Publicerad 2018-09-09
Tommy Axelsson, Frederik Nilsson, Bogdan Pavliuk och Valentin Pavliuk är gänget som tillsammans såg till att suggorna på Kialtsdal 2017 producerade 30,9 smågrisar. Foto: Emma Sonesson


”Det går inte att göra med vänsterhanden”

Med ambitiös personal, likasinnade suggor och en respektingivande låg smågrisdödlighet tog sig Kialtsdals Lantbruk hela vägen till förstaplatsen på WinPigs tio i topp-lista för smågrisuppfödning 2017.

Frederik Nilsson köpte Kialtsdal 1986 och på 90-talet utökade han från 100 till 420 suggor. 2004 rustades grisningsavdelningarna upp och 2007 var det tillväxtavdelningarnas tur.

– På det stora hela är det en väl fungerande anläggning, konstaterar Frederik, som valt att fokusera helt och hållet på grisuppfödning, istället för att kombinera med växtodling.

– Det är roligare med grisar. Växtodlingen är mer statisk, grisarna är dynamiska, här händer det alltid något, säger han.

Produktiva suggor har resulterat i trångbodda tillväxtavdelningar. Därför har suggantalet numera dragits ner till 390.

 

Jämna, kraftiga smågrisar är viktigt för att lyckas menar Tommy. När han började arbeta på gården för sex år sedan var smågrisdödligheten runt elva procent. I dag är den mellan sju och åtta procent.

Värdefull personal

På gården arbetar förmannen Tommy Axelsson. Till sin hjälp har han bröderna Bogdan och Valentin Pavliuk som delar på en heltidstjänst. Frederik lyfter personalen som främsta orsaken till gårdens fina resultat.

– Vi har roligt tillsammans och lätt för att samarbeta. Alla är intresserade av ständiga förbättringar och har en hög ambitionsnivå, säger han.

På frågan om vad Frederik själv gör för att få personalen att trivas och göra ett bra jobb svarar han:

– De får en anständig lön som motsvarar den insats och det ansvar som de tar och frihet att själva planera sin arbetstid och ledighet.

TN70 och halm

En stor del av äran för framgångarna ges åt djurmaterialet.

– Vi började direkt när det nya avelsmaterialet kom och i två års tid har besättningen bestått av TN70 fullt ut, berättar Tommy, och öser samtidigt beröm över gyltleverantören på Hallaberg gård.

En annan framgångsfaktor på gården är halm. Avdelningarna för betäckning och dräktiga suggor består av djupströ.
– Suggorna äter mycket halm och mår bra av det. Dessutom ger det vältränade djur med starka ben som orkar lägga sig ner lugnt och fint i BB-boxen, vilket är positivt för smågrisöverlevnaden. En annan bra grej är att djupströbäddarna är lättskötta. Vi sliter inte många skrapor om man säger så, slår Tommy fast.

I BB-boxen tillämpas en variant på strategisk halmning. Inför grisning läggs fem till tio kilo halm in i boxen, och vartefter det behövs fylls halmlagret på.

 

Tillväxtstallet renoverades 2007 och boxarna har sedan dess uppgraderats med tak som Frederik tycker fungerar mycket bra. Grisarna storlekssorteras vid insättning och säljs på förmedlingen. En viss problematik med svansbitning upphörde när man bytte från norsk Duroc till Hampshire som faderras.

Nollvision på svält

Med en skattad arbetstid på tio timmar per årssugga baseras arbetet på strikta rutiner, som dock ständigt utvecklas.
– Vi är inte rädda för att experimentera. Funkar en ny rutin bra så fortsätter vi, annars är det bara att lägga av. Det är kanske sju av tio saker vi testar som funkar, säger Tommy.

En rutin som införts är jakt på svältgrisar.

– Jag har en nollvision. Inga grisar ska dö av svält här. Dagarna kring grisning lägger jag därför en timme på morgonen på att gå runt och leta grisar som inte fått ordentligt med mjölk. Ofta hittar jag tio till femton stycken som läggs till en amma. Vartefter man håller på lär man sig att hitta svältgrisarna allt snabbare, berättar Tommy.
Svältgrisarna läggs oftast till en gylta som grisat ett par dagar tidigare än resten av gruppen.

– Gyltorna är snälla och försiktiga och mjölken är alltid på, säger Tommy.

Kompetenta suggor

Skiftesdigivning tillämpas bara i undantagsfall.

– TN70 med 16 spenar löser det själv, menar Tommy och tillägger att någon sondslang, det finns inte på den här gården.

– De suggor som inte klarar av sina egna smågrisar har ingen plats på Kialtsdal.

En rutin med runt tio procent amsuggor i gruppen infördes dock för några år sedan. Incitamentet var att höja kvaliteten på de avvanda smågrisarna. Några extremt stora kullar och hög andel amsuggor så som man vanligen jobbar i Danmark är dock ingen på Kialtsdal intresserad av.

