Publicerad 2019-04-21
Brunstsynkronisering på syntetisk väg förutsätter att gyltan är könsmogen och har en fungerande brunstcykel innan behandling påbörjas. Lugn och ro är en förutsättning för att gyltorna ska våga visa brunst. Bilden är inte tagen i den besättning som beskrivs i artikeln. Foto: Sandra Kylbrant


Brunstsynkronisering av gyltor

– rapport från en besättning

Brunstsynkronisering kan vara en klok strategi för att öka förutsättningarna för grisuppfödning enligt den svenska modellen. I den här artikeln delar vi med oss av våra erfarenheter av brunstsynkronisering i en besättning under tre års tid. Vi redovisar resultaten för ingrisningsålder och avvänjningsålder i den aktuella besättningen.

Nyckeln till grisarnas goda hälsa i Sverige är att vi föder upp de växande grisarna omgångsvis i strikt ålderssektionerade system. En fungerande, koncentrerad grisning i omgången är basen för detta, vilket ger liten variation i smågrisarnas ålder vid avvänjning.  Dessa ’synkade’ smågrisar föds sedan upp omgångsvis i strikt ålderssektionerade system.

I Grisföretagaren nummer 9, 2018 påstod jag (LES) därför att brunstsynkronisering av gyltor kan vara är en klok strategi för att styra gyltornas grisning och på så vis förebygga sjukdomsproblem bland små­grisarna i besättningen.

Bakgrunden till detta är slutsatserna från projektet Fruktsamhetslyftet som finansierades av Jordbruksverket och genomfördes 2013–2018, där vi bland annat arbetade med riktad spetsrådgivning i reproduktion.  Data från nästan 30 000 suggor från totalt 33 besättningar ingick i detta projekt. Den viktigaste slutsatsen var att vi måste ha redskap för att minska utslagningen av unga hondjur. Många första- och andragrisare går ut i förtid.

 

Altrenogest ges i munnen på gyltorna. Lämpligtvis används en ingivare, särskilt framtagen för ändamålet. Det är viktigt att ge gyltorna preparatet på samma tidpunkt varje dag. Bilden är inte tagen i den besättning som beskrivs i artikeln. Foto: MSD Animal Health

Ingrisning vid ett år

Resultatet från Fruktsamhets­lyftet visar att optimal ingrisningsålder är ett år, då har gyltan störst möjlighet att få flera kullar.

En hög utslagning påverkar dels ekonomin via investering i gyltor som bara producerat sin första kull, som dessutom ofta innehåller färre smågrisar än de följande, dels via djurhälsan, det vill säga besättningsimmuniteten. Kullar efter unga suggor har ofta högre förekomst av spädgrisdiarré, eftersom gyltan/ungsuggan inte har hunnit bygga upp ett immunsvar som smågrisarna kan få i sig via råmjölken. Detta kan definitivt påverka antibiotikaförbrukningen i besättningen. Det är också förenat med dålig djurvälvärd att djuren slås ut i förtid.

Samlad grisning

När gyltorna inte grisar tillsammans med gruppen påverkas tidsperioden mellan de första och sista grisningarna i stallavdelningen. Idealet är att en grupp suggor grisar under tre till fem dagar. I en problembesättning kan det dock dröja två till tre veckor innan hela gruppen har grisat.

Om grisningsperioden är lång och utdragen medför detta att det blir en stor variation i ditidens längd och följaktligen även avvänjningsålder. De smågrisar som föds sist i gruppen får en kortare ditid och är yngre vid avvänjningen. De har då sämre förutsättningar att klara denna omställning. Å andra sidan får de som föds först en längre ditid, men om ditiden blir alltför lång kan detta vara negativt, framför allt för gyltor och ungsuggor. Hög förekomst av omlöpningar kan också påverka smågrishälsan i besättningen.

I den här artikeln delar vi med oss av våra erfarenheter av brunstsynkronisering i en besättning. Behandlingen påbörjades i december 2015 och resultaten följdes upp till och med 2018. I artikeln redovisas resultaten för ingrisningsålder och avvänjningsålder.

 

Diagrammet beskriver ålder vid första betäckning, 2014–2018, uppdelat på renrasig yorkshire (1 133 gyltor) och hybrider (1 377 gyltor). En betäckningsålder på runt 250 dagar ger ingrisning vid ett års ålder, vilket visat sig vara optimalt ur en hållbarhetsaspekt.

Beskrivning av besättningen

Besättningen som vi studerade har 300 suggor i produktion och grisning var tredje vecka med 50 suggor per grupp. Det är cirka 15 till 20 gyltor i varje grisningsomgång.

