Publicerad 2018-11-10

Nya forskningsrön från EAAP-konf

European Federation of Animal Science (EAAP) håller årligen en konferens där forskare och företag från hela världen möts för att utbyta nya forskningsresultat och kunskaper med varandra. I år gick arrangemanget av stapeln i Kroatien, och här refereras några av de föredrag som hölls under konferensen.

 

Miljön som grisar fotograferas i spelar stor roll för hur allmänheten tolkar välfärden hos djuren i systemet, allt enligt en studie gjord av tyska och italienska forskare. Foto: Mostphotos


Konsumenters upplevelse av grisbilder i olika miljöer

Forskare från Tyskland och Italien har undersökt hur människor uppfattar grisars välfärd när de tittar på bilder, och vilka typer av bilder som uppfattas överensstämma med god välfärd och lämpliga inhysningsförhållanden.

I media kompletteras nästan alltid en artikel, reklamfilm eller liknande av en bild eller rörligt material. I vår bransch märker vi ofta att bilder på djur väcker reaktioner hos allmänheten, både positiva och negativa.

För att undersöka bildernas inverkan på allmänhetens intryck av djurvälfärd konstruerades inför undersökningen fyra olika bilder. En grupp människor utan lantbruksbakgrund valde ut en bild med vad som kategoriserades som en ”glad gris” och en bild med vad som kategoriserades som en ”ledsen gris”. Dessa bilder photoshopades sedan in i en box som antingen var full med halm eller utan halm där man såg helspalten. Till slut hade man därmed fyra olika bilder; ”glad gris” i halmad box, ”glad gris” i ohalmad box, ”ledsen gris” i halmad box och ”ledsen gris” i ohalmad box.

Miljön spelar stor roll

Sedan ombads 1 019 slumpmässigt valda tyska medborgare att kategorisera dessa fyra bilder utifrån upplevd djurvälfärd för grisen i bilden. Man fann att hur boxen såg ut hade större inverkan på hur välfärden värderades än vad grisens uppsyn hade. Välfärden värderades alltid lägre i den ohalmade boxen än i den halmade boxen. Grisens utseende visade sig vara mindre viktigt än boxens och den ”ledsna grisen” i en halmad box värderades till exempel högre än den ”glada grisen” i en ohalmad box. Den högst värderade bilden var en ”glad gris” i en halmad box medan den lägst värderade var en ”ledsen gris” i en ohalmad box.

Forskarna fann också att kvinnor i regel bedömde välfärden som lägre jämfört med män. Slutsatsen blev att allmänhetens uppfattning om ett oberikat inhysningssystem inte förändras av att djuren i systemet verkar glada, medan den positiva uppfattningen av ett berikat system ökar när det också bedöms som glada djur i systemet.

Förklara vad vi ser

Så, hur kan denna information vara intressant ur ett svenskt perspektiv, där vi vare sig håller grisar i oberikade boxar eller helspaltsystem?

Jag är en förespråkare för en transparent djurproduktion och anser att vi i Sverige bedriver en produktion som tål att visas upp. Dock vet vi att det är enkelt att ta både smickrande och osmickrande bilder i våra svenska stallar. Då kan det vara bra att ha i bakhuvudet att det ur ett konsumentperspektiv inte är enkelt att skilja på en bild som är tagen på en fin gris i ett osmickrande perspektiv på spalten och en gris som både har ett dåligt inhysningssystem och ”ledsen” uppsyn.

Kanske är det dags att dela med oss av fler bilder på produktionen, där vi ser både den halmade delen av boxen, spaltgolvet och våra fina grisar på samma bild och istället vara noga med att förklara vad det är vi ser?

Källa: ”Does the background matter: people’s perception of pictures of pigs in different farm settings”
S. Gauly, M. von Meyer-Höfer, A. Spiller and G. Busch.


 

Vikten av god stallmiljö

Forskare från det finska naturresursinstitutet har undersökt sambandet mellan antimikrobiella behandlingar och biosäkerhet, välfärdsparametrar och slakterifynd i finska storgrisgårdar. De kom fram till att man med hjälp av ökad biosäkerhet och välfärd minskar användandet av antimikrobiella substanser.

Studien baserades på data från 406 storgrisgårdar i Finland mellan 2011 och 2013. Minst fyra gånger per år besöktes besättningarna av en veterinär som utvärderade ett antal biosäkerhets- och välfärdsparameterar såsom luftkvalitet, byggnader, renhet, berikning, beläggningsgrad och sjukdomstillstånd. Vid varje förskrivning av antimikrobiella substanser registrerades antal behandlade djur, dos och orsaken för behandling. Från slakteriet samlades sedan data från kassationer till följd av hälta, abscesser och pleurit.

