Om bogsår och hur de hanteras i svenska suggbesättningar

Ökad kunskap om bogsår, hur man kan förebygga det, och vad man kan göra åt saken om det trots allt uppstår, är fokus i ett projekt som utförts inom ramen för SvarmPat. En del av projektet är den enkät som genomfördes i svenska grisbranschen 2018 och som visar att det finns en uppsjö av olika strategier för att hantera problematiken.

 

Bogsår är en typ av trycksår som lätt återkommer om en sugga en gång drabbats.Foto: Frida Matti


För omkring tio år sedan väcktes intresset för bogsår på suggor i Norden genom den debatt som startade i Danmark. I vårt grannland skärptes synen på bogsår genom en lagändring. Flera studier gjordes vid denna tidpunkt både i Sverige, Norge och Danmark och frågan lyftes som ett djurskyddsproblem.

I Sverige hade förekomsten av bogsår ökat, vilket var bakgrunden till att dåvarande Svenska Djurhälsovården under åren 2009 till 2010 genomförde ett projekt med namnet ”Aktion mot bogsår”.  Projektet gick ut på att ge specifik utfodringsrådgivning i syfte att suggan skulle behålla ett jämnt hull under hela produktionscykeln. Resultatet av det projektet visade att bogsårsförekomsten minskade med 40 procent till följd av förbättrat hull.

Sedan dess har det genetiska framsteget gett oss fler födda grisar per kull, vilket ställer ännu högre krav på suggan. Många friska smågrisar ökar behovet av en god mjölkproduktion, vilket i förlängningen kräver ett högt foderintag och god aptit för att inte tära för mycket på suggans hull. Denna artikel är första delen i en serie som handlar om bogsår och vad man kan göra åt dem.

Gott hull är den mest effektiva förebyggande åtgärden mot bogsår. Foto: Maria Lindberg

Vad är ett bogsår?

Bogsår är trycksår som kan uppstå i hud och underhud vid bogområdet hos digivande suggor. När suggan ligger ned och trycket från omgivningen blir för stort och långvarigt påverkas blodcirkulationen. Syrebrist och vävnadsskada uppstår, vilket kan leda till att trycksår av olika grad utvecklas.

Forskningen pekar mot att bogsår utvecklas utifrån och in. Först påverkas överhud, sedan hud, underhud och till sist även underliggande benvävnad. Ju djupare och större såren blir desto allvarligare är det.

Om man arbetar med att förebygga och behandla bogsår i ett tidigt stadie kan uppkomsten av de flesta allvarliga bogsår undvikas. Enkäten visade att bogsår förekommer i de flesta besättningar (cirka 90 procent) som svarade, men antalet drabbade suggor varierade. I majoriteten (78 procent) av fallen drabbas färre än tio procent av suggorna, men i drygt sex procent av besättningarna drabbades mer än 15 procent av suggorna. Andelen allvarliga bogsår varierade men i en stor majoritet av besättningarna angavs förekomsten vara lägre än fem procent.
 

Strategisk halmning ger mjukt underlag, främjar bobyggnads­­beteende och kan ge snabbare grisningsförlopp. Även mot bogsår kan strategin därmed ha viss effekt.Foto: Rebecka Westin

Olika riskfaktorer

Olika riskfaktorer för att utveckla bogsår är väl studerade. Dessa brukar delas in i faktorer hos suggan repektive miljöfaktorer. 

Vad gäller miljö löper suggor med ”mindre plats” större risk att utveckla bogsår än suggor med ”mer plats”. Likaså utsätts djur som står på golv med helspalt en högre risk än suggor med en mindre andel spaltgolv i boxen. Det är även klarlagt att smutsiga, blöta och trasiga golv innebär en risk.

De tre viktigaste faktorerna hos suggan är hennes hull, tidigare bogsår och liggtid. En sugga med sämre hull löper högre risk att utveckla bogsår än en sugga i gott hull. Rätt hull är alltså en mycket viktig komponent i ett förebyggande arbete mot bogsår.

