En liten betraktelse om glädjens enkla betydelse

Krönika: ”Men hur orkar han?” tänkte jag för mig själv. Jag glömde det lätta augustiregnet, min tekopp kallnade och volymen var nästan öronbedövande. Jag märkte inget, jag var helt fascinerad av spelglädjen på den pytte­lilla scenen ute på Hagebyhöga handelsträdgård. 

 

Susanna Makstin jobbar som förman på en suggpool i Östergötland. Hon har tidigare läst statsvetenskap och fritiden ägnas åt trädgårdsarbete och familjen.Foto: Privat


Äh, tänker ni, ungdomlig entusiasm och de orkar väsnas i timmar, det vet ju alla som varit på festival. Fast mannen som hade total lekstuga bakom trumsetet den här kvällen och log så att mungiporna nästan möttes i nacken var ingen ungdom. När jag började skolan var han trummis i Nationalteatern, när jag gick i mellan­stadiet var han en del av gänget i Solstollarna och numera är han trummis i bluesbandet Pontus Snibb’s Wreck of Blues. Och då är det alltså Håkan Nyberg som ska in på lodrätt 8.

Och när jag satt där tänkte jag bara på vilken drivkraft glädje är. Hur den får oss att orka och håller oss unga i sinnet. Och hur den ger oss kraften att bli suveränt bra på det vi gör. Den ende som möjligen skulle kunna motbevisa den teorin är väl Andre Agassi, som i sin självbiografi Öppen erkände hur mycket han i själva verket hatade tennis. Drillad sedan barnsben av sin ­lynnige och krävande pappa att bli en vinnare vann han åtta Grand Slam-titlar och var rankad etta i världen i över 100 veckor. I en sport som han hatade.

Ibland är det inte helt enkelt att älska det man gör. Livet med grisar är banne mig inte tårta och ballonger varenda dag. Vi vet det alla; en liten försmädlig detalj kan stjälpa en hel grisningsomgång, en dålig halmbal i lösdriften som får omlöpsprocenten att slå nytt världsrekord eller så får de nyavvanda tillväxtgrisarna diarrén från Bortre Helvetet. 

Jag skulle kunna fortsätta men jag tippar på att ni själva kan göra listan kilometerlång. För det är ju så med djur, man kan göra allt rätt och ändå kan det gå åt skogen. Och det är väl kanske just där och då, när man står där genomsvettig efter att ha sprutat alldeles för många små fetlagda tillväxtgrisar och man har bajsfläckiga kläder, håret på ända och definitivt inte luktar hallonbåt. Ni vet, klockan tickar, man har tusen andra saker som måste göras och man hinner egentligen inte göra det här. Det är då man förvandlas till Andre Agassi. Man hatar den här dagens innehåll men man gör det man ska lik förbannat.

Men åter till glädjen. Sist jag skrev krönika avslöjade ju jag mitt efterkälketrädgårdsprojekt – spabadet. Jodå, det är nu på plats, vi har badat mer än en gång och sakta men säkert tar resten runt omkring form. För att piffa till det gjorde jag en konstnärlig plantering med tak­lökar och stenar och ställde den vid badet. Det såg nästan ut som nåt från Trädgårdstider. Men efter århundradets ösregn sjönk jorden ihop rejält och min plantering såg mer ut som ”Ernst på fyllan”. Trädgårdsarbete och grisskötsel är inte helt olikt ibland. Man gör allt rätt, nåt händer, resultatet lockar till skratt eller gråt, man börjar om. Med glädje. Eller utan. Välj själv.

 

susanna makstin

Artikeln publicerades tisdag den 01 november 2022

Senaste

Dansk grisveterinärutbildning på besök i Sverige

Efter flera års uppehåll startade återigen den danska fagdyrlægeuddannelsen i november 2020. Under ledning av Inge Larsen och Ken Steen Pedersen som är adjunkt respektive professor vid Köpenhamns universitet, påbörjade elva praktiserande grisveterinärer då den två­åriga vidareutbildningen inom grismedicin. Av dessa elva deltagare är det fyra svenska grisveterinärer och samtliga svenska djurhälso­organisationer är representerade.

 

Kommentera