Publicerad 2018-04-09
I alla stallar utom BB-avdelningen har hål tagits upp i väggarna. Utanför finns en hårdgjord yta som grisarna har tillgång till året runt. Där utfodras de med ensilage.
– Man tycker att det ser kallt ut för de har ingen päls. Men de har inga bekymmer med att vara ute i snöstorm, utom de allra minsta, som stannar inne, säger Niklas.


”Att släppa ut grisarna på åkrarna  är det häftigaste vi gjort”

Utanför Hemse på södra Gotland driver familjen Hermansson en av de större och senast omställda Krav-grisgårdarna i Sverige.

– Tycker man om att hålla på med grisar så är det här drömmen, säger Niklas Hermansson om beslutet att ställa om till Krav.

På Havor gård har det alltid funnits grisar. Bröderna Håkan och Niklas Hermansson är elfte generationen och har brukat gården sedan 1994. Då var det slaktgrisar som gällde. Grisarna köptes från tre olika besättningar, men för att få möjlighet att sätta in större, mer samlade grupper grundades en suggring med 600 suggor och fyra satelliter, varav en levererade smågrisar till Havor, som även utgjorde navet i suggringen. När så en satellit hoppade av, byggde Hermanssons en egen satellit med 65 grisande suggor var sjunde vecka.

En del av köttet, runt 60 slaktgrisar och 20 unggrisar i veckan, såldes under eget varumärke i Svenskt Butikskötts regi, i Stockholm och på Gotland. Unggrisen var så delikat att den till och med fick utgöra råvara i Bocuse d’Or 2014.
– Under den här tioårsperioden tyckte vi att det gick sådär. Vi tyckte inte att vi fick tillräckligt bra återbetalning på det vi hade investerat. Vi ville utveckla, men att bygga ännu fler stallar kändes inte bra, berättar Niklas.

Teamet på Havor gård: Håkan Hermansson, Hanna Hermansson, Niklas Hermansson, Patrik Levander och Hannas bror Janne Nilsson. Saknas på bilden gör Lina Mattsson. I januari fick Havor gård ta emot pris för Årets omläggare vid Ekogalan.
– Det var såklart väldigt roligt. Det var väldigt festligt vid ceremonin i spegelsalen på Grand Hotell. Jag är glad och tacksam för att de tyckte att vi var värda priset, säger Niklas.Foto: Emma Sonesson

Ville släppa ut grisarna

För fyra år sedan gick Niklas fru Hanna Hermansson, som jobbar på gården, på ett möte med föreningen Jord på trynet.

– Hanna har alltid varit intresserad av att släppa ut grisarna. Efterfrågan på ekologiskt var stor då. Vi räknade på det och till slut fastnade vi för det. Det var skönt att göra något helt annat när vi inte var nöjda med det vi gjorde.
2015 lades åkermarken i karens. 2016 började man bygga om stallarna och den 9 juli 2017 levererades den första posten med Krav-grisar från gården.

– Karensen var en period som kostade mycket pengar. Fodret och byggnaderna var enligt Kravs regler, men betalningen konventionell. För att minimera förlusten sålde vi smågrisar under några månader medan vi byggde om slaktgrisstallarna.

Ombyggnationen av den sista slaktgrisavdelningen stod klar just innan jul.

Testar olika IDÉER

Hermanssons erfarenheter hittills av att vara Krav-grisuppfödare är både bra och dåliga.
En utmaning är brunsterna. De 20 suggorna i gruppen kan brunsta med en eller två veckors mellanrum, och det kan även hända att någon sugga brunstar under digivningen. Man håller på och testar olika insatser för att förbättra produktionen, och Niklas framhåller Jord på trynet som en viktig källa för kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte.
En annan utmaning är hälsan på smågrisarna i samband med avvänjningen.

– Vi avvänjer 100 grisar tillsammans på en djupströbädd. Blir en gris sjuk så kan den lätt smitta 99 andra. Vi jobbar tillsammans med veterinär för att minimera problemen i samband med avvänjning, vi har ännu inte hunnit testa alla idéer, säger Niklas och fortsätter:

– Får man väl in grisarna i ett slaktgrisstall är det bekymmerslöst, det funkar väldigt bra. Svansbitningar finns inte på världskartan.

Ena halvan av det som förut utgjorde navet i Havor suggring används nu som familjeboxar. Hit flyttas suggor och smågrisar tre veckor efter grisning. Grisning sker i samma boxar som när gården var konventionell. Vid avvänjningen, då smågrisarna är sex veckor gamla, flyttas suggorna över till betäckningen medan smågrisarna går kvar i bädden under tillväxtperioden. Varje familjebox rymmer tio suggor med smågrisar.

