Utprovning av teknik för att kyla golv i slaktgrisstallar – en pilotstudie

Att hålla hygienen i slaktgrisboxar kan vara en utmaning – särskilt under årets varmaste månader. I samarbete med tre olika gårdar har Gård & Djurhälsan och SLU undersökt om golvkyla kan vara en gångbar metod för att minska problematiken.

 

Bilden visar stall som är under upptorkning efter tvätt. Golvvärmen är igång och slingorna löper längs de gula fälten.  Foto: Gård & Djurhälsan


För slaktgrisar kan en hög omgivningstemperatur vara svår att hantera. Grisar svettas inte och är därmed känsliga för höga temperaturer, vilket påverkar grisens produktivitet och välfärd på många olika sätt. Den höga tillväxten gör också att de producerar mycket värme själva. De blir därför än mindre toleranta för hög temperatur i omgivningen.

Grisen försöker bli av med värmen genom att ändra sitt beteende så som att blöta ner sig, ligga mer på sidan, flytta sig oftare, andas snabbare samt äta mindre.

Att hålla boxhygienen i ett stall på en acceptabel nivå under varma sommarmånader är en stor utmaning. Trots en optimerad och väl fungerande ventilation har många producenter svårt att upprätthålla en god boxhygien under perioder av extrem värme.
 

Golvtemperaturen i ett slaktgrisstall kan bli hög sommartid, här ser vi ett golv som håller 25,9 grader där markören pekar.Foto: Gård & Djurhälsan

Golvvärmesystem för att kyla golv

Under sommaren 2021 genomförde Gård & Djurhälsan i samarbete med SLU och medverkande lantbrukare en studie i tre konventionella svenska slaktgrisbesättningar, där befintligt system för golvvärme användes för att kyla golvet.

Genom att cirkulera kallt vatten från en mjölktank med kylaggregat in i golvvärmesystemet, tar vattnet upp värme och kyler golvet. Kyleffekten via golvslingorna beror på temperaturen på ingående vatten, temperaturskillnaden mellan in- och utgående vatten samt hastigheten på vattenflödet genom golvslingorna. Ju större temperaturskillnad mellan in- och utgående vatten vid samma flöde, desto mer värme transporteras ut via golvet.

På en av gårdarna testades att kyla vattnet i golvslangarna med kallt grundvatten via en plattvärmeväxlare.
 

Golvtemperaturen är som högst där grisarna ligger, eftersom de värmer upp ytan. Foto: Gård & Djurhälsan

Loggbok varje vecka

På gårdarna som var med i studien förde personalen veckovis loggbok över stalltemperatur, inställd temperatur på mjölktank samt ledningstemperatur på vatten in/ut i försöks- respektive kontrollboxar i varje avdelning. De bedömde även boxhygienen i samtliga boxar och noterade hur många försöks- respektive kontrollboxar de behövt skrapa manuellt under denna veckodag. Även grisarnas renhet bedömdes. På en av gårdarna registrerades även luftkvalitet (CO2, NH3 och relativ luftfuktighet) och stalltemperatur kontinuerligt över hela studieperioden.

I denna artikel redovisas resultaten från denna besättning. Där genomfördes försöket i en avdelning med tvärtrågsboxar med tio grisar per box, där en boxrad utan golvkyla användes som kontroll och den andra boxraden, som hade golvkyla, utgjorde försöksled.

Det gick tre värmeslingor i boxraden (21 boxar) på 25 till 30 centimeters avstånd från varandra. Slingorna låg på fem till åtta centimeters djup. Golvet var inte isolerat mot marken.
 

Stallets temperatur och beräknad THI utifrån den data som kontinuerligt samlades in. Medelvärdet för THI ligger hela tiden under gränsvärdet på 75 (streckad linje) då grisar upplever mild värmestress, men uppmätta maxvärden passerade vid flera tillfällen gränsen för när grisarna upplever mer allvarlig värmestress (THI >79).

Temperaturer och THI

Utifrån de kontinuerliga mätningarna beräknades ett så kallat Temperature-Humidity Index (THI). Värdet på THI är en funktion av lufttemperaturen och den relativa luftfuktigheten i stallet och anger när grisen upplever värmestress (THI = 0,8Tdb + RH(Tdb – 14,4) + 46,4, där Tdb=lufttemperatur och RH=luftfuktighet). De gränser för THI då grisar upplever värmestress är: 75-78 - mild värmestress, 79-83 - ­allvarlig värmestress, ≥ 84 - risk för livet.

I diagrammet här intill ser man att några veckor in i uppfödningsomgången låg uppmätta maxvärden för THI stundtals inom zonen för allvarlig värmestress. De veckovisa medelvärdena låg däremot under gränsvärdet för värmestress under hela perio­den. Redan kortare perioder med mild värmestress (THI över 75) kan dock påverka grisarna negativt och leda till försämrad boxhygien.
 

Schematisk bild över värmebalansen i ett stall med/utan golvkyla under sommarperiod med sval (juni) respektive hög (juli) utomhustemperatur. Stora orangea pilar symboliserar värme som kommer in i stallet via tilluften och från solinstrålning. Grisarnas värmeavgivning symboliseras med gul pil. Blå pilar symboliserar värme ut från stallet via frånluften och via golvkylan. Summan av värme till och från stallet är i balans. Under juni månad lyckas golvkylan göra att nivån för när dålig boxhygien uppstår inte passeras. I juli månad var kapaciteten på golvkylan i försöket för låg för att kompensera den ökade värmetillförseln fullt ut.  källa: Carl-Johan Ehlorsson, grafik: Malin Strandli

Golvtemperaturer

Golvtemperaturen i samtliga boxar mättes med IR-­termometer vid fyra tillfällen under juni-augusti. Vid mätning delades den fasta ligg­ytan in i tre zoner. Kylslangarna gick i zon 1 (närmast inspektionsgången) och zon 2 (mitten av liggytan), men inte i zon 3 (närmast spalten). Golvtemperaturen uppmättes som lägst till 18,5 ºC och som högst till 32,1 ºC.