En gång drabbad, alltid drabbad

Suggor som en gång har drabbats av bogsår löper högre risk att utveckla sådana sår igen. Detta, och vetskapen om att förmågan att utveckla bogsår har relativt hög arvbarhet, gör att man bör tänka efter innan man behåller eller avlar vidare på en bogsårssugga.

Det finns variationer mellan grisraser vad gäller förekomst av bogsår. Däremot är det inte helt klarlagt vilken eller vilka egenskaper det är som suggan ärver eller inte ärver, som gör att hon utvecklar bogsår. Troligen är det en kombination av anatomiska och fysiologiska faktorer, så som kvalitet på hud, förmåga att behålla ett späcklager vid bogområdet under laktationen, utseende på bogblad eller kanske grad av stresspåslag?

Har man möjlighet att välja vilka djur man ska slå ut efter en grisningsomgång är suggor med bogsår kandidater att överväga. Man kan också vända på resonemanget. I stället för att fokusera på vilka djur man ska slå ut kan förebyggande arbete redan från början ge en mer hållbar sugga på lång sikt, även när det gäller bogsår.

Av enkäten framkom att många besättningar minskat förekomsten av bogsår genom eget avelsarbete.  Detta är i linje med erfarenheter från Norge, som vi kunde läsa om i Grisföretagaren nummer 2 2021.

Värna om allmäntillståndet

Eftersom bogsår i grunden är ett trycksår är det logiskt att suggor som ligger ned mycket och länge, kanske på grund av hälta eller annan underliggande sjukdom, oftare än andra utvecklar bogsår.

I en svensk studie har man sett att suggor kan ligga ner upp till sju timmar på samma sida i samband med grisning. Det är viktigt att suggor kommer upp och äter och dricker efter förlossningen. På så sätt kan man hålla koll på de djur som har nedsatt allmäntillstånd och behöver extra tillsyn. En sugga som blir sjuk i BB behöver förebyggande åtgärder för att inte dessutom drabbas av bogsår.

På lång sikt kan ett arbete mot bättre klövstatus och allmän kondition hos suggan (rätt utfodring, lagom hull, god miljö) ge friskare suggor runt grisning och därmed också färre bogsår.

I de flesta besättningarna (63 procent) som svarade på enkäten vidtogs förebyggande åtgärder mot bogsår. De vanligaste var förbättrad utfodring, och tejp eller plåsterspray (se figur 1).

Identifiera risksuggor

Vi föreslår att man i arbetet mot bogsår identifierar så kallade ”risksuggor”. Detta har utvärderats i en tysk studie med goda resultat. Risksuggor är de som har sämre hull, som haft bogsår tidigare eller suggor med tendenser till hälta. Kort sagt; ”hull, hud och hälta”. 

Markera risksuggor någon vecka innan insättning i BB. Suggor som haft bogsår tidigare har lämpligtvis noterats, annars tittar man efter ärr. Skriv upp förekomst av bogsår i det fortsatta arbetet. Hältor kan noteras på vägen mellan sin och BB för att man redan vid insättning ska kunna vidta extra åtgärder. Djur som blir sjuka och nedsatta i BB fångas sedan upp runt grisningen.

Tryckavlastning a och o

Vad gör man då med risksuggorna i grisningsavdelningen? Att bättra på hullet eller trolla bort ärrvävnad är inte görligt. Därför behöver man tryckavlasta.

Det alternativ som är bäst utvärderat är användandet av gummimattor. Alla undersökningar visar på positiva resultat vad gäller den förebyggande effekten. Det finns också indikationer på att gummimattor förhindrar att bogsår förvärras samt bidrar till en kortare läkningstid. Numera finns gummimattor anpassade för gris. I studierna vi har tittat på har man använt olika typer, med en varierande tjocklek mellan 17 och 38 millimeter.

En möjlighet är att installera gummimattor i några boxar i varje grisningsavdelning för att använda till risksuggor. Viktigt att tänka på är att gummimattor och boxar ska vara möjliga att rengöra och desinficera ordentligt mellan omgångar.

