Publicerad 2019-11-16
Torun Wallgren har skrivit “A tale of tails. Prevention of tail biting by early detection and straw management”. Den som vill veta mer hittar avhandlingen på nätet.
Foto: Sofia Wilhelmsson

Sverige visar EU hur och att det funkar

Husdjursagronom Torun Wallgren har nyligen disputerat vid SLU med sin avhandling om halm som förebyggande åtgärd mot svansskador hos grisar, samt metoder för att upptäcka eventuell problematik tidigt.

Vad var syftet bakom din avhandling? Vet vi inte redan att halm är bra för att förebygga svansbitning?

– Jo, det vet vi. Svenska producenter gör det och har alltid gjort det. Men det här är en del i ett större EU-projekt, där det egentliga syftet var att dokumentera hur man kan göra för att sluta kupera i Europa. Man ville använda Sverige som ett modelland och visa hur och att det funkar i kommersiella besättningar här.

Din avhandling visar att mer halm inte ger sämre hygien i boxarna. Hur stora halmmängder har du testat?

– Vi har alltid utgått från hur mycket producenten normalt sett gett och dubblat den givan. Det är svårt att mäta halm, men 15 liter per box med tio eller tolv storgrisar kan ses som en genomsnittlig giva, som vi alltså jämförde mot 30 liter fluffig halm. Den ursprungliga givan var så pass stor att det fanns mellan en deciliter och en liter ren halm kvar i boxen när det var dags att ge ny halm. Hos de som fått dubbel giva fanns det ungefär lika mycket kvar, vilket visar att grisarna konsumerar det mesta vid den här nivån av tilldelning.

Finns det någon gyllene gräns för hur stor halmgiva som är optimal för både hygien och svansar?

– Nej, det varierar mellan olika gårdar. Men generellt visar våra studier att man faktiskt i många fall kan ge mer halm än vad man gör, utan att det blir problem med hygien eller utgödslingssystem.

Är halm enda alternativet som förebyggande insats, eller ser du några andra alternativ?

– Det finns såklart andra alternativ. I preferensstudier brukar exempelvis torv vara populärt. Det viktigaste är att det är något som går att äta, att det luktar gott och går att ändra form på. En fördel med halm är att många av våra producenter har tillgång till det och att det kan ges ny halm varje dag.

Över 90 procent av EU:s grisar kuperas, trots förbud mot att göra det rutinmässigt. Vad tänker du om det?

– Det är vansinnigt, framför­allt med tanke på hur länge rutinmässig kupering varit förbjudet! Jag är besviken på att implementeringen inte genomförs på ett bättre sätt. Det finns inga konsekvenser för att inte leva efter reglerna. Jämför med när man förbjöd oinredda hönsburar! Då hade man ett datum för när det skulle vara gjort och efter det fick man inte sälja sina ägg om man hade hönorna kvar i den förbjudna burtypen. Såklart kan man inte göra det här på en kvart, men man måste ju börja någon gång. Som det är nu byggs det fortfarande system som förutsätter svanskupering. Om man låter bli att kupera kommer man att få en viss del svansskador, vilket såklart är ett djurvälfärdsproblem. Men kuperar man svansen vet man att man har 100 procent svansskador!

Är halm lösningen på dilemmat ute i EU?

– Nej, det handlar såklart inte bara om halm, man måste också ge grisarna förutsättningar att klara av de system som de bor i. Det finns ganska många saker som skiljer produktionen i Sverige från den i EU. De har ofta helspalt, mindre plats per gris och större grupper, vilket ger sämre förutsättningar. Sveriges längre ditid är en annan sak som ger grisarna bättre förutsättningar att klara både avvänjningen och resten av uppfödningsperioden. Vi har även högre hälsostatus, vilket ger bättre villkor för att klara stress.

Vad tror du krävs för att resten av EU ska gå Sveriges väg?

– Någon form av sanktion för de som inte följer reglerna och en definierad utfasningstid.

Du har varit ute i olika forum i Europa och berättat om delresultat från dina studier. Hur är intresset?
– Det finns ett stort intresse för frågan på ett sätt som jag tror att man i Sverige kanske inte riktigt förstår, eftersom det är en icke-fråga här. Vi har även haft en del producentbesök, vilket visar att inte bara forskare och tjänstemän, utan även grisföretagare ute i Europa är intresserade.

Vilka praktiska tips vill du skicka med till svenska grisföretagare, baserat på det du kommit fram till?

– Laborera med att ge lite mer halm! Dels för att ge sysselsättning - grisar i kommersiell produktion vilar onormalt mycket. Att ha mer att göra ger en högre välfärd som i sin tur gör att de kan hantera stress bättre. Då kanske de bättre klarar av exempelvis om fodersystemet går sönder och de får foder två timmar senare än vanligt. Vi vet också att ju mer halm de får, desto mindre skador har de på svansen. Studierna visar att man inte behöver vara så rädd för att mer halm ger sämre hygien, till viss del är det faktiskt så att grisarna lättare skiljer på sov- och gödselplats när de har mer halm.
Våga prova!

Vad händer framöver med resultaten från din avhandling?

– Jag har fått ett stipendium från Djurskyddet Kronoberg, som möjliggör att jag nu kan sammanställa de delar ur avhandlingen som är intressanta för svenska producenter, i ett populärvetenskapligt format. Det kommer att presenteras i form av en broschyr och en hemsida. Broschyren kommer att distribueras till grisföretagarna.

Syfte och resultat med de tre olika delstudierna i avhandlingen i korthet

Studie 1
Syfte: Att samla information om svenska lantbrukares erfarenheter av att föda upp grisar med knorr och hur halm används i praktiken.

Resultat: 99 procent använder halm. Beräknad halmgiva var 29 gram per gris och dag under tillväxtperioden och 50 gram per gris och dag under storgrisperioden. 76 procent angav att de var oroliga för att mer halm skulle orsaka problem med hygienen eller utgödslingssystemet.

Studie 2
Syfte: Att undersöka hur en ökad halmgiva inverkar på beteende, svansskador och hygien. Fem besättningars ordinarie halmgiva testades mot en fördubblad giva.

Resultat: Ökad halmgiva minskade förekomsten av svansskador och beteende riktat mot boxinredning samtidigt som det ökade grisarnas halminriktde beteende. Ökad halmgiva gav ingen eller liten effekt på gris- eller boxhygien. 60 procent av grisarna på normal halmgiva hade någon form av svansskada, även om de flesta var så små att de inte kunde upptäckas utan att palpera svansarna. Motsvarande siffra för gruppen som fått ökad halmgiva var 50 procent.

Studie 3
Syfte: Att undersöka om grisens svansposition vid utfodring kan användas som en indikator för svansbitning.

Resultat: Grisar med hängande svans vid utfodring har oftare svansskador och svanspositionen kan därför, i kombination med att granska svullnad och bettmärken, användas som en indikator för svansbitning.

Emma Sonesson
Grisföretagaren