Kastrationens vara eller icke vara

Vid årsskiftet var det fyra år sedan ett förbud mot obedövad kastration av hangrisar infördes i Sverige. Sakta men säkert rör sig även EU bort från obedövad kastration. Men ännu är vägen inte given. 

För ett år sedan infördes ett branschkrav om lokalbedövning vid kastration i Danmark. Bedövningen får utföras av personal som genomgått en utbildning och utförs med samma metod som i Sverige. Precis som i Sverige ska grisarna även ges smärtstillande, då lokalbedövningen endast tar bort smärtan i samband med själva kastrationen. 

I Tyskland har man efter mycket diskussion däremot förlängt fristen. Från och med 2021 kommer kastration utan bedövning ej vara tillåtet. I Tyskland verkar det dock som att man kommer att välja en metod där grisen sövs med gas.  

Olika substanser

Den svenska metoden, beskriven av Hansson et al.* är ur­sprungligen utprovad med lokalbedövning som innehåller den aktiva substansen lidocain med tillsatt adrenalin. Sedan 2016 har ytterligare två läkemedel för lokalbedövning registrerats för användning i Sverige. Båda produkterna innehåller den aktiva substansen procain.

Det största skillnaden mellan lidocain och procain är tiden från det att bedövningen är lagd tills grisen kan kastreras. Vid bedövning med lidocain visade studien av Hansson et al. att grisen kan kastreras redan efter tre till fem minuter. Men vid användning av preparat som innehåller procain så tar det fem till tio minuter innan preparatet hunnit ge tillräcklig bedövning. Känner man sig osäker på metoden eller upplever dålig effekt av bedövning - kontakta er besättningsveterinär! 

Så går det med alternativen

De alternativ som finns till kirurgisk kastration är fortfarande hangrisproduktion eller immunokastration genom vacc­ination. I en rapport från EU-kommissionen som utkom våren 2019 presenterades ett antal “best practices” både för hantering av hangrisuppfödning och för vaccination mot galtlukt, för hela kedjan från gård till bord. Rapporten ska bidra till att minska behovet av kirurgisk kastration av smågrisar i EU genom kunskapsinsamling och kunskapsöverföring. I projektet samlades erfarenheter in från sju medlemsstater; Belgien, Danmark, Frank­rike, Tyskland, Ne­der­­länderna, Spanien, Stor­britannien och dessutom Norge.

De stora fördelarna med hangrisproduktion är att slippa kastrationen, en tidskrävande arbetsuppgift som även medför en ökad dödlighet. Hangrisar är bättre foderomvandlare än kastrater och har en högre köttprocent vid slakt. Ett bättre foderutnyttjande innebär även färre näringsförluster och därmed lägre miljöpåverkan. 

Baksidan med intakta galtar är risken för skador på grund av aggressivitet och sexuellt beteende. Hangrisproduktion kräver även kontroll av kropparna vid slakt och en metod för att hantera de kroppar där lukt påvisas. Kontrollen ska kunna genomföras på ett säkert, men kostnadseffektivt sätt. Därutöver är det önskvärt att så få kroppar som möjligt luktar. Galtlukt innebär ett avdrag för producenten och en extra kostnad för särhållning i slakten. 

Det andra alternativet är immunokastration genom vacc­ination. Vaccinet stimulerar immunsystemet till att producera specifika antikroppar, vilka neutraliserar produktionen av en hormonfrisättande faktor (GnRH), vilket i sin tur leder till att testiklarna slutar fungera. 

Fördelen med vaccination är att slippa kastrationen. Det finns även ett flertal studier som visar att man kan nyttja foderomvandlingsförmågan och till viss del även köttansättningen hos den intakta hangrisen. Nackdelen är själva arbetsmomentet att vaccinera, vaccinkostnaden och risken för själv-injektion. Det sker även här en kontroll av slaktkroppen. Hur detta genomförs varierar något mellan de tillfrågade länderna. 

Hantering av galtlukt

Inom EU sker kontroll av galtlukt vid slakt på lite olika sätt. Oftast används den mänskliga näsan för kontroll. Vissa slakterier har ”on line” kontroll i form av människor som hettar upp en specifik del av slaktkroppen och sedan luktar. På andra slakterier tar man ut prover och utför kontrollen ”off line”, antingen genom upphettning eller kemisk analys.

I Storbritannien löser man problemet med galtlukt genom att slakta grisarna vid en lägre vikt, 105 till 110 kilo. I Spanien arbetar man istället med att maskera doften och exempelvis använda köttet till kryddade och torkade produkter. I vissa länder arbetar man även med så kallad utspädning eller uppblandning med kött som inte luktar. 

I Belgien har hangrisproduktionen ökat något efter att en butikskedja infört ett eget koncept där endast kött från intakta hangrisar används. Inom konceptet har man valt en faderras vars avkommor har en låg förekomst av galtlukt. 

Mer forskning behövs

Det pågår löpande försök med hangrisproduktion runt om i Europa. Det har gjorts ett flertal utfodringsförsök där man kunnat visa en lägre förekomst av skatol. Foderkostnaden är dock hög, men det kan vara lönsamt om det räcker att endast ge detta som ett slutfoder. Kvarstår gör även frågan hur det kan lösas i större skala. 

Det arbetas även med genetik och selektion då minskad galtlukt numera är en del av avelsmålet hos ett flertal raser, både på moder- och faderslinjerna. Balansen är dock hårfin, man vill ha en minskad risk för lukt i slaktkroppen men inte riskera att samtidigt påverka könsdriften. Men med ny förfinad metodik för genomisk selektion så är detta fullt möjligt. 

Slutsatsen i flertalet av studierna är att mer forskning behövs. Ett grundläggande problem för de länder som exporterar kött är att det inte finns fastställda värden för vilka nivåer av skatol och androstenon som motsvarar galtlukt. I tidigare nämnda rapport från EU konstateras att det i slutändan endast är efterfrågan från handel och konsument som kan driva övergången till hangrisproduktion eller vaccination mot galtlukt. Det måste finnas en marknad som är beredd att köpa produkten. Därtill tillkommer frågan om hur kostnaderna för en övergång ska lösas. De ekonomiska fördelarna och nackdelarna är inte jämnt fördelade över kedjan. 
 

*Hansson, M., Lundeheim, N., Nyman, G. et al. Effect of local anaesthesia and/or analgesia on pain responses induced by piglet castration. Acta Vet Scand 53, 34 (2011) doi:10.1186/1751-0147-53-34
 

Johanna Fjelkner
Gård & Djurhälsan