Strategisk halmning

Strategisk halmning kan även det ha en viss förebyggande effekt. Halmbädden erbjuder suggan ett mjukt underlag vid grisning, främjar bobyggnadsbeteende och kan ge ett snabbare grisningsförlopp, vilket förkortar den totala liggtiden vid grisning. Halmbädden ligger dock en relativt kort tid i boxen och kan skuffas undan om bädden inte satt sig. Därför kan den förebyggande effekten mot bogsår ha sina begränsningar. I de undersökningar som gjorts på strategisk halmning har man inte sett någon tydlig skillnad i det totala antalet suggor som fått bogsår, däremot gav halmning färre allvarliga sår. Mest påtaglig var effekten hos magra suggor.

Skyddande väst och tejp

Ett tredje alternativ för att minska trycket på bogen är att använda bogsårsväst. I enkätstudien svarade 20 procent att de använder väst förebyggande. Västarna har oss veterligen inte blivit utvärderade i någon större studie, men borde kunna ha en likartad avlastande effekt som en gummimatta. Västar kan därför användas på risksuggor redan före grisning.

I enkätstudien framkom att vissa besättningar tejpar huden kring bogen med någon skyddande tejp. Tejpning ersätter inte tryckavlastning, men kan komplettera genom att mekaniskt skydda huden mot friktion. Effekten av att enbart tejpa och inte tryckavlasta har så vitt vi vet inte undersökts i någon vetenskaplig studie.

I nästa nummer av Gris­företagaren kommer det handla om behandling och sårvård, alltså vilka åtgärder man bör vidta om ett bogsår trots allt har uppstått. I den tredje och sista delen av artikelserien om bogsår berör vi hullbedömning och utfodringens betydelse som förebyggande insats.

 

Figur 1: Enkätsvar på frågan om vilka åtgärder som vidtas för att förebygga bogsår

Bakom siffrorna finns 113 stycken enkätsvar. Respondenterna hade möjlighet att välja flera olika svarsalternativ. 

  • 57,5 % Arbete riktat mot utfodring och hull
  • 20,4 % Mekaniskt skydd som suggväst eller skyddsplatta
  • 33,6 % Tejp eller plåsterspray
  • 26,5 % Ökad mängd strömedel
  • 15 % Åtgärder för att undvika långa liggtider
  • 13,3 % Annat
  • 37,2 % Inga specifika åtgärder

 

Om projektet och enkätstudien

2018 genomfördes en enkätundersökning för att öka kunskapen om hur bogsår uppträder, förebyggs och behandlas i svenska grisbesättningar.  Enkätstudien utfördes inom ramen för SvarmPat (Svensk veterinär antibiotikaresistensmonitorering av patogena bakterier) som är ett flerårigt samarbetsprojekt mellan Gård & Djurhälsan och SVA, finansierat av Jordbruksverket.

Enkätundersökningen var webbaserad och gjordes bland grisuppfödare/grisskötare, rådgivare och veterinärer, med frågor relaterade till erfarenhet och hantering av bogsår hos suggor. Enkäten skickades ut via ett stort antal olika kanaler inom branschen; webbsidor, artiklar i branschpress och Facebook-grupper. Deltagarna ombads ange förhållanden i den största besättning man var verksam i. 

Sammanlagt inkom 113 svar varav 86 från grisuppfödare/grisskötare, fem från rådgivare och 22 från veterinärer. Eftersom frågorna vände sig till flera yrkesgrupper finns en risk att samma besättning beskrivs i fler än ett svar. 

I samband med att resultaten från enkätundersökningen redovisas passade vi även på att ta fram den kunskap som finns inom området, i syfte att medverka till ett ökat fokus på förebyggande arbete och förbättrad rådgivning, men även för att komma närmare kunskapen om hur suggor med bogsår behandlas.

 

Rekommendationer

  • Håll suggorna i gott hull, extra viktigt är det inför grisningen.
  • Börja registrera vilka suggor som har eller har haft bogsår.
  • Undvik i möjligaste mån att avla på suggor som har eller har haft bogsår.
  • Identifiera risksuggor innan insättning i BB, ur aspekterna hull, hälta och hud.
  • Förse alla risksuggor med tryckavlastning.

 

Frida Matti
Gård & Djurhälsan
Annette Backhans
SVA
Maria Lindberg
Gård & Djurhälsan

Artikeln publicerades fredag den 30 april 2021

Senaste