Referat från ESPHM 2022 i Budapest

Efter två års uppehåll var det äntligen dags för den stora europeiska gris-veterinärkongressen ESPHM igen! 

 

I år gick konferensen av stapeln i Budapest. Vid kongressen hölls flera olika intressanta presentationer. 

Som ofta vid internationella konferenser handlade många av föreläsningarna om den mycket kostsamma sjukdomen PRRS. En av huvudföreläsningarna fokuserade på utrotande av smittsam sjukdom, med PRRS som exempel. En annan av huvudföreläsningarna fokuserade på hållbar grisproduktion och vilka framtida utmaningar som förväntas. Sverige var välrepresenterat och hade bidragit med inte mindre än tre muntliga presentationer och nio posters med forskningsresultat och fallbeskrivningar. 

Här bjuder vi på referat från ett urval av kongressens föreläsningar. 

 

Har vi stigmatiserat grisarna som den största risken för en pandemisk influensa?
 

Det är viktigt att ständigt övervaka grisarnas influensa och att utveckla vacciner, även om grisen definitivt inte utgör största risken för en ny pandemi. Det var budskapet i en föreläsning som hölls av professor Timm Harder, Friedrich-Loeffler-institutet, Tyskland.

Grisproduktionen går mot färre besättningar med fler grisar per besättning, vilket verkar gynna grisarnas influensavirus A. Influensa A orsakar framförallt luftvägssymptom och kan ge produktionsförluster. Sjukdomskontroll av influensa A baseras på biosäkerhet och vaccination, vilket visat sig vara svårare i större besättningar där mutationer som undkommer vaccinen kan uppkomma.

Välj rätt fokus

2009 hamnade grisarna i fokus i samband med spridningen av svininfluensan, en pandemisk influensa som delvis har sitt ursprung hos grisarna. Historiskt är det dock bara en av de pandemiska influensorna som helt haft sitt ursprung i ett annat djurslag. Det var på 1970-talet och ursprunget var fågel.

Man kan jämföra den humana varianten av influensa A-virus med bilarna på en motorväg utan hastighetsbegränsning, medan grisarnas variant snarare beter sig som de parkerade bilarna på rastplatsen intill. Den humana influensan rör sig fort, den både sprids och muterar fort medan så inte är fallet hos grisarna. Såklart händer det att en del bilar kör av motorvägen för att ta en paus och en del kör på den igen, men är det där vi ska lägga vårt fokus?

Stigmatisering av grisarna

Konklusionen blir att vi har stigmatiserat grisarna som den enda eller viktigaste orsaken till en pandemisk influensa med zoonotisk potential, som alltså kan spridas från djur till människa. Det är dock viktigt att vara medveten om risken och att övervaka grisarnas influensa och ständigt försöka förbättra vaccinerna.

Anna Carlertz
Gård & Djurhälsan

 

Sugga i sinavdelning angripen av Stickflugan/stallflugan.
Foto: Vetmed uni Vienna

Stickflugan/stallflugan kan orsaka djurlidande och produktionsbortfall

Lukas Schwarz från fakulteten för grismedicin vid Veterinärmedicinska universitet i Wien berättade om stickflugan, Stomoxys calcitrans, som finns över hela världen. I presentationen beskrevs ett fall hos en smågrisproducent i Österrike.

Stickflugan/stallflugan är lik husflugan men suger blod och kan fungera som vektor för sjukdomar som exempelvis afrikansk svinpest (Olesen et al., 2018). 

Flugan har visat sig kunna ge följande direkta effekter på djur (Birkemoe and Sverdrup-Thygeson, 2011; Baldacchino et al., 2013):

  • Försvarsbeteende, djuren försöker undkomma bett från flugorna genom att till exempel tränga ihop sig, ständigt vara i rörelse och så vidare
  • Irritation och stress
  • Minskad tillväxt
  • Minskad mjölkproduktion
  • Smärta vid bitsåret
  • Immunnedsättning
  • Blodförlust
     
Blödande hudsår hos sugga.

Oroliga djur med sår

Den österrikiska gården i Lukas Schwartz presentation bestod av 105 SIP med grisning var tredje vecka. I besättningen upptäcktes blödande hudsår hos suggor i sinavdelning och suggorna verkade rastlösa. I sinavdelningen upptäcktes en massiv förekomst av stickflugor/stallflugor.

Vid undersökning av besättningen sågs att 66 procent av suggorna i sinavdelningen hade hudsår som var spridda över hela kroppen. En del av såren var djupa och blödande. Suggor i grisningsavdelning hade hudsår som var under avläkning.

