Publicerad 2018-08-25
Djurtransporter utgör en risk för spridning av dysenteri, vilket är en av anledningarna till att utlastning alltid ska ske via utlastningsrum eller sluss. Därefter ska rummet eller slussen tvättas utifrån, inte i ordinarie stallkläder och skor.
Foto: Emma Sonesson

Svindysenteri - en allvarlig sjukdom som  inte ska spridas

I vissa områden av Sverige har vi sett spridning av svindysenteri. Det är verkligen viktigt att stoppa denna spridning, då man från andra länder har sett ökade problem (Storbritannien)och även allvarliga resistensproblem som gör behandling svår eller till och med omöjlig (Australien).

Svindysenteri framkallas av en bakterie, Brachyspira hyodysenterie, som är en av flera bakterier från samma familj. Några av bakterierna i familjen hittas utan sjukdomsproblem och andra kan ge olika dysenteriliknande diarréproblem, se faktaruta. B. hyodysenterie förorsakar vävnadsdöd i tjocktarmen och finns bara där.

Vilka symptom kan man se?

I sin klassiska form ses dysenteri först som grå diarré som sedan blir till blodblandad och slemmig diarré. Det är oftast slaktgrisar som drabbas. Enskilda djur kan vara svårt allmänpåverkade och även dö. Sjukdomen sprider sig ofta snabbt i besättningen. Behandling mot coli fungerar inte, och vid behandling med medel som kan ta dysenteri ser man ofta att sjukdomen återvänder inom några veckor.

Sjukdomen kan också ha en mer dold form, då de klassiska symptomen inte syns. Istället ser man diarréproblem och tydligt ökad foderförbrukning. Om behandling inte fungerar som det brukar i din besättning ska du fundera på om dysenteri kan vara orsaken.

Dödligheten är vanligen låg, men kan bli hög utan behandling. Tillväxten påverkas negativt, med stor variation från djur till djur. Foderförbrukningen är den faktor som påverkas mest och ger störst kostnad vid dysenteri. Ofta noteras en foderförbrukning på 27 MJ NE per kilo tillväxt (36 MJ OE) i samband med dysenteri.

Diagnos och behandling

Vid obduktion ses ofta de typiska förändringarna i tjocktarmen. I klassiska fall med blodig diarré går det ofta lätt att hitta bakterien i träckprov. Vid mindre uttalade symptom kan det vara svårt att påvisa bakterien. Upprepad provtagning, provokation av diarré med ökad proteinmängd i foder etcetera kan användas.

Besättningar utan symptom, särskilt smågrisproducerande, kan vara svåra att fritesta.

Olika medel kan ha effekt på dysenteri, se tabell. Det finns en del resistens mot de olika preparaten i Sverige. Det är viktigt att man odlar bakterien och kartlägger eventuell resistens i samband med behandling, så man säkerställer att medlet som används är effektivt.

Behandling ska oftast ges i en till två veckor. Dock föreligger en risk att sjukdomen återvänder på behandlade djur då dysenteri inte bildar så bra immunitet hos djuren. Av samma orsak kan tillväxt- och slaktgrisar inte bli fria efter behandling.

Krävande Sanering

Svindysenteri går inte att ha i en modern svinproduktion eftersom sjukdomen ger starkt försämrade resultat och en hög medicinanvändning. Om man har dysenteri krävs många behandlingar och slutresultatet kommer ofta vara att det bildas resistens mot använda medel.

Sanering kan göras efter flera olika modeller. I en slaktgrisbesättning ska drabbade sektioner isoleras från resten av produktionen. Det är ett krävande internt smittskydd som behövs, och i några, men långt från alla fall, är tömning av alla stallar enda möjligheten. I smågrisproducerande besättningar är det bara avelsdjuren som kan saneras. Nyfödda grisar behandlas i saneringsperioden. Tillväxtstallar och stallar till gyltämnen ska tömmas.

Sanering kräver noggrann förberedelse och instruktion till alla som jobbar i besättningen. Oftast görs sanering under sommarhalvåret då bakterien dör snabbt när det är varmt och torrt, men lever i månader vid kyla och fukt.

Bäst är det om alla djur i en produktion saneras samtidigt, så man inte har smittade och fria djur i samma besättning under samma period.

Smittskydd

Utlastning av grisar är den största risken för att få in dysenteri då det alltid finns en risk för att bakterien kan finnas på lastbilen, trots att den är tvättad och desinficerad. Grisarna ska därför alltid lastas ut via utlastningsutrymme eller sluss. Alla områden som har varit i kontakt med chauffören och bilen ska sedan tvättas och desinficeras utifrån, alltså inte med stallkläder och stallskor.

Flytt av djur mellan olika stallavdelningar får bara ske på områden där fordon som har kört på offentlig väg inte färdas, alternativt ska skobyte ske. Skobyte ska ske utan sammanblandning av rent och orent område. Tyvärr är det inte ovanligt att man byter skor på samma golvyta, vilket innebär att smittskyddet är obefintligt.

Möss och råttor kan sprida dysenteri, och helt nya undersökningar från Schweiz har visat att kråkor också kan sprida sjukdomen.

Risk för kostsam spridning

Så som transporter, smittskydd, smågrisförmedling och kontroll av smågrisproducerande besättningar är upplagt i Sverige i dag föreligger en risk för att dysenteri sprids. Bäst var om Sverige var helt fritt från dysenteri. Fritestning av en besättning är dock tyvärr ganska komplicerat. Jag har själv sett fall där man först efter omfattande provtagning lyckats hitta bakterien.

Kostnaden för att utrota dysenteri är stor, men kostnaden för att ha kvar dysenteri i landet kan över tid bli större, särskild om eller när ökad resistens uppstår.

 

Resistens mot olika preparat i Sverige
Medel mot dysenteri Resistens i Sverige (SVA 2017), procent
Doxycyklin (licenspreparat) 0
Tiamulin (Denagard) (30) / 19
Tylosin (Tylan) 27
Tylvalosin (Aivlosin) 42
Valnemulin (Econor) (46) / 19
Lincomycin, Tilmicosin, Carbadox Ej undersökt

 

SVA delar Brachyspira i fyra grupper

  1. B. hyodysenterie:
    Bakterien som ger svindysenteri
     
  2. B. intermedia:
    Kan orsaka diarreproblem (inte vanligt)
     
  3. B. innocens/murdochii:
    Ger inte sjukdom
     
  4. B. pilosicoli:
    Ger dysenteriliknande diarré. Kan förväxlas med lawsonia eller ses tillsammans med lawsonia och coli.

Jörgen Lindahl
Distriktsveterinärerna