Gyltornas brunst synkroniserades medicinskt med altrenogest, behandlingen startade i december 2015. Resultat för ålder vid första betäckning och variation i ditidens längd redovisas fram till och med september 2018. Behandlingen påbörjades i december 2015 för de renrasiga gyltorna och resultaten följdes upp till och med 2018.

Under perioden december 2015 till september 2018 har 637 renrasiga gyltor brunstsynkroniserats och under perioden november 2016 till september 2018 brunstsynkroniserades 1 702 hybridgyltor. 8,4 procent (547/637) av de renrasiga Yorkshire blev inte dräktiga och 5,8 procent (98/1702) av hybridgyltorna slaktades. De renrasiga respektive hybridgyltorna redovisas var för sig.

 

Diagrammet visar en allt planare kurva över ditiden i besättningen över tid, vilket visar att grisningen i grupperna är mer sammanhållen efter brunstsynkronisering med altrenogest.

Ålder vid första grisning

Innan brunstsynkroniseringen med altrenogest påbörjades var åldern vid första betäckning i medeltal 256 dagar, för att därefter, för de renrasiga gyltorna minska till 246 dagar, medan hybridgyltorna ökade från 234 till 247 dagar, se diagram 1. Detta innebär att de är cirka 360 dagar när de grisar! Alltså har besättningen uppnått en optimal grisningsålder. Slutsatser från tidigare studier visar nämligen att ett år är en optimal ingrisningsålder som medför en ökad hållbarhet hos suggor, vilket innebär att andelen unga suggor minskar och besättningen på så vis får en bättre besättningsimmunitet.

Resultatet visar att det är möjligt att synkronisera betäckningsåldern så att gyltorna grisar vid ett års ålder. Slående är att variationen för renrasiga gyltor är mer är än halverad efter andra halvåret 2015.

Det ska bli intressant att följa den här besättningen över tid och speciellt följa upp hur smågrisarnas hälsa och produktivitet påverkas. Vi vill också följa upp suggornas hållbarhet, det vill säga hur länge de finns kvar i besättningen.

 

Väl sammanhållna grisningsgrupper ger förutsättningar för produktion enligt den svenska modellen med omgångsuppfödning och låg antibiotikaförbrukning. Bilden är inte tagen i den besättning som beskrivs i artikeln.
Foto: Sandra Kylbrant

Spridning i avvänjningsålder

Diagram 2 visar ditiden för första­grisare i besättningen för 1 343 renrasiga Yorkshire  2015-2018 per år och kvartal. Variationen i ditidens längd har minskat drastiskt bland första­grisarna beroende på att de grisar tillsammans med gruppen.

Förstagriskullarnas  ditid har i medeltal inte ändrat sig så mycket senaste åren, se diagram 2. Däremot har variationen mellan kullarna minskat oerhört från 2014 till 2018. Detta visar att brunstsynkroniseringen lyckats, och att denna minskade åldersvariation ger förutsättningar för en bra smågrishälsa, både före och efter avvänjningen.​

Intressant för framtiden är att följa upp hur den minskade variationen i ditidens längd påverkar smågrisarnas hälsa och produktivitet.

Brunstsynkronisering med altrenogest – så här gör man

  1. Gyltorna ska vara könsmogna innan behandlingen börjar, Det enklaste sättet att avgöra detta är att ha en bra rutin för brunstskontroll innan du börjar behandlingen.
     
  2. Börja med att träna gyltorna med äppeljuice så de blir nyfikna och tar medlet via spruta direkt i munnen. Använd ”startkitet” som innehåller doseringsspruta och en tom flaska.
     
  3. Efter tre dagars träning med äppeljuice, ges lösningen med altrenogest, 5 ml/dag. Var noga med att behandla djuren vid samma tidpunkt varje dag.
     
  4. Behandla i 18 dagar. Efter 4–6 dagar bör alla gyltorna visa brunst och kan insemineras. De flesta visar brunst vid 5 dagar efter behandlingens sista dag.

Referenser

Eliasson-Selling, Lena. Därför kan brunstsynkronisering vara en god idé. Grisföretagaren, nr 9, 2018.

http://www.ema.europa.eu/ema/index.jsp?curl=pages/news_and_events/news/2013/10/news_detail_001923.jsp&mid=WC0b01ac058004d5c1

Fruktsamhetsmanualen, www.gardochdjurhalsan.se

Larsson Jenny. Neonatal Porcine Diarrhoea-Aspects on Aetiology and Pathology. Thesis, Swed. Iniv. Agric Sci. 2016:13

Folliplan vet, 2018. Information material, MSD, Animal Health; Sweden

Lena Eliasson-SellingNils Lundeheim
Gård & DjurhälsanSLU