Dålig miljö ger dålig hälsa

Totalt behandlades nio procent av grisarna, framförallt för muskel- och skelettsjukdomar, svansbitning och luftvägssjukdomar. Vid slakt hade 15 procent av grisarna pleurit, fem procent lever­skador och fyra procent bölder. Antalet behandlingar per gris ökade med ökad besättningsstorlek, dålig kvalitet på vattensystemet, låg grad av berikning, dålig boxhygien och hög beläggningsgrad samt förekomst av hälta och pleurit.

Antalet muskel- och skelettsjukdomar ökade vid medel eller dålig kvalitet på vattensystemet och berikningsmaterial, dålig boxhygien och hög beläggningsgrad. Svansbitning och ledskador ökade vid låg eller medel mängd berikningsmaterial medan luftvägssjukdomar ökade vid medel eller dålig luftkvalitet.

Forskarna drog slutsatsen att man med hjälp av ökad biosäkerhet och välfärd i en besättning kan minska användandet av antimikrobiella substanser.

Djurens behov

Det är ingen överraskning att antalet behandlingar ökar vid dålig vattenkvalitet, dålig boxhygien och hög beläggningsgrad. Likaså är det förstås väntat att antalet behandlingar ökar när luftkvaliteten är låg och att antalet svansskador ökar vid låg tillgång till berikningsmaterial.

Däremot är det kanske inte helt självklart varför mängden berikningsmaterial påverkar antalet behandlingar, ledskador och muskel- och skelettsjukdomar. Kanske är det så att mängden berikningsmaterial hänger ihop med hur besättningen sköts i övrigt? En besättning där man kan ge berikningsmaterial kanske är mer anpassad för djuren och/eller har en djurskötare som är mer uppmärksam på djurens behov?

Källa: ”Is it possible to reduce antimicrobial consumption by improving biosecurity and welfare at pig farms”
A.H. Stygar, I. Chant­ziaras, I.Toppari, D. Maes and J. Niemi.

 

Det spelar ingen roll hur bra ett djur är genetiskt, om det inte ges de rätta förutsättningarna att uttrycka kapaciteten. Foto: Emma Sonesson

Genetik respektive miljö - påverkan på resultaten

Forskare från Danmark undersökte hur väl den genetiska selektionen för kullstorlek hos renrasiga grisar överförs till produktionsbesättningar.

För att undersöka detta samlades data om kullstorlek in från över 84 000 danska första­grisare i 173 produktionsbesättningar. Suggorna bestod av 8 074 F1-korsningar mellan lantras och yorkshire, 75 038 alternerade återkorsningar mellan dansk lantras och yorkshire, 787 renrasiga lantras och 347 renrasiga yorkshire.

Besättningen avgör

Den högsta kullstorleken fann man i F1-korsingen vilka hade en kullstorlek på 16,14, följt av de återkorsningssuggorna som hade en kullstorlek mellan 15,4 och 15,9. Som väntat påverkar renrasaveln för kullstorlek även kullstorleken hos korsningsdjuren i våra bruksbesättningar. Det var också väntat att effekten blir störst i F1-korsningarna där korsningseffekten är störst.

Forskarna fann även en interaktion mellan genetiken och miljön i bruksbesättningarna, vilket betyder att olika besättningar har olika inverkan på kullstorleken.

I vissa besättningar var inverkan av renrasaveln nära noll, medan den i andra besättningar var mer än dubbelt så hög som förväntat. Det betyder att i vissa besättningar ökade kullstorleken mer än dubbelt så mycket som man kunde förvänta sig bara genom genetiken.

Forskarnas slutsats blev att selektionen för kullstorlek på de renrasiga djuren påverkar kullstorleken även hos korsningsdjuren i våra bruksbesättningar, men hur stor denna påverkan blir beror på besättningen i fråga.

Management viktigt

Skillnaden i hur mycket kullstorleken påverkas har förmodligen att göra med olika förutsättningar på olika gårdar.
På vissa gårdar kan djuren uttrycka sin genetiska potential, det vill säga få så många kultingar som de har genetisk kapacitet till. Djur på andra gårdar kan ha genetisk potential till att få en hög kullstorlek, men på grund av bristande management, exempelvis hälsoproblem, reproduktionsstörningar, dåligt foder eller dåligt hull, kan de inte utnyttja all sin genetiska kapacitet.

Det räcker alltså inte att den genetiska kapaciteten finns där, det är du som producent som måste ge grisen förutsättningarna att leva ut sin fulla potential.

Källa: ”Production environment realized genetic merit o flitter size, but the impact depends on herds”
B.G Poulsen, M.A. Henryon, B.Nielsen.

