Publicerad 2018-04-18
Albin Andrén, Sören Nyman, Stefan Lundmark och Bo Johansson bygger tillsammans med Clas Hellström, som ej är med på fotot, upp en ny smågrisproduktion som ska säkra delägarnas behov till slaktgrisstallarna.


1 000 grisar i veckan från Vedums Smågris

När fem grisföretagare i Västergötland går samman för att bygga en gemensam smågrisproduktion så blir det något utöver det vanliga. 1 680 suggor ska förse delägarna med smågrisar och man nyttjar ny teknik för att nå högsta precision i fodersystemet.

När Grisföretagaren besöker Vedums Smågris AB i Södra Lundby är det bara ett par dagar kvar innan den första gruppen om 80 gyltor ska flytta in i betäckningsavdelningen och semineras. I huset där betäcknings– och sinavdelningar samsas pågår arbetet för fullt med att färdigställa de sista detaljerna på inredningen. Än återstår dock att koppla in utfodringssystemet från holländska Nedap så det blir manuell urfodring av gyltorna ytterligare ett tag.
Arbetet med att bygga stallarna har flutit på bra och man ligger nu före i tidsschemat.

Vedums Smågris stallar är byggda i skogskanten utan nära grannar. En smal trädridå får de stora stallarna att smälta in i omgivningen.Foto: Erik Brink

75 miljoner

Vedums Smågris består av två stall, ett för betäckning och sin samt ett för BB och tillväxt. Totalt kommer bygget att kosta cirka 75 miljoner kronor. Med 1 680 suggor i produktionen innebär det en kostnad per suggplats om 45 000 kronor. Investeringen har finansierats genom delägarna, riskkapital från Almi samt banklån.

Suggorna är grupperade i 21 grupper om 80 djur i varje grupp och grisning varje vecka.

Det ekonomiska  målet för investeringen är en lönsamhet som generar en avkastning om fyra procent på kapitalet. Ett första produktionsmål är att ligga på 30 avvanda smågrisar per årssugga.

Gemensamt bolag

Vedums Smågris AB ägs av fem delägare, Stefan Lundmark, Sören Nyman, Bo Johansson,  Albin Andrén och Clas Hellström. Ägandet i bolaget fördelas efter storleken på ägarnas slaktgrisproduktion och deras efterfrågan på smågrisar.
Totalt kommer de fem delägarna att gemensamt ha drygt 15 000 slaktgrisplatser och producera 50 000 slaktgrisar om året.

Tre av delägarna är enbart slaktgrisproducenter medan två av delägarna i dag har integrerad produktion på sina gårdar. De senare planerar på sikt att konvertera sina suggstallar till slaktgrisproduktion.

Om en av delägarna vill sälja sin andel i Vedums Smågris AB omfattas aktierna av hembudsplikt, vilket innebär att de befintliga delägarna har möjlighet att ta över ägandet.

– I och med att stallet är en fristående enhet som ligger på en egen fastighet utan kopplingar till delägarnas gårdar så finns det ett värde i det som kan realiseras om en delägare vill dra sig ur, konstaterar Sören Nyman. Med ett eget stall hemma på gården är det svårare att realisera ett värde om man inte själv vill driva det vidare, istället riskerar det att bli en ekonomisk belastning för den övriga driften.

Sinsuggorna hålls i statiska grupper om 80 djur. Suggorna är försedda med transpondrar och varje grupp har två foderautomater där suggorna kan äta när de vill av en individuellt anpassad fodergiva.

Minskar riskerna

Att bygga en anläggning för 1 680 suggor kan av en del ses som ett stort risktagande. Men faktum är att delägarna i Vedums Smågris AB gör den gemensamma satsningen för att minimera både operativa och finansiella risker i sina egna företag.

– Genom att bygga upp en smågrisproduktion framtidssäkrar vi tillgången till smågrisar för våra egna slaktgrisstallar, säger Stefan Lundmark. Vi tar bort beroendet av externa små–grisleverantörer och tryggar leveranserna av smågrisar även på längre sikt.

Genom en egen smågrisproduktion kan den operativa risken i delägarnas befintliga slaktgrisproduktioner minskas. Men när investeringar görs så ökar den finansiella risken, något som man i Vedums Smågris lastar av dels genom den gemensamma investeringen och dels genom att lägga verksamheten i ett separat aktiebolag på en egen fastighet.
– Det vi som delägare nu riskerar är kapitalet som vi har stoppat in i aktiebolaget, säger Stefan Lundmark. Hade jag genomfört en motsvarande investering själv hemma på gården hade jag riskerat hela gården i projektet.

I det större stallet pågår arbetet för fullt med att förbereda för installation av BB- och tillväxtavdelningar. I bakgrunden skymtas det lite mindre stallet där sinsuggor och betäckningsavdelning huserar.

Förberett för mjölkkoppar

BB består av fem grisningsavdelningar med 80 platser vardera, samt fyra avdelningar med 20 platser i varje. Grisningsavdelningarna kommer att vara utrustade med Jydens JLF10 SWAP-boxar och är förberedda för att kunna installera system med mjölkkoppar till smågrisar.