Få rymlingar

I Krav-konceptet ingår att grisarna ska ha tillgång till bete sommartid. Betespremiären på Havor ägde rum förra sommaren.

– Vi hade inte en enda gris som visste vad en eltråd är, säger Niklas med ett skratt och berättar vidare att grisarna fick ”eltrådsträning” ett par dagar på de hårdgjorda ytorna i anslutning till stallarna, innan de fick gå ut på bete.
Oron för eventuella rymlingar visade sig dock vara ganska obefogad. Någon enstaka gris hoppade ut, men kom snart tillbaka till flocken.

– Att släppa ut grisarna på åkrarna är det häftigaste vi gjort. Varenda gris sätter igång och letar mat och bökar, från den allra minsta till den största grisen. De har ett otroligt behov av att böka, så det förstår man att de saknar om de inte får göra det. Det är den största aha-upplevelsen så här långt.  

Utmaningar på marknaden

Krav-grisköttet i Sverige säljs via Svenskt Butikskött. Avtalet förhandlas gemensamt för hela Jord på trynet-gruppen, och baseras på en dansk ekogrisnotering plus tillägg. Innevarande avtal löper på i ytterligare tre år. På grund av produktionshöjning, när priserna tidigare var högre, har ett överskott på marknaden uppstått, i såväl Danmark, Tyskland som Sverige. Detta har gjort att pristrenden är nedåtgående.

– Kravköttet hamnar till stor del under butikernas egna varumärken, vi tycker det är tråkigt att det blir anonymt, säger Niklas.

En annan stötesten är att Krav inte tillåter nitrit i sina produkter, vilket innebär att en del produkter med Krav-stämpel därmed blir gråa.  

– Ingen köper gråa korvar eller grått pålägg. Vi jobbar hårt mot Krav för att få bort nitrit-
förbudet. 

För att hushålla med halmen har en ströblåsare köpts in.
– Den gör att vi kan vi strö med en mindre mängd halm tre till fyra gånger per vecka, istället för att sätta in en hel bal åt gången, berättar Niklas.

Kroka arm i hela kedjan

För grisbranschen i stort lyfter Niklas betydelsen av att fortsätta med ­samarbetet i hela kedjan, från gård till affärshylla.
– Min känsla är att det hände något avgörande när alla satte sig ner tillsammans, och det där måste fortsätta, det tror jag är väldigt viktigt. Ica var ett skällsord förut. De satte inte värde på köttet. Det har betytt mycket för grispriset att de börjat lägga svenskt kött i baconpaketen. Vi måste fortsätta träffas och prata om vad vi tillsammans kan göra bättre, för att inte hamna i varsin krigszon igen. Ekologiskt, Krav och konventionellt hänger ihop. Om vi skapar mer värde åt en av inriktningarna spiller det över på de övriga också.

Betalt för djurvälfärd

Hemma på Havor är det ren förvaltning och trimning av produktionen som gäller några år framöver.  Några visioner om ökade volymer finns inte i dagsläget.

– Vi måste sätta det här på kartan så att allt går så perfekt som vi vill. Vi håller på och lär oss om att ha grisar på det här sättet, säger Niklas och funderar en stund innan han fortsätter:

– Hittills har det varit en stor glädje att göra något som vi tycker är så bra för djuren och samtidigt få betalt för det. Att ha så här god djurvälfärd, jag hoppas att det kan vara lönsamt även i framtiden.

Havor gård
Ägs och drivs av: Bröderna Niklas och Håkan Hermansson
Var: Utanför Hemse på södra Gotland
Grisuppfödning: 150 suggor integrerat i Krav-certifierad produktion. Sju suggrupper med 20 i varje. Levererar runt
3 000 slaktgrisar per år. Nötköttsproduktion: 35 stycken dikor
Växtodling: Brukar 340 hektar till foderproduktion, varav 20 procent vall.

Slaktgrisavdelningarna rymmer i dag 200 istället för som tidigare 300 grisar. De traditionella boxarna är bortmonterade och utrymmet utgörs av en liggyta samt en gödselyta med rasthage utanför.
– I varje box går 50 djur. Det är väldigt sällan bråk, ytorna är så stora att det alltid finns plats för en gris att dra sig undan, berättar Niklas.
Ytorna utan halm skrapas en gång per vecka och bädden tas ut vid behov.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 


Emma Sonesson
Grisföretagaren