Varför är suggor halta och hur bör de behandlas?

Hälta är en av de vanligaste orsakerna till att suggor behandlas med antibiotika. Det är också en av de vanligaste orsakerna till att suggor slås ut i förtid, så kallad oplanerad utslagning. De bakomliggande orsakerna till hälta är ofta svåra att fastställa. I en undersökning utförd på svenska grisgårdar, samlades ben in från suggor som avlivats till följd av hälta. Benen undersöktes för att få en bild av de bakomliggande skadorna. Undersökningen utgjorde ett examensarbete i veterinärmedicin på SLU.

 

Utslagsorsaker hos svenska suggor enligt studien av Engblom (2008). Omkring 50 procent av suggorna slås ut årligen enligt både svenska och utländska studier.


Det är framför allt unga suggor som drabbas av allvarliga hältor. Förstagrisarna löper den största risken att slås ut till följd av hälta. Hältor hos suggor är också den tredje vanligaste orsaken till antibiotikabehandling av suggor och då ofta under en lång behandlingsperiod. 

Den bakomliggande orsaken och skadan som ger upphov till hältan ligger ofta väl dold under hud och muskler. Det medför att behandling väljs utifrån en kvalificerad gissning. En sugga har ett stort värde både för djurägaren och för de diande spädgrisarna. Suggan är avgörande för om spädgrisarna ska överleva och utvecklas till en frisk växande gris. Därför sätts stort hopp till att suggan ska bli frisk. Avlivning som behandling borde i många fall väljas tidigare under sjukdomsperioden.

Orsakerna till hälta kan vara flera men vanligast är ledinflammation, infektion, klövskador eller trauma. Halta suggor med uteblivet behandlingsresultat kan inte skickas på slakt utan avlivas i besättningen. Det medför en kostnad genom förlorad slakt­intäkt och destruktionsavgift. 

Omkring 50 procent av suggorna slås ut årligen. Orsaker till planerad utslagning är hög ålder och låg produktion medan oplanerad utslagning omfattar reproduktiva störningar, hältor samt plötsliga dödsfall. Den oplanerade utslagningen utgör huvuddelen av orsakerna till att suggor måste ersättas i svenska och utländska besättningar, vilket bidrar till förlorad inkomst och extra kostnader för rekryteringsdjur.

Ålder vid avlivning
(antal) 86 procent av de undersökta suggorna var två år eller yngre.

Om undersökningen

Under 2018 samlades 33 ben in från 29 suggor som avlivats till följd av hälta. Benen kom från 19 olika besättningar och samlades in av Gård & Djurhälsans veterinärer. Benen frystes in och transporterades till patologen vid SLU i Uppsala. Där utfördes en patolog­anatomisk undersökning i syfte att fastställa orsaken till hältan. De patologanatomiska förändringarna beskrevs och bedömdes. Till varje ben medföljde en remiss, ifylld på besättningen, med information om suggans ålder, senaste grisnings- och betäckningsdatum, före­gående behandling och misstänkt orsak till hältan. 
 

Orsaken till hälta - svårt att gissa rätt Diagrammet visar att det i många fall är svårt att ställa diagnos, Skador i klövenvar det som var enklast att bedömma enligt svaren i remissen.

Resultat och orsak till hältor

Huvuddelen av djuren i undersökningen var inte äldre än två år (25/29). Större delen av hältorna upptäcktes under betäckningsperioden (12/29), därefter under sinperioden (9/29) och diperioden (7/29).

De vanligaste orsakerna som hittades i undersökningen var kroniska ledskador, benbrott och bölder i samband med kroniska ledinfektioner. I besättningen angavs det i remissen vad som ansågs vara den troliga orsaken till hältan hos den avlivade suggan. Klövproblem innebar i praktiken klövböld i samtliga fall.

Behandling av halta suggor

Hos 27 av de 29 undersökta fallen fanns upplysning om att suggan hade behandlats med läkemedel innan beslut om avlivning. Av dessa hade 25 suggor behandlats med antibiotika. 18 hade fått smärtlindring och antiinflammatoriska preparat av typen NSAID, exempelvis Metacam, Romefen eller liknande läkemedel. 16 suggor hade behandlats med både antibiotika och smärtstillande läkemedel. 