– Ska man ha fler levandefödda så gäller det att ha suggor som kan ta hand om dem. Kvaliteten på smågrisarna har stor betydelse för hur många smågrisar suggan klarar av att avvänja. Jämna kullar med stora, starka smågrisar är det bästa, menar Tommy.

 

Tommy Axelsson som är uppvuxen i ett villasamhälle halkade in i grisbranschen på ett bananskal, och där har han blivit kvar i snart 20 år. Kialtsdal är den tredje gården han arbetar på.
– Det är ett fritt och omväxlande jobb. Jag gillar att insatser som man gör ger resultat snabbt, säger Tommy.

Fodret viktigt

En förutsättning för att få starka smågrisar är hullet på suggorna.

– TN70 är lättare att hålla hullet på än det äldre avelsmaterialet. De har större aptit och jag upplever att de utnyttjar fodret bättre. Skulle vi någon gång ibland ha en tunn sugga så är det lyx att ha treveckorssystem. Då kan vi låta henne stå över till nästa grupp, säger Tommy.

I hela besättningen används torrt färdigfoder. De dräktiga suggorna får ett enkelt foder. I betäckningen används ett difoder och de digivande suggorna får i sin tur ett annat, ännu vassare difoder. Till smågrisarna används två olika foder som har högre aminosyranivåer än vad många andra traditionella svenska foder har, på inrådan av KLS Ugglarps Dalsjöfors rådgivare Simon Kvartborg.

– Jag är förvånad över att de största svenska foderfirmorna inte hänger med bättre i utvecklingen på det här området, säger Frederik.

Erik Lindahl, Lundens Djurhälsa är en annan källa till inspiration, som även han varit väldigt delaktig i framtagandet av fodren till smågrisarna.

– Han har både bredd och djup. Han är minst sagt nördig och en stor tillgång för oss, säger Frederik.


 

Tidigare sorterades suggorna vid avvänjning i tre olika grupper. Nu finns det dock möjlighet att sortera i fyra olika grupper, vilket Valentin menar har gett ett lyft åt produktionen. Grisningsprocenten är hela 93,1 procent.

Kvitto på insatsen

På frågan om vad det betyder att komma etta på WinPig-toppen svarar Frederik:
– Det är ett kvitto på insatsen som vi gör tillsammans.

– Det är klart att det lyfter, särskilt när det kom som en överraskning. Det ger en kick när man ser att arbetet ger resultat. Det går inte att göra med vänsterhanden, fyller Tommy i, och medger att det krävs ett visst mått av envishet och tävlingsinstinkt samt en stor portion fokus på arbetet och framförhållning för att lyckas.
planer för framtiden

Samtidigt är både Tommy och Frederik överens om att det finns utrymme för ytterligare förbättringar.
– Så måste man tänka, annars hamnar man i en nerförsbacke, säger Frederik och berättar om de närmsta utvecklingsplanerna.

Gyltorna, som i dag hålls på en annan gård, ska flytta hem till ett nybyggt rekryteringsstall. Samtidigt upprättas ett modernt karantänssystem och en separat avdelning tänkt att användas för amsuggor i framtiden, i syfte att förbättra smittskyddet i BB-avdelningarna. Tanken var att samtidigt bygga tillväxtavdelningar för att kunna köra med fulla suggrupper igen, men den senaste tidens smågrisöverskott har gett Frederik kalla fötter.

– Jag känner inte för att gå emot marknaden när det är överskott. Vi avvaktar ett år eller två, konstaterar han.
Under tiden kommer man att testa vad dansk Duroc har att ge som faderras. Att korta ner ditiden är en annan möjlig insats som man redan förberett besättningen för genom att ansluta den till Smittsäkrad Besättning Spets. På önskelistan står även tak över smågrishörnet och att komma ifrån golvutfodring för hand av smågrisarna i BB-boxen.
Att 30,9 inte är slutstation för produktiviteten på Kilatsdal är helt solklart.

Frederik Nilsson äger och driver Kialtsdals Lantbruk.
– Sedan 2014 har svensk grisproduktion fått en helt annan stabilitet än tidigare, tack vare ett konsumentförtroende som vi bör vårda ömt, säger Frederik.

Kialtsdals avancemang på WinPig-toppen

2015
sjua med 28,3 smågrisar

2016
fyra med 29,5 smågrisar

2017
etta med 30,9 smågrisar

På Kialtsdal kastreras grisarna i korridoren, vilket ger en lugnare miljö inne i grisningsavdelningen. Tre kastreringsboxar har monterats på en hylla, vilket gör att arbetet flyter på bra.

Emma Sonesson
Grisföretagaren