Vid undersökning av gödsel­hanteringen upptäcktes att foder från trågen i tillväxt­avdelningen hamnade i gödselrännorna, gödseln blev stående i rännorna under en längre tid och flugorna fick möjlighet att etablera sig. Gödseln från tillväxtavdelningen fördes sedan till sinavdelningen för att öka flytbarheten hos gödseln där. Utgödsling från både tillväxt­avdelning och sinavdelning skedde oregelbundet, inte varje dag och ibland inte varje vecka.

Ingen strategisk flugbekämpning tillämpades i besättningen och endast medel mot vuxna flugor användes ibland.
 

Tak i sinavdelning, flugorna tillhörde till allra största delen arten stickfluga/stallfluga, Stomoxys calcitrans.

Bekämpning och behandling

Besättningen rekommenderades att tömma gödseln från tillväxtavdelningen direkt till gödseltanken och att utgödslingen skulle köras dagligen. Man rekommenderade även användning av en kombination av insektsmedel samt medel mot fluglarver vid strategiska tidpunkter och med regelbundna intervall.

Prover från hudsåren visade växt av olika stafylokocker, en grupp av bakterier som ofta återfinns på huden men som kan orsaka infektioner i sår. Suggornas öppna hudsår behandlades med zink/silver­sprej och allmänpåverkade suggor behandlades med injektioner av antibiotika och smärtstillande

 

Hudsår under avläkning, sugga i grisningsavdelning.

 

Kaisa Ryytty Sylvén
Gård & Djurhälsan

 

Tjeckien och Belgien är de länder i EU som lyckats utrota ASF. Inget av länderna fick in smittan i bland tamgrisar, istället rörde det sig om smitta i vildsvinspopulationen, som systematiskt bekämpades. Foto: Mostphotos

Idogt arbete i Tjeckien för att utrota ASF

Under temat ”Hur hanterar vi stora kriser” fick vi höra en intressant föreläsning som hölls av Tjeckiens vice statsveterinär Petr Šatrán. Föreläsningen handlade om hur Tjeckien gick tillväga för att utrota afrikansk svinpest (ASF) efter att smittan konstaterades i landet hos självdöda vildsvin.

Det första fallet av ASF hos vildsvin i Tjeckien konstaterades den 26 juni 2017. Proverna, som kom från ett dött vildsvin, togs som en del i ett passivt övervakningsprogram som pågått i landet sedan 2014.

En vecka efter att provsvaret kom beslutade man om vilket område som skulle inkluderas i det smittade området. Området delades in i högrisk- respektive lågrisk-zon. Endast personer godkända av myndigheterna fick tillträde till högriskzonen.

Intensivt sökande

För att undvika ytterligare spridning av viruset så ville man störa vildsvinen i det smittade området så lite som möjligt. 

Inledningsvis förbjöds all jakt i det smittade området och man inledde sökande efter vildsvinskadaver. Sökandet genomfördes av jägare från området och som fick ersättning för varje funnet kadaver. Smittade vildsvinskadaver utgör en mycket stor risk för att viruset finns kvar i naturen och bidrar till fortsatt smittspridning då viruset kan överleva i lång tid när det ligger skyddat i en död kropp.

Man intensifierade också sökandet efter döda vildsvin i resten av landet för att se om smittan fanns även på andra platser. I det smittade området hittade man totalt 212 (av 444) självdöda vildsvin som bar på smittan.

Utbildade jägare

En månad efter att smittan konstaterats så inleddes jakt av vildsvin i det smittade området, först i lågriskzonen och efter ytterligare en månad även i högriskzonen. Totalt utbildade och godkände myndigheterna 1 300 jägare i smittskydd innan de fick lov att jaga i området. För att få en så effektiv jakt som möjligt anlitades även militära prickskyttar som jagade med mörkersikte.

Alla skjutna vildsvin i det smittade området packades individuellt i tätt förslutna säckar och transporterades ut ur området. De skjutna vildsvinen provtogs sedan på en anläggning av en officiell veterinär. Totalt hittades virus hos 18 (av 3 758) av vildsvinen som sköts vid jakt. Det sista fallet hittades den 8 februari 2018.

Strikt biosäkerhet

I den drabbade regionen var tamgrishållningen ganska begränsad i jämförelse med övriga Tjeckien. Endast fem procent av landets tamgrisar fanns där. En utökad veterinärkontroll utfördes i besättningarna och all hållning av hushållsgrisar i det smittade området förbjöds. Förflyttning av grisar fick inte genomföras utan godkännande från myndigheten. Alla grisar skulle hållas inomhus och kläd- och skobyte skulle ske innan inträde i stallarna.

