling: Brukar 220 hektar, odlar framförallt foderspannmål. Köper dessutom in 3 000 ton på hösten och 5 000 på våren av grannar och har kontrakt för gödselspridning.

Övrigt: Vindkraftverk som producerar 80 procent av gårdens energiförbrukning.
Personal: Cirka sju heltidstjänster.

Resultat för Krusegårds smågrisuppfödning 2016

Avvanda smågrisar per årssugga 38,1

Levande födda smågrisar per kull 17,7

Avvanda smågrisar per kull 16,1

Didagar inklusive amsuggor 30

Smågrisdödlighet fram till avvänjning, inklusive dödfödda (procent)17,9

Antal kullar per årssugga 2,37

Grisningsprocent 94

 

Emma Sonesson
Grisfäretagaren