Publicerad 2019-03-28
Lena Larsson är en ”crazypiglady” som inte nöjer sig med gårdens slaktgrisar och växtodling utan även har en deltidsanställning på en satellit. Lena är även mamma till två barn på ett och och fyra år. Hon har två hästar, tre förtroendeuppdrag och tycker att jämställdhet är en intressant fråga.
Foto: Emma Sonesson

Jag - en reklampelare

”Att vara bonde är ett sätt att leva, man behöver inte tjäna så mycket pengar”.

Hur många har inte hört dessa ord i någon form? Nu tycker jag att det har förändrats sedan jag började inom lantbruket. Det blir mer företagande och lönsamhet än endast ett sätt att leva.

När företagen blir lönsamma så kanske man ser möjligheten att anställa någon, mer tid för andra sysslor kan vara bra och sedan kanske man behöver vara lite ledig emellan­­åt. Även här kan man höra ”jag behöver ingen semester, jag är bonde och det är ett sätt att leva”. Jag vill påstå att alla mår bra av att vara lediga någon gång, om det så bara är för en dag eller två.

Hur säljer vi in vårt fantastiska yrke? Vilka krav ställs på den som ska vara anställd? Hur mycket ansvar är man beredd att delegera bort? Ska hen sköta gården som att det vore hens egen? Finns det respekt inför varandras olika erfarenheter och nivåer av kunskap? En förminskande klapp på huvudet kan få den bäste att tappa motivationen.

Vad händer när hen kommer och säger att hen vill vara föräldraledig? Det kommer fram alldeles för många dåliga exempel på hur tjejer har blivit bemötta när de berättar om sina graviditeter, värst var det nog för tjejen som möttes med sura miner för att hon skulle lämna gården mitt i vårbruket. Hur kunde hon planera så illa?  

Ja. Det blir besvärligt med sjukdomar och föräldraledighet, men är man inte beredd att sköta det snyggt som arbets­givare, så kanske man ska fundera ett varv till om man verkligen ska ha anställda i sitt företag. Jag kan tänka att föräldraledighet borde vara lättare att planera och lösa i förväg eftersom den lilla avkomman, i de flesta fall, har en viss leveranstid och följs av en bestämd tid av frånvaro. Svårare kan det vara när det uppstår något akut för att någon ramlade under sin fritidsaktivitet. Ändå verkar föräldraledighet röra upp mest känslor. ”Jag anställer bara killar för de blir inte gravida” sade någon en gång. Jag förstår att denne person aldrig kommer uppmuntra sin manliga anställda att vara föräldra­lediga.

Jag brukar tänka att vi verksamma är små reklampelare för yrket. Hur ska jag då förmedla det? Säger jag: ”Jorå. Det är tufft att vara bonde. Jobb, jobb och alltid är det något” eller låter det bättre med ”Det kommer perioder då det är kämpigt, men däremellan drivs jag av friheten och ansvaret som mina djur och grödor innebär”?

Det är tröttsamt med dem som bekräftar fördomarna om den gnälliga bonden. Självklart ska man vara realist, men man måste försöka vara det snyggt. Det är ingen dans på rosor, men ska vi locka till oss andra, både som anställda och som egna företagare, så kan vi inte gnälla bort dem.

Visst ser jag också livet som lantbrukare som ett sätt att leva, till viss del. Är det tröskväder så får jag köra, är det leveranser så får jag lämna - oavsett dag, men målet för mig är och förblir ändå att bedriva ett lönsamt och livskraftigt företag.

Lena Larsson
Grisföretagare