Vallfoder – ett intressant foderalternativ till grisar

Grisar som utfodras med vallfoder har större möjlighet att utföra naturliga beteenden såsom att böka och leta efter foder. Utmaningen är att veta hur mycket ensilage grisen får i sig och hur stor del av näringen som de kan tillgodogöra sig.

Utöver vallens fördelar i växtföljden visar studier på att vall i foderstaten även gynnar grisarna. I ett pågående projekt på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, utvärderas användbarheten av gräs/klöverensilage som en lokalt odlad foder­resurs i ekologisk grisproduktion. Målet är att kunna gynna utvecklingen av hållbara och lönsamma strategier i produktionssystemet.

40 procent ensilage

Resultat från den första studien i det fyraåriga projektet presenterades nyligen vid EAAP-konferensen 2021 i Davos, Schewiz, som i år fokuserade på de animalieproducerande djurens många roller i den hållbara utvecklingen.

I studien testades den dagliga tillväxten samt slaktkroppsegenskaper hos grisar som utfodrats med ensilage. Ensilaget gavs tillsammans med kraftfoder i en fullfoderblandning (TMR) och blandningen innehöll 40 procent ensilage och 60 procent kraftfoder. I den totala foderstaten motsvarade ensilaget 20 procent av råproteinet (gram per kilo) och grisarna utfodrades med maximalt 26 MJ NE dagligen.

Två olika bearbetningar

I tidigare studier där grisar utfodrats med ensilage har utmaningen varit att grisarna sorterat ut fiberrika delar av fodergivan, vilket lett till ett minskat foder- och energi­intag. Som en följd av det har utfodringen med ensilage resulterat i reducerad tillväxt.

För att förhindra sortering och foderspill användes ett kort hackat ensilage med strålängd på 4-15 millimeter i den aktuella studien. Detta ensilage processades ytterligare genom intensiv bearbetning i en bio-extruder vilket resulterade i en strålängd på cirka 1-3 millimeter. Genom att utfodra ensilage som TMR konsumerade grisarna hela den tilldelade givan och foderspillet blev fullständigt reducerat.

Goda produktionsresultat

De grisar som utfodrades med det intensivt processade ensilaget växte 996 gram i genomsnitt över hela perioden, vilket var att jämföra med kontrollgruppens 1 023 gram. De som fick det kort hackade ensilaget behöll också en god tillväxt, 951 gram. 

Slaktutbytet skilde sig inte mellan ensilagegrisarna, båda grupperna hade ­72,7 ­procent. Däremot var slaktutbytet hög­re hos kontrollgruppen; 73,8 procent. Detta är ­troligen ett resultat av ett större och tyngre mag-tarmpaket hos de grisar som ätit ensilage. Köttprocenten var cirka 61 procent och skilde sig inte statistiskt mellan grupperna.

Utöver produktionsegenskaper studerades även förekomsten av magsår hos ett urval av grisarna. Det blev tydligt att ensilage i foderstaten effektivt reducerar erosioner och sår i magens slemhinna. Av de grisar som utfodrades med ensilage hade 76 procent inga synliga förändringar medan 24 procent hade en lindrig förlust av magslemhinnans epitel. I kontrollgruppen påvisade 50 procent av grisarna betydande förlust av epitel och resterande 50 procent hade synliga erosioner och även sårbildning.

Ytterligare studier

Vallen visar potential att inte bara användas som berikning utan även kunna ingå som en foderråvara. Ytterligare studier genomförs just nu på SLU i det FORMAS-finansierade projektet. Fokus ligger bland annat på att utvärdera hur ensilage­inblandning påverkar grisarnas utnyttjande av kväve samt ammoniakavgången från ­gödseln i stallarna. Därtill avslutas inom kort en studie som utvärderat grisarnas beteende och aktivitetsnivå, samt mikrobiota i mage och tarm och som även återigen inkluderar granskning av magsår. Projektet kommer avslutningsvis att granska den ekonomiska effekten av att blanda in vall i foderstaten till slaktgrisar.

Johanna Friman
SLU