Svensk grisproduktions konkurrensförmåga under luppen

Den årliga InterPIG-rapporten visar i likhet med tidigare år att svensk grisuppfödning är stark när det gäller växande grisar, även om en del andra länder närmar sig vår nivå. Sorgebarnet i statistiken är fortsatt små­grisdödligheten.

 

Figur 1: 
Avräkningspris 2020
(euro per kg kött)


InterPIG är en ­internationell benchmarkinggrupp som bildades redan 2002. Initiativ­tagare till gruppen var forskare och rådgivare från Danmark, Frankrike, Nederländerna, Stor­britannien och Tyskland. 

Sverige kom med som aktiv deltagare i InterPIG redan efter några år. Från och med 2009 har det årligen publi­cerats en svensk ”Internationell rapport”, med sammanställningar och jämförelser mellan medlemsländernas nationella produktionstekniska och produktionsekonomiska resultat inom grisföretagande. Gruppen har vuxit successivt och nu ingår det 17 medlemsländer i InterPIG; 14 från Europa samt Brasilien, Kanada och USA.

De skillnader som finns mellan länderna i till exempel avräkningssystem kompenseras för, så långt det är möjligt, med hjälp av omräkningar. I det samlade slutdokumentet gör alla länderna redovisningarna på samma sätt, vilket innebär att resultatutvecklingen inom respektive land är lätt att följa på ett tillförlitligt sätt.
 

Figur 2: 
Utveckling i konsumtion respektive svensk marknadsandel

Produktionsekonomi

År 2020, som den här InterPig-sammanställningen omfattar, var ett ekonomiskt bra år för svensk grisproduktion. Sveriges avräkningspris var det högsta av alla länders inom gruppen, se figur 1, och svenskt griskött stärkte sin andel på hemmamarknaden, se figur 2. När svenska konsumenter ska äta griskött så vill de ha svenskt! Detta konsumtionsmönster har förstärkts av pandemin, och insikten är stor bland konsumenterna att svensk djurvälfärd kostar lite extra och att det är värdefullt att värna om den svenska självförsörjningsgraden på kött.

I skrivande stund har den ekonomiska situationen för svensk grisproduktion blivit allt kärvare, liksom för de flesta av de övriga europeiska InterPig-länderna. Detta på grund av ökande produktionskostnader, framförallt  på foder och energi. 

Avräkningspriset i Sverige ligger ännu på en stabil nivå, men många andra länder har drabbats av sjunkande avräkningspriser, och värst är det för länder som haft en stor export till Kina. Den exportkanalen har strypts väsentligt i takt med att Kina byggt upp sin egen grisproduktion igen efter utbrottet av den afrikanska svinpesten, som härjade som värst 2019.
 

Figur 3: 
Dödlighet diande grisar, 2016-2020

Liknande mönster

Jag inleder med en tabell (tabell 1) som visar producerade grisar per sugga och år, räknat som födda, avvanda, sålda samt slaktade grisar, i de olika InterPig-länderna. I tabellen kan man också se hur Sverige ligger till jämförelsevis i de olika produktionsleden.

Antal levande födda per sugga och år ligger på en medel­nivå, sedan tappar vi mycket i position fram till avvänjning på grund av hög smågrisdödlighet, för att sedan återhämta en del i tillväxt- och slaktgrisled, tack vare lägre dödlighet. Alltså är det samma mönster som tidigare år.

Längst ned i tabellen visas differensen i svensk årsproduktion jämfört med medelvärdet för InterPig. Som synes så har svensk grisproduktion tappat en del resultatmässigt, jämfört mot föregående år. Tappet gäller alla led, både smågris- tillväxt- och slaktgrisled. Det är inte så att resultatutvecklingen inom svensk produktion står still, men många andra länder har förbättrat sitt produktionsresultat mer än i Sverige.
 

Figur 4: 
Digivningstid (antal dagar), 2016-2020

Hög smågrisdödlighet

Det finns dock ett resultatmått som avviket vad det gäller den svenska resultatutvecklingen, och det är dödligheten under ditiden, se figur 3. Sedan 2009 har smågrisdödligheten legat stadigt mellan 17,0 procent och 18,0 procent. Visserligen har antalet avvanda per kull ökat med två grisar under samma tid, från 10,5 avvanda år 2009 till 12,4 avvanda år 2020, men det är enbart tack vare att det föds fler grisar. 2009 noterades 12,7 levande födda medan motsvarande siffra 2020 var 15,0.

Faktum kvarstår att bland länderna inom InterPig har Sverige den högsta smågrisdödligheten, 17,2 procent, medan medelvärdet ligger på 13,2 procent. Från 2009 har smågrisdödligheten i svensk grisproduktion legat fyra till sex procentenheter högre än genomsnittet i InterPig.

