Plötsliga dödsfall fick sin förklaring med hjälp av obduktion

Korrekt ställd diagnos är en förutsättning för att kunna sätta in rätt och effektiv behandling vid sjuklighet eller ökad dödlighet. Obduktion var en av pusselbitarna som ledde till att diagnosen APP kunde ställas i en besättning härförleden. 

 

Friska lungor med en jämn blekrosa färg och en homogen skumgummiliknande konsistens.Foto: Gård & Djurhälsan


Actinobacillus pleuropneumoniae (APP) är en gramnegativ bakterie och en betydelsefull orsak till luftvägsinfektioner hos grisar. Grisarna drabbas främst av sjukdomen under perioden från avvänjning fram till slakt. APP delas in i olika serotyper och i Sverige är det framförallt serotyp 2 (APP2) som orsakar problem. 
 

Lungor med APP. I den högra lungan överst i bild ses ett tydligt rutmönster av breddade lungsepta, samt väl avgränsade områden med kraftigt ökad, leveraktig konsistens och färg. På ytan av den främre 2/3-delen av vänster lunga ses tjocka sjok av fibrin.Foto: Gård & Djurhälsan

Akut och kronisk form

Den allvarligaste formen, elakartad lungsjuka, har ofta dödlig utgång. Vid akut sjukdom upphör grisen att äta, får hög feber (40,5-41,0 °C) och får forcerad, ansträngd andning och kan eventuellt bli rött missfärgad i huden. Även kräkningar kan ses. Sjukdomsförloppet är ofta mycket snabbt och toxiner (gifter) som bildas av bakterien gör att grisar kan dö bara några timmar efter att de infekterats, ibland innan några sjukdomssymptom hunnit iakttas. Sjukdomen kräver därför snabbt insättande av behandling. 

Kronisk APP, som kan visa sig som mer eller mindre utbredda lungsäcksinflammationer vid slakt, kan förekomma utan att man ser tecken på klinisk sjukdom. Dessa fall kan ge produktionsförluster genom sämre foderomvandling och nedsatt tillväxt. 

I snittytan i de av APP-angripna lungorna ses en marmorerad teckning med mörkare områden blandat med fält som ser geléaktiga ut.Foto: Gård & Djurhälsan

Behandling av akut form

Vid akuta utbrott rekommenderas att sänka fodret i hela stallet, samt att gå med vid utfodringen minst en gång per dag och behandla de grisar som inte går fram och äter med antibiotika. Penicillin är vanligen förstahandspreparat. Det kan vara värdefullt att även ge NSAID-preparat som har smärtlindrande och inflammationshämmande verkan. 

Vid större utbrott, då en stor del av en omgång är drabbad, kan en hel grupp behöva behandlas via fodret eller vatten. De grisar som inte äter behöver dock även fortsättningsvis behandlas individuellt.

Så sprids APP

Kroniskt infekterade grisar bär bakterien i tonsillerna under flera månader och kan då smitta djur som tidigare inte stött på infektionen. En sugga med APP-bakterier i tonsillerna kan överföra bakterien till sina kultingar redan under ditiden. Smågrisarna är vanligen skyddade mot sjukdom genom antikroppar från råmjölken men kan ändå bli smittbärare. Sjukdomen kan sedan bryta ut i tillväxtavdelningen då skyddet från råmjölken klingar av. 

Vid akut sjukdom sprids bakterien mellan grisar i samma utrymme genom dropp­smitta från utandningsluften. Flytt och blandning av grisar ökar risken för smittspridning. Överbeläggning, undermålig luftkvalitet och samtidig infektion med andra smittämnen, såsom mykoplasma (SEP), är också kända riskfaktorer för att sjukdom ska bryta ut. 

Förebyggande insatser

Viktiga förebyggande åtgärder för att förhindra akuta utbrott är tillämpandet av strikt omgångsuppfödning med bra interna smittskyddrutiner, samt att tillse att ventilationen fungerar optimalt. Vid akuta utbrott är det fördelaktigt att ha separata kläder och skor till den drabbade avdelningen för att minimera att smittan sprids vidare till en annan avdelning. 

Vaccination mot sjukdomen är möjlig, men innan en eventuell vaccination inleds rekommenderas att provtagning utförs för att ställa rätt diagnos och för att få en uppfattning om när under uppfödningen djuren bildat antikroppar. Genom detta kan tidpunkten för vaccinering optimeras. 

I besättningar där misstanke om akuta APP-infektioner förekommer kan det vara värdefullt att alltid ha en ordentlig kontroll av grisarna i samband med utfodring – det ger en bra vägledning om grisarnas hälso­status. Grisar som inte direkt går fram och äter bör märkas och hållas under uppsikt. Vid minsta tecken på sjuklighet i form av feber eller påverkad andning bör dessa grisar behandlas enligt ansvarig veterinärs instruktioner. 

Obduktion som redskap

Vid sjukdomsutbrott där många grisar insjuknar eller dör är obduktion ett värdefullt verktyg för att ställa diagnos, så att rätt behandling och åtgärder kan sättas in. 

Hur gick det då i den aktuella besättningen? Efter insatta åtgärder och individbehandling av sjuka grisar klingade problemen med ökad dödlighet av. Arbete med förebyggande åtgärder för att förhindra nya utbrott i besättningen pågår.  

 

Hanna Arosenius och Kerstin Ortman
Gård & Djurhälsan

 

Artikeln publicerades onsdag den 02 december 2020

Senaste

Hur skapar jag en tydlig gräns?

En möjlig inkörsport för smittor till en grisbesättning är om man kan gå in i stallarna i externa skodon och kläder. Det är lätt att tänka att man alltid finns på plats och hjälper eventuella besökare att göra rätt. Men på en större gård finns det ofta personal som jobbar med annat än grisarna eller så kan det komma hantverkare på besök som inte är insatta i de smittskyddsrutiner som gäller, därför är det viktigt att det är lätt att göra rätt. 

 

Kommentera

Lupin och åkerböna ersätter soja till Halla Gårds grisar

På Halla Gård föder Anders Gunnarsson upp rapsgris och ”hållbarhetsgris” i ett nästintill slutet kretslopp. Det var under en lupinworkshop med Axfoundation som Anders fick upp ögonen för den nya proteingrödan. Sedan 2017 odlas sötlupin och åkerböna som foder till grisarna – i dag ersätter det soja och rapsmjöl. Gårdens produktionsuppföljning mellan en omgång uppfödd på lupin och en omgång som utfordrats med soja visar oförändrad tillväxt.

 

Kommentera

2021 – nu får väl ändå diskriminering vara passé

Krönika: 2021. Nytt år. Nya möjligheter. Vi håller i och håller ut ett tag till men det börjar bli lite enformigt om än nödvändigt. Grisar i all ära men det riskerar att bli lite enformiga samtal och inte så uttömmande svar om man försöker föra en diskussion under de dagliga rundorna i avdelningarna. Tur att telefonen finns - även om man kan fundera på varför en förväntas vara tillgänglig jämt.  

 

Kommentera