– Vi har studerat system för automatisk mjölkutfodring till smågrisar i Danmark och träffat lantbrukare som är mycket nöjda med dem, säger Stefan Lundmark.

– Och även om vi ser nyttan med de befintliga systemen på marknaden så avvaktar vi att investera i dem, fyller Sören Nyman i. Men vi förbereder boxarna för att enkelt kunna komplettera dem.

– Det bästa för smågrisarna är trots allt modersmjölken, konstaterar Stefan. Och det är där vårt fokus ska ligga, även om vi också kommer att jobba med amsuggor då det behövs.

På väggen sitter ett förgrenat plaströr där den finhackade halmen kommer att blåsas ut till boxen.

Foder i 70 kilometer per timme

– Blötfoder var inte ett alternativ för oss, säger Stefan Lundmark. Dels på grund av de långa ledningarna som krävs med risk för aminosyraförluster och risker med hygienproblem i blötfodret. Dels på grund av att det inte finns tillräckligt med alternativa fodermedel att få tag på för att det skulle vara intressant.

Istället valde man en torrfoder-utfodring från holländska Nedap, såld av danska Agrisys, där fodret blåses i hastigheter upp till 70 kilometer per timme ut till foderventilerna och blandas med vatten i nedsläppsrören.

– Det är som blötfoderteknik fast det är torrt, konstaterar Sören Nyman. Systemet ger en mycket högre noggrannhet i foderblandningarna och volymerna till varje ventil.

Samma teknik som används till att blåsa ut fodret kommer också att användas till det automatiska strösystemet. Finhackad halm blåses i ledningar ut till respektive stia eller liggplats.

Gedigna Förberedelser

Att bygga ett gemensamt stall för 1 680 suggor har föregåtts av tre år med förberedelser där delägarna har gjort studiebesök i stallar runt om i Sverige och varit på mellan fem och sju stidieresor till Danmark, innan man har landat i den lösning som nu byggs.

– Vissa val och beslut har vi varit ense om direkt, medan andra val har stötts och blötts tills vi slutligen har blivit överens, konstaterar Stefan Lundmark på frågan om det har varit enkelt att enas om utformningen av stallarna.

När Grisföretagen besöker gården återstår fortfarande en hel del arbete med att installera det nya fodersystemet från Nedap. Här är en av flera blandarenheter där fodret blandas samman i små satser för att sedan blåsas ut till de ventiler som ska ha just den fodermixen.

Efterfrågan ska styra

Vid slutet av vårt besök glider samtalet in på hur framtiden ser ut för svensk grisproduktion och vad som är viktigt för den framtida utvecklingen.

– Det är viktigt att vi får de svenska konsumenterna att fortsätta efterfråga svenskt kött även när grisproducenterna ute i Europa blir duktigare på att minska sin antibiotikaförbrukning, säger Sören Nyman.

Han får medhåll av de andra delägarna som poängterar att svenska grisbönder måste kunna producera det konsumenterna efterfrågar till ett konkurrenskraftigt pris. Men det krävs investeringar för att vi ska kunna göra det.
– Vi behöver öka nybyggnationen inom den svenska grisproduktionen för att hålla uppe produktionen, säger Stefan Lundmark. Det finns många gamla stallar som försvinner ur produktionen de närmsta åren.

Och när Sören konstaterar vilka som har investerat i gris under 2000-talet slår han fast att:

– I vårt område är det snart 15 år sedan det senast var en spannmålsbonde som investerade i slaktgrisstall. Det behöver komma in nytt folk i branschen.

En tillväxtbransch

– Två trender som är positiva för det svenska grispriset är dels arbetet med att öppna upp fler marknader för svenskt griskött, dels att en större del av grisen förädlas i Sverige och industrin efterfrågar mer svenskt griskött, säger Bo Johansson.

– Världsbefolkningen och välståndet i världen växer hela tiden, lantbruket är en tillväxtbransch, summerar Stefan.

30 000 ton berg har sprängts bort för att få husen på plats, berget har sedan gett byggarbetsplatsen en god tillgång på grus.
Torrfodret blåses fram till foderventilen i nedsläppsröret och blandas sedan fodret med vatten. Stefan Lundmark visar slangen för torrfoder som går lätt att lyfta loss för att det ska vara enkelt och snabbt att göra rent nedsläppsröret.
Vedums Smågris räknar med att man kommer att behöva 3 000 till 4 000 ton spannmål om året. Spannmålen kommer delvis att köpas in från delägarna men även från andra leverantörer. Här pågår konstruktionen av spannmålsmottagningen för fullt.
All gödsel från gården kommer att tas om hand av Vårgårda Herrljunga Biogas som hämtar gödseln kontinuerligt. Det finns ändå lagringskapacitet  för ett par veckors produktion på gården för att klara av logistikstörningar.
Sinavdelningarna är utformade med plastskivor där låga väggar delar av liggytorna utan att hindra ventilationens luftströmmar.

Erik Brink
Grisföretagaren