Det går inte att peka på en enda orsak till denna skillnad i smågrisöverlevnad, men det finns till exempel fortfarande mycket att förbättra vad det gäller den nyfödda grisens närmiljö. Vi har överlag relativt gamla suggstallar i Sverige. Fast även i befintliga grisningsavdelningar går det att förbättra närmiljön till en måttlig penning, med tak över smågrishörnan och därtill anpassade skötselrutiner. Konsekventa rutiner med skiftesdigivning är en billig ”investering” för att ge den nyfödda grisen en bra start. En lite större ekonomisk investering är att installera någon typ av mjölkanläggning. I takt med att det föds fler och fler grisar, så är det svårt att få suggans spenar att räcka till. En mjölkanläggning kan bidra både till ökad smågrisöverlevnad och till jämnare grisar vid avvänjning.
 

Figur 5: 
Antal kullar per årssugga, 2016-2020

Robusta avvänjningsgrisar

Även om det är så att smågrisöverlevnaden är otillfredsställande i Sverige, så är de grisar som avvänjs robusta och livskraftiga, för det första tack vare att de får en längre ditid jämfört med alla de andra länderna inom InterPig. Den längre ditiden resulterar å andra sidan i ett lägre antal kullar per sugga och år, se figur 4 och 5. I Sverige är den genomsnittliga digivningstiden 32,7 dagar, att jämföra med medelvärdet på 26,4 dagar. Den andra bidragande orsaken är att svenska suggor är väldigt bra mjölkproducenter, en helt avgörande faktor för smågrisens tillväxt fram till avvänjningen.

För länder med utvecklat amsuggesystem, som till exempel Danmark, så hamnar den genomsnittliga didivningstiden på en högre nivå än den ordinarie avvänjningsåldern.

Tack vare högre avvänjningsvikt och en fysiologiskt ”mognare” gris så klarar den svenska grisen avvänjningsperioden relativt problemfritt, och kommer i gång att äta och växa snabbt. Detta i kombination med ett gott hälsoläge bidrar till en mycket låg dödlighet under tillväxtperioden; 2,0 procent i Sverige, jämfört med medel­nivån på 3,2 procent, se figur 6. Flera länder ligger på 4-5 procent dödlighet.
 

Figur 6: 
Dödlighet mellan avvänjning och slakt, 2016-2020

Världsklass i slaktgrisledet

Sundheten och tillväxtförmågan har den svenska tillväxtgrisen med in i slaktgrisledet också. Dödligheten i svensk slaktgrisproduktion ligger på 1,7 procent, medelnivån InterPig ligger på 2,9, se figur 6. Spanien och USA avviker mest negativt med dödlighetsnivåer på 4,1 respektive 5,3 procent.

Det sista ”kvittot” på vad hälsoläget betyder för grisens överlevnad, tillväxt och foder­utnyttjande är jämförelsemåttet ”tillväxt, gram per dag, från födsel till slakt”. Det är ett bra mått som täcker in den dagliga tillväxten hela vägen, oberoende av avvänjningsålder samt ålder och vikt vid insättning i slaktgrisstallet. Här har Sverige en fortsatt tätposition, även om några länder (Danmark, Finland och Tjeckien) har lyft sig resultatmässigt under 2020, se figur 7.
 

Figur 7: 
Daglig tillväxt från födsel till slakt (gram per dag), 2016-2020

Se över närmiljö och management

Det är lätt att förledas till att stirra sig blind på digivningstiden, och hur den påverkar antal kullar per årssugga och den totala årsproduktionen. Men den långa digivningstiden är också en styrka. Det är tack vare den som produktionsresultatet är så pass bra hela vägen från avvänjning och fram till slakt. En del grisproducenter och en del produktionsanläggningar har kapacitet och möjlighet att trimma effektiviteten genom kortare ditid, men långt ifrån alla. Däremot tror jag att de allra flesta kan öka smågris­överlevnaden, med bättre management och bättre närmiljö för smågrisen.

 

 

Ingvar Eriksson
Gård & Djurhälsan

 

Artikeln publicerades måndag den 03 januari 2022

Senaste

Solrosa vårtecken

Krönika: Solen har vräkt ner över Lönneholm från en klarblå himmel den senaste veckan och den har skämt bort oss alla genom att få oss att tro att det har blivit vår på allvar nu. Vis av erfarenhet gissar jag dock på att minst ett snöoväder och en storm ligger kvar framför oss innan våren äntligen är här. Men vem är jag att tänka på det nu? Nä minsann, ni hittar mig i all min ljuvliga rundlighet och prakt utslagen i solstolen varje lunch vrålnjutandes av solen, och jag för min del tar gärna emot våren bums.

 

Kommentera