Publicerad 2017-12-08
Axel Sannö, grishälso­veterinär, Uppsala.
Axel forskar parallellt vid SLU på matförgiftningsbakterier hos vildsvin. Dessutom går han en utbildning för att bli europeisk gris­specialist.

Samarbete med mersmak

Under 2015 startade dåvarande vd för Siljans Chark, Thomas Perkiö, upp ett projekt för att skapa en långsiktig, hållbar grisproduktion för slakteriets leverantörer. Gård & Djurhälsan är en av Siljans Charks samarbetspartners i satsningen Gårdsgris, som fallit väl ut.

Med de tre värdeorden lokalt, smak och omsorg ville Perkiö skapa en relation mellan producent och konsument för att öka förståelsen och viljan att köpa lokalt, svenskt kött av märket Siljans Charks Gårdsgris. Kommunikationen med konsumenterna sker exempelvis genom reklamfilmer i regional media där producenten filmats i sina egna stallar.
 

Thea Kristensson, produktionsrådgivare, Uppsala.
Thea är en fena på planering, uppföljning och sammanställning och brinner för svenska grisar.

Namnet Siljans Chark har redan en geografisk förankring till regionen men i Gårdsgrisen förstärks det lokala genom att producenterna utfodrar sina grisar utan soja och med lokala fodermedel, som restprodukter från närliggande mejerier och bryggerier. För bästa smak på köttet används särskilda galtar av svensk Hampshire som visats ge goda resultat i smaktester.

Fullskalig rådgivning

Gård & Djurhälsan kontaktades tidigt för att vara med och utveckla begreppet omsorg. Thomas Perkiö kommenterar valet av Gård & Djurhälsan som samarbetspartner med att de sökte en trovärdig part med kompetens och resurser att utöva fullskalig rådgivning.
 

Kaisa Ryytty Sylvén, grishälso­veterinär, Köping.
Kaisa har ett förflutet som både smådjursveterinär och distriktsveterinär och går nu en utbildning för att bli euro­peisk grisspecialist.

Gård & Djurhälsan har både veterinärer och produktionsrådgivare involverade i projektet. Axel Sannö har huvudansvar för det veterinära arbetet, men även Kaisa Ryytty-Sylwén som utgår från Köping, och kollegorna vid Uppsalakontoret är med och bidrar med veterinär rådgivning.

– Jag, eller någon av mina veterinärkollegor, gör besök i samtliga besättningar minst var åttonde vecka och håller i föreläsningar på erfa-träffar, eller bjuder in relevanta föreläsare beroende på tema, berättar Axel.
Thea Kristensson är den som håller koll på siffrorna.

– Jag sköter övervakning och sammanställning av WinPig-data till erfa-träffar, både WinPig sugg och WinPig slakt. Sammanställning av produktionsdata görs även till slakteriet två gånger per år. Jag gör också rådgivningsbesök på de gårdar som önskar att köpa till det, säger hon.

Både Axel och Thea sitter med i Gårdsgrisrådet som är styrgrupp i projektet.
 

Jeanette Elander, produktionsrådgivare, Västerås.
Jeanette driver lantbruksföretag med sin man och föder upp cirka 8 000 grisar till slakt per år, parallellt med rådgivningsuppdraget. Hon har även ett förflutet inom svinsemin.
Foto: Gård & Djurhälsan

Även Jeanette Elander arbetar åt Gård & Djurhälsan med produktionsrådgivning och kommer att involveras i projektet.

– Projektet är intressant genom att man tillsammans skapar ett mervärde och sporrar varandra i gruppen, menar Jeanette.

Sporrar till förbättring

Samarbetet mellan veterinär och produktionsrådgivare är både Axel och Thea positiva till.
– Det blir en helt annan sak att bedriva rådgivning och arbeta framåt med produktionsförbättringar och förebyggande hälsorådgivning när det finns bra produktionsuppföljning att falla tillbaka på, säger Axel.
Thea lyfter fram fördelarna med erfa-träffar, att presentera resultat i grupp, samtidigt som producenterna får föreläsningar och därmed kunskap om hur de kan öka lönsamheten i produktionen.

– Att kunna få djurägarna och personalen att jämföra sig med varandra och utbyta erfarenheter sinsemellan ger ytterligare en dimension till det hela, kommenterar Axel, och konstaterar:

– Det är inte utan att det blir lite nyttig tävling mellan de olika besättningarna.

Bygger och renoverar

Axel upplever också att deltagande besättningar har fått en väldig ”vi-anda” och att de verkligen har blivit en grupp.
– Det är högt i tak i diskussionerna och de ringer varandra för rådgivning och stöd mellan träffarna. Flera av producenterna har under projektets gång byggt ut eller renoverat sina stall, säger han.

Gårdsgrisen har funnits att köpa i butik i drygt ett år och efterfrågan på köttet överstiger tillgången, så de ursprungliga nio deltagande besättningarna ska bli fler. Genom att betala ett högre pris för köttet, bidrar konsumenterna till en långsiktigt mer hållbar situation för grisproducenterna i regionen, som därmed vågar satsa och förbättra sin produktion. Man kan inte annat än hålla med Axel:

– Det är ju tjusningen med grisproduktion. Det går alltid att göra mer, det går alltid att bli bättre och få ännu friskare djur som växer ännu bättre.

 

Helena Carlzén
Gård & Djurhälsan