 

Mjölkoppar till stora kullar

Forskare från Århus universitet och SEGES i Danmark har undersökt användandet av mjölkersättning i automatiserade mjölkkoppar för att ta hand om de ständigt ökande smågriskullarna.

Effekten av att få mjölkersättning undersöktes både hos fixerade och lösa suggor samt hos kullar med 14 eller 17 smågrisar. Man studerade totalt 98 kullar och smågrisarna vägdes varje vecka. Dessutom gjordes beteendestudier över hur mjölkkopparna användes.

De preliminära resultaten visar att kullar med 14 kultingar hade högre tillväxt än kullar med 17 smågrisar, samt att tillväxten var högre hos djur med hög födelsevikt. Tillväxten var högre i de kullar som använde mjölkkoppen mycket jämfört med de som använde mjölkkoppen mer sällan.

Alla dricker inte

Värt att notera är att det dock inte var alla smågrisar som valde att använda mjölkkoppen. Ungefär hälften av smågrisarna valde att dricka ur mjölkkoppen och smågrisar som var tyngre vid födseln var mer benägna att använda den.

Mjölkkopparna reducerade dödligheten i kullar med 17 smågrisar till ungefär samma nivåer som i kullar med 14 grisar utan mjölkkoppar.

Forskarna sammanfattade det hela med att mjölkkoppar kan minska smågrisdödligheten i stora kullar och att det kan öka tillväxten hos de smågrisar som lär sig att använda den.

Stora blir större

Mjölkkoppar kan definitivt vara ett alternativ när det gäller att föda upp stora kullar. Jämfört med amsuggor har mjölkkopparna den fördelen att de inte äventyrar biosäkerheten och sliter på suggorna.

Dock kvarstår problemet med de minsta smågrisarna, de som är mest utsatta och som heller inte verkar dricka ur mjölkkopparna. Om det är de största grisarna i kullen som äter mjölkersättningen ökar antagligen inte chansen för de små smågrisarna att konkurrera vid juvret. För att detta skall funka tror jag helt enkelt att vi måste göra mjölkkopparna mer attraktiva även för de minsta smågrisarna.

Källa: ”Management of large litters using milk supplementation - preliminary results”
C.K Thorsen, M.L.V Larsen, V.A. Moustsen, P.K. Theil, L.J Pedersen.

 

Danska forskare har undersökt möjligheten att utnyttja kunskap från sportnutrition inom grisuppfödning, för att öka smågrisarnas vitalitet.
 Foto: Emma Sonesson

Salt kan påverka smågrisöverlevnaden

Inom sportnutrition använder man sig av kväveoxid för att öka prestationsförmågan och uthålligheten hos människor. Nu har holländska forskare, delvis knutna till det holländska nutritionsföretaget Cargill, undersökt kväveoxidens inverkan på överlevnaden hos smågrisar.

Suggorna utfodrades i slutet av dräktigheten med salt som omvandlas till kväveoxid i kroppen. Hypotesen var att kväveoxiden skulle öka suggans blodflöde och därmed öka flödet av syre och näringsämnen till smågrisarna. Det ökade blodflödet skulle i sin tur minska risken för att smågrisarna inte får tillräckligt med syre, och i på så vis öka antalet vitala grisar vid födseln och/eller minska små­grisdödligheten samt antalet dödfödda smågrisar.

Tyngre grisar

350 suggor delades in i sex olika grupper som utfodrades med ett laktationsfoder med olika inblandning av kalciumnitrat dubbelsalt; 0, 0,03, 0,06, 0,09, 0,12 eller 0,15 procent.

De suggor som fått tillskottet hade både tyngre grisar vid födseln och tre dagar efter grisning. Den ökade födelsevikten hängde ihop med att moderkakan hos de djuren också var större. Dock hade tillskottet ingen effekt på grisningstiden.

Lovande strategi

Det verkade som att de suggor som hade högst antal avvanda och lägst dödlighet var de suggor som fått en 0,12-procentig tillsats av saltet i fodret. Ju högre tillskott suggan fått, desto högre var chansen att hennes kultingar skulle vara vitala vid födseln.

Forskarnas slutsats var att kväveoxid under den perinatala perioden verkar vara en lovande strategi för att öka smågrisöverlevnaden. Det blir spännande att se hur denna forskning utvecklar sig, och om dessa positiva egenskaper kan hjälpa oss att öka smågrisöverlevnaden i framtiden.

Källa: ”Nitric oxide precursor: sport nutrition leveraged to increase piglet livability”
M.Van Den Bosch, E.F.J.M Van Gelderen, D. Melchior, H. Van Den Brand and A.A.A.M Van Wesel.


 

Torun Wallgren
Sveriges lantbruksuniversitet