För mer än hälften av suggorna som fått antibiotika­behandling (13) förlängdes kuren eller upprepades efter ett kort uppehåll. I medeltal så antibiotikabehandlades suggorna under åtta dagar med en variation från tre till 13 dagar. Det var flera individer som fått två antibiotikakurer med allt från någon enstaka dag till i vissa fall flera veckors intervall. 

Tiden från upptäckten av hältan fram till tidpunkten för avlivning varierade stort, i studien var det i majoritet två veckor till en månad. I enstaka fall förekom hälta i två till tre månader innan avlivning.  

Behandling eller avlivning

Svårigheten att ställa rätt diagnos försvårar möjligheten att sätta in korrekt behandling från början. Det är viktigt att den ansvariga veterinären ger tydliga instruktioner om riktlinjer för behandling av halta suggor och att det finns en nära kommunikation med samtliga inom besättningens personal som utför behandlingar. 

Innan beslut om behandling med antibiotika ska suggans möjlighet till tillfrisknande bedömas. Avlivning ska alltid vara ett förstahandsval om skadan är av sådan art att medi­cinsk behandling och vila inte bedöms bli framgångsrikt, både utifrån skadans art och från tidigare erfarenheter. Behandlingstidens längd ska noggrant bestämmas för att undvika långa behandlingsperioder och onödigt lidande för djuret. I de fall provbehandling med antibiotika är motiverat måste avlivning övervägas redan inom tre till fem dagar om behandlingsresultat uteblir. Att fortsätta behandla när inte önskat behandlingsresultat uppnåtts genererar ett förlängt lidande och risken att grisarna går med allvarliga och långvariga förändringar i leder och skelett.

Smärtlindring är ett viktigt komplement i behandlingen av halta suggor. Det bidrar dels till tillfrisknande genom att suggan lättare stiger upp för att äta och dricka vatten.

Framtida studier

Undersökningen av hältor på suggor är en pilotundersökning utförd i syfte att ge en bild av de underliggande skadorna som leder till avlivning av ofta unga suggor. Resultatet av studien visar på ett behov av en ny och utökad undersökning där bland annat feber och gradering av hältan innan avlivning inkluderas. Det vore också intressant att ha information om produktionsform och typ av boxar för hållning av sinsuggor. Genom ökad bakgrundsinformation om de suggor som ingår i studien skulle samband mellan symtom och diagnos liksom samband mellan skadans art och produktionssystem och typ av box vara möjliga att utläsa.

Diskutera löpande behandlingsresultaten med din besättningsveterinär. Undersök halta djur i samband med veterinärbesök och ta tillfället i akt att lära och uppgradera behandlingsinstruktionerna.

Tack till alla grisuppfödare och veterinärer som gjort studien möjlig genom att hjälpa till med insamlingen av material!
 

Om undersökningen

2018 samlades ben in från suggor som avlivats till följd av hälta med hjälp av Gård & Djurhälsans veterinärer. Det kom att utgöra materialet till ett examensarbete i veterinärmedicin på SLU för Michelle Pettersson Professor Stina Ekman agerade handledare. Undersökningen är en del av arbetet inom SvarmPat (Svensk veterinär antibiotikaresistensmonitorering av patogena bakterier), ett samarbetsprojekt mellan Gård & Djurhälsan och SVA, finansierat av Jordbruksverket.

 

Vi vill veta mer om orsaker till hälta!

Det är inte ovanligt att även slaktgrisar måste avlivas som följd av hälta. Under våren börjar Gård & Djurhälsans grisveterinärer att hjälpa till med att samla in ben från dessa grisar. Hör av dig till din veterinär om du vill vara med och bidra till att öka kunskapen om varför slaktgrisar blir halta. Det ska ge underlag till effektivare behandlingar av halta slaktgrisar.

 

Några exempel på hältorsaker som hittades i undersökningen

Allvarliga ledskador kan medföra att leder läker samman och blir orörliga. Skadan kan inte botas med ytterligare antibiotikabehandling.
Foto: Michelle Pettersson

Ledskador

De vanligaste orsakerna till hälta kunde härledas till skador i leden på grund av inflammation och/eller infektion. I 13 fall sågs kroniska ledinflammationer varav åtta var lokaliserade i klövregionen. Samtliga suggor med problem i klövregionen hade tydliga synliga yttre förändringar i form av svullnad med eller utan sårskador. 