Genomgående var temperaturen i zon 3 (närmast spalten) oftast cirka 1–2 grader lägre jämfört med i zon 1 och 2, då grisarna värmer upp den del av liggytan där de ligger mest.

I kontrollraden utan golvkyla fanns en sjukbox som var tom vid första mätningen. I denna box varierade inte golvtemperaturen i de olika delarna av boxen. Golvtemperaturen i zon 1 i denna box var 6,5 ºC lägre jämfört med övriga boxar i kontrollraden, vilket visade hur mycket grisarnas närvaro värmde upp golvet jämfört med när inga grisar vistades i boxen.

Vid alla fyra mättillfällena var medeltemperaturen lägre i zon 1 och 2 i försöksboxarna jämfört med i kontrollboxarna (p<0,05) vilket redovisas i figur 1. I zon 3 skiljde sig temperaturen mellan försöks- och kontrollboxar vid det första och sista mättillfället, men inte under de två mellanliggande mätningarna, då det var varmare väderlek. Vid sista mättillfället var det färre antal grisar i boxarna eftersom man börjat skicka till slakt.

Medelyttemperatur (°C) på golvet i boxarna på besättning 1 vid fyra mättillfällen. Mörkare röd symboliserar högre temperatur. Kylslingorna går i zon 1 och 2 av liggytan. Ingen kylning sker i zon 3 närmast spaltytan. Olika bokstav i samma zon anger signifikant skillnad (p<0.05) i medeltemperatur mellan försöks och kontrollboxar.

Boxhygieneffekt av kylning

De första fyra veckorna efter insättning var hygienen god i både försöks- och kontrollboxar (21/5 – 11/6). Under slutet av juni och första halvan av juli försämrades dock hygienen i kontrollboxarna påtagligt och mellan 80–100 procent av boxarna skrapades dagligen.  Även i försöksboxarna försämrades hygienen men inte i samma utsträckning som i kontroll­boxarna.

I juli steg utomhustemperaturen ytterligare och under de varmaste veckorna då stalltemperaturen översteg 28 ºC var boxhygienen kraftigt försämrad även i de kylda försöksboxarna (9/7 – 30/7) och någon skillnad i boxhygien kunde inte längre påvisas.

I augusti gick utomhustemperaturen och stalltemperaturen ner till 16 respektive 26 ºC. Samtidigt skickades 1–2 grisar per box till slakt. Hygienen förbättrades då i både försöks- och kontrollboxar och ingen tydlig skillnad i boxhygienen kunde påvisas under de tre sista ­veckorna före tömning.

Boxhygienen vid två olika tillfällen åskådliggörs i figur 2. 
 

Sammanställning av boxhygien i försöks- (n=21) och kontrollboxar (n=20) på besättning 1 den 18 juni 2021. Siffran anger andel av boxarna där mer än 50% av bedömd yta var smutsig/blöt.

Elförbrukning

Elförbrukningen för kyl­aggregatet på mjölktanken mättes på denna besättning mellan 13/6  och den 18/8, en period på 66 dagar. Mätperioden inföll under den varmaste perioden då kylaggregatet var i drift konstant. 

Under denna period gick det åt 1 178 kWh för att kyla en boxrad (220 grisar) i en stall­avdelning.
 

Sammanställning av boxhygien i försöks- (n=21) och kontrollboxar (n=20) på besättning 1 den 13 augusti 2021 då första skick gått till slakt. Siffran anger andel av boxarna där mer än 50% av bedömd yta var smutsig och/eller blöt.

Slutsats

Denna studie visar att det är fullt möjligt att använda befintligt golvvärmesystem i ett konventionellt slaktgrisstall för att kyla golvet sommartid. Däremot fick vi i försöket inte tillräckligt hög effekt på kylningen för att kunna påvisa en större effekt på hygienen under den hetaste perioden, då behövs det fler åtgärder.

Vid nybyggnation bedöms metoden ha potential då man kan planera för att få en effektivare kylning genom att exempelvis lägga in fler slingor med ett tätare avstånd än man traditionellt sett gör för att värma golven.

Vill du läsa mera? Slut­rapporten från försöket finns publicerad på Gård & Djur­hälsans hemsida. Där presenteras även resultaten från de andra besättningarna, som inte redovisas närmre i den här artikeln. På den ena av dem gjorde tekniken att vattnet inte fick någon kylande effekt på golvet i stallet. På den andra gården, som tillämpade liknande teknik som gården i artikeln lyckades man kyla boxgolvet, men effekten på grisarna och miljön var mindre tydlig.

Studien är finansierad av Stif­telsen Svensk Gris­forskning, med kompletterande medel från Gård & Djurhälsan.
 

Carl-Johan Ehlorsson
Amanda Reneby

Gård & Djurhälsan
Rebecka Westin
SLU samt Gård & Djurhälsan
Axel Sannö
SLU samt Gård & Djurhälsan
Knut-Håkan Jeppsson
SLU

 

Artikeln publicerades tisdag den 17 maj 2022

Senaste