Provtagning utfördes också på sjuka och döda tamgrisar för att öka chanserna att upptäcka viruset så tidigt som möjligt. Utfodring med gräs och användande av halm från området förbjöds också. Viruset lyckade inte ta sig in i någon tamgrisbesättning.

Tidigt upptäckt avgjorde

Sammanfattningsvis berättade Petr Šatrán att man i Tjeckien menar att bekämpningen av ASF lyckades för att man hade ett välfungerande övervakningssystem och på så vis hittade de smittade djuren i ett tidigt skede. Den intensiva jaktinsatsen ledde nästintill till utrotning av vildsvinsstammen i det smittade området vilket förhindrade vidare spridning av viruset. Slutligen så gav även de ökade biosäkerhetskraven för tamgrisbesättningar resultat då smittan inte tog sig in i dessa.

Tjeckien friförklarades från ASF av OIE, Världshälso­organisationen för djurhälsa, den 19 april 2019.

Johanna Fjelkner
Gård & Djurhälsan

 

Dagens moderna transponderstationer registrerar en mängd data om varje sugga. Dessa data har Mário André Santos de Ornelas analyserat i sin avhandling.Foto: Emma Sonesson

All denna data från transponderstationerna – vad kan vi göra med den?

Inom ramen för sin avhandling har veterinär Mário André Santos de Ornelas från veterinärfakulteten vid universitetet i Lissabon inspirerats av mjölkko­branschen. Han konstaterar att det finns saker att lära av den data som dagens transponder­utfodringssystem registrerar.

Inom mjölkproduktionen har data från VMS (mjölkrobotar) under många år används som underlag för en mängd managementbeslut och åtgärder. Mycket forskning har också bedrivits där denna data har analyserats och bearbetats för att ge svar på en mängd intressanta frågeställningar som sedan kunnat leda till förändringar i det vardagliga arbetet och som i förlängningen givit ökad produktivitet, bättre lönsamhet och en förbättrad djurhälsa.

Inom grisproduktionen har insamlad data från produktionen varit fokuserad på produktionsresultat och alla aktörer i branschen är vana att läsa och tolka denna typ av data. Med intåget av moderna transponder­utfodringssystem har nu möjligheten att få tillgång till ännu mera data från hur suggorna i produktionen beter sig öppnats upp. Det är en mängd olika saker som registreras i dessa system och frågan är vad i denna stora mängd av data går det att ha någon nytta av.

Äldre suggor äter först

Detta har doktoranden Mário Santos de Ornelas tittat på i sin avhandling och vid ESPHM-konferensen presenterades de mest intressanta resultaten. Studierna har genomförts i en besättning med 120 suggor som går i dynamisk grupp. Foderdygnet är 23 timmar och suggorna har haft möjlighet att äta hela dagsgivan vid ett besök i foderstationen.

Föga förvånande så åt nästan alla suggor (98,3 ± 1,7 procent) hela sin dagsranson vid ett besök och ju högre kullnummer en sugga hade desto större chans att hon var bland de 15 procent av suggorna som åt först.

Skillnad i spädgrisdödlighet

Det mest signifikanta resultat som framkom i studien var att de 15 procent av suggorna som åt först hade påtagligt högre spädgrisdödlighet före avvänjning jämfört med de 15 procent av suggorna som åt sist, se figur 1. De suggor som åt först hade en genomsnittlig spädgrisdödlighet innan avvänjning på 14,3 procent medan de som åt sist hade 4,5 procent dödlighet. Mellangruppen hade en genomsnittlig spädgrisdödlighet på 11,8 procent.

Denna information och även annan data som genereras av transponderutfodringssystemen skulle med fördel kunna användas för diverse management-beslut och även vid selektion av suggor lämpliga för rekrytering eller vid beslut om utslagning av suggor. Mer forskning behövs dock för att studera olika system, gruppsammansättningar och för att se vilka data som faktiskt är relevant att använda.

Axel Sannö
Gård & Djurhälsan

 

 

Artikeln publicerades måndag den 26 september 2022

Senaste

Dansk grisveterinärutbildning på besök i Sverige

Efter flera års uppehåll startade återigen den danska fagdyrlægeuddannelsen i november 2020. Under ledning av Inge Larsen och Ken Steen Pedersen som är adjunkt respektive professor vid Köpenhamns universitet, påbörjade elva praktiserande grisveterinärer då den två­åriga vidareutbildningen inom grismedicin. Av dessa elva deltagare är det fyra svenska grisveterinärer och samtliga svenska djurhälso­organisationer är representerade.

 

Kommentera