Ledskador högre upp på benen är svåra att diagnostisera på levande grisar. Suggor har stora muskelgrupper runt bog och skinka som kan stabilisera runt en skada och göra det svårt att upptäcka tecken på allvarliga och kroniska förändringar i underliggande leder.

Klövbölder

Vid undersökning av ben med ledskada i klövregionen hade samtliga allvarliga kroniska förändringar där varken antibiotika eller smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedel kunde förväntas ha tillfredsställande läkande effekt. 
 

Klövbölder ger en kraftig svullnad som på insidan kan ge kroniska skador på leden. Skadan kan inte läka, varken med eller utan antibiotika. Bilden visar en klöv med böld inifrån. Bilden nedan visar samma klöv från utsidan. Foto: Michelle Pettersson


Bölder

Bölder hittades hos åtta av de undersökta benen. Sju av dessa var i kombination med kronisk ledinfektion. Bölder är infektioner som omges av en kraftig kapsel utan kontakt med blodkärl. Det medför att antibiotika inte kommer åt infektionen för att avdöda bakterierna i bölden. En sådan infektion i närheten av eller i en led orsakar nedbrytning av glidytorna och medför stor smärta för djuret.


 

Benbrott

Utöver ledskador diagnostiserades åtta suggor med benbrott som orsak till hälta. Endast i ett fall hade suggan avlivats i akut stadie utan föregående medicinsk behandling. I sex fall sågs kroniska förändringar som tyder på att benbrotten funnits en längre tid och i sju fall hade benbrotten behandlats med antibiotika.

Gemensamt för alla suggor med benbrott var att de var unga. Sex av åtta suggor med benbrott hade bara fått en kull vilket överensstämmer med andra studier. Traumatiska skador är vanligare hos suggor med låga kullnummer (Engblom 2008). Det är svårt att ställa diagnos vid skador på övre halvan av benen. De stora muskelgrupperna döljer förändringar i vävnaden. Det är anledningen till att annan orsak till hältan ibland utesluts genom medicinsk behandling innan djuret avlivas. Det kan vara mycket svårt att skilja en sugga med ledinflammation, infektion, stukning eller sträckning från en sugga med benbrott. Vid provbehandling med antibiotika ses ingen tydlig förbättring och suggan ska därmed avlivas kort efter insatt behandling för att förhindra att det hinner gå så långt som det gjort på bilden till höger.

Hälften av suggorna med hälta kopplade till benbrott uppkom under betäcknings­perioden. Av samtliga undersökta ben från suggor avlivade till följd av hälta upptäcktes tolv av 29 under betäckningsperioden. Grupphållning av suggor under betäckningsperioden medför ökade aggressioner då rangordning ska etableras. Under brunstperioden är det vanligt att suggor skadas som följd av att de rider på varandra.

 

Bölder är instängda infektioner dit antibiotika har svårt att nå. Bölderna har förmåga att sprida sig och denna böld har kommit in i höftleden och orsakat kraftiga allvarliga förändringar som inte går att läka ut med behandling.Foto: Michelle Pettersson

 

Benbrott (svart pil) över lårbenet. De ljusa partierna av muskultaturen (vit pil) illustrerar en riklig mängd bindväv och brosk som bildats till följd av benbrottet. Den stora mängden tyder på att suggan haft denna skada en längre tid.Foto: Michelle Pettersson

 

Källor: Engblom, L. (2008). Culling and mortality among Swedish crossbred sows. Uppsala: Dept. of Animal Breeding and Genetics, Swedish University of Agricultural Sciences.
Pettersson, M. (2019) Patologiska förändringar och behandling av halta suggor i svenska grisbesättningar. Sveriges lantbruksuniversitet. Biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap/Veterinärprogrammet (Examensarbete 2019).
 

Michelle Pettersson
Distriktsveterinärerna
Maria Lindberg
Gård & Djurhälsan

 

 

Artikeln publicerades onsdag den 27 maj 2020

Senaste

Tak över smågrishörnan ger värme till fler

Många svenska smågrisproducenter brottas med hög smågrisdödlighet. För att öka chanserna till överlevnad är det viktigt att erbjuda suggan och smågrisarna en optimal närmiljö. I ett projekt finansierat av Jordbruksverket har Gård & Djurhälsans veterinärer dokumenterat olika miljöfaktorer och skötselrutiner i 200 svenska smågrisbesättningar. Här redovisas resultaten gällande miljön i smågrishörnan.  

 

Kommentera