Publicerad 2018-02-15

Torv och MCP Zeolit i foder till slaktgrisar:

Lägre frekvens av magsår och torrare gödsel

Torv har flera olika användningsområden inom grisuppfödning, bland annat kan det ges som tillskott till smågrisar i syfte att förbättra mag- och tarmhälsan. I en studie har det nu visats att motsvarande effekt kan uppnås inom slaktgrisuppfödning.

En fjärdedel av Sveriges yta utgörs av torvproducerande mark, men endast en promille av ytan används som torvtäkt. Både torven och zeoliten i studien tillhandahölls av RaaTec AB.     Foto: Emma Sonesson

I en studie, finansierad av Sveriges Grisföretagare via Stiftelsen svensk grisforskning, har tillsats av torv och MCP Zeolit i slaktgrisfoder utvärderats. Studien genomfördes av Gård & Djurhälsan.

Hypotesen var att tillsats av torv och MCP Zeolit i slaktgrisars foder skulle kunna förbättra grisarnas tillväxt, foderutbyte och mag- och tarmhälsa. Likaså förväntades lägre dödlighet, minskad förekomst av magsår samt färre svansbitningar.

Fodrets sammansättning

Hos grisarna i studien sågs ingen skillnad i produktionsresultat mellan de som fått foder med torv och zeolit i och de som fått besättningens ordinarie foder. Torvgrisarna hade däremot lägre förekomst av magsår och torrare gödsel.
 

Torven som användes i studien var RHP-certifierad blocktorv. Certifieringen innebär bland annat att torven är fri från ogräs, nematoder och patogener. Den har dessutom en hög vattenupptagningsförmåga. Torven tas upp i block och torkas under skydd, allt för att hindra kontaminering. Torven tillsattes i fodret med en procent per kilo torrt foder.

Till fodret tillsattes dessutom MCP Zeolit, mellan åtta och tio kilo per ton torrt foder. Zeolit är ett ämne med håligheter på ytan. Håligheterna har en förmåga att dra till sig och kapsla in olika typer av föroreningar. MCP Zeolit uppges kunna binda toxiner, stabilisera goda magbakterier, motverka diarréer och öka upptagningsförmågan av proteiner.

Bortsett från de nämnda tillsatserna, var fodret i försöksledet och kontrolledet identiskt, och utgjordes av blötfoder.

Genomförande

I studien följdes 1 609 grisar som fick försöksfodret med torv och MCP Zeolit, samt ett kontrolled med 1 856 grisar. Båda leden föddes upp i samma besättning.

Produktionsresultaten för varje omgång analyserades med hjälp av WinPig. Dessutom undersöktes ett antal magsäckar på slakteriet, i syfte att avslöja eventuella skillnader i magsårsfrekvens. Man tog även ett antal gödselprover som sändes för analys av torrsubstans, total­kväve, ammoniumkväve, fosfor, kalium, magnesium, natrium och svavel.

Lägre magsårspoäng

Beträffande produktionsresultaten kunde inga signifikanta skillnader påvisas mellan försöksledet och kontrolledet. Under försöksperioden drabbades besättningen av både varierande kvalitet på smågrisar och utbrott av smittsam lungsäcksinflammation. I vilken grad det påverkade produktionsresultaten är oklart.

I magsårsregistreringen kunde signifikanta skillnader påvisas, till försöksledets fördel. 49 grisar i försöksledet och 60 i kontrolledet undersöktes. 74 procent av grisarna i försöksledet hade inga, eller bara små förändringar i magsäcken, jämfört med 45 procent i kontrolledet. I försöksledet hamnade en av grisarna i gruppen med magsårspoäng åtta eller nio, vilket betyder mycket allvarlig skada. Motsvarande siffra för kontrolledet var fem grisar.

Torrare gödsel

Gödselanalyserna visade att torrsubstansen i försöksledets gödsel var nästan fem procentenheter torrare än kontrolledets. Detta noterades även i stallet, då grisarna hade svårare att trampa ner den torra gödseln genom spalten. Det är denna förmåga att balansera och öka torrsubstansen i grisarnas tarmar som utnyttjas när torv används för att lindra diarréproblem hos smågrisar.

Även fosforhalten var högre i försöksledets gödsel, 2,2 kilo per ton jämfört med 1,7 kilo per ton. Maximal spridningsmängd blir därmed tio ton per hektar av försöksledets gödsel och 12,9 ton av kontrolledets. En högre kväve/fosfor-kvot i kontrolledets gödsel gör att den gödseln är värd 78 kronor mer i växtodlingen. Men eftersom det behöver spridas nästan tre ton mer per hektar för att uppnå maximal fosforgiva gör ökade spridningskostnader att försöksledets gödsel på sista raden är värd 105 kronor mer än kontrolledets, baserat på Maskinkalkylgruppens maskinkostnadstabeller.

Tidigare försök

Sveriges lantbruksuniversitet har tidigare genomfört smältbarhetsförsök med motsvarande produkter som tillsats i slaktgrisfoder. Studierna visade då att torv och zeolit signifikant minskade mängden kväve i grisarnas urin, vilket innebär att en större mängd kväve ansattes i grisen. Produkterna gav dessutom signifikant lägre kväveemission från träck och urin, mätt som ammoniakhalt i luften. Läs mer på: http://www.grisforetagaren.se/?p=20906

Källa: Inverkan av fodrets sammansättning på ammoniakemmission och gödselverkan från grisgödsel. Leif Göransson et al, 2011.

Emma Sonesson

Grisföretagaren