Var går gränsen?

Det mest basala i skyddet mot smittor utifrån är att ha en tydlig gräns ­mellan besättningens ”yttre” respektive ”inre” områden. På insidan gäller det sedan att ha väl genomtänkta rutiner som är logiska och enkla att följa. Varje gård är unik men smittskyddet går i många fall att förbättra genom inte alltför drastiska åtgärder.

 

En lastmaskin som både används på fälten eller i skogen och inomgårds kan utgöra en påtaglig risk ur smittskyddsperspektiv. 
Foto: Bo Johansson


För att få ett välfungerande yttre smittskydd så krävs en noggrann genomgång av de vardagliga rutinerna. Smittskydd påverkar allt från djurförflyttningar till utmockning av bäddar och inkörsel av halm till hur man rör sig mellan stallarna. Risken är stor att man fastnar i detaljer och missar något och på så vis utsätter besättningen för onödiga risker. För att undvika detta gäller det att arbeta systematiskt när man ska förbättra smittskyddsrutinerna och skapa tydliga gränser.
 

Schematisk beskrivning av zon-indelning av en gårdsplan. 
Grafik: Johanna Fjelkner

Lager-på-lager-metoden

På grund av det goda hälso­läget i svensk grisproduktion har vi under många år kunnat klara oss med ganska enkla smittskyttskyddsrutiner. För att få ett bättre skydd mot smittor som kan komma in i besättningen utifrån är det mest grundläggande att ha en tydlig gräns mellan ”yttre” och ”inre” område/zon.

Den yttre zonen är utanför besättningen och där har man ofta begränsad möjlighet att påverka. I de fall gårdens verksamhet inkluderar exempelvis växtodling eller skogsbruk tillhör åkrarna och skogen vanligtvis den yttre zonen. I den inre zonen finns djuren – det som vi vill skydda mot potentiella risker i det yttre zonen.

Blickar vi ut utanför Sveriges gränser så arbetar man inte bara med en yttre och en inre zon, utan med fler gränspassager/zoner på väg in mot kärnan för att få ett så effektivt smittskydd som möjligt.  Vi kan kalla det för en lager-på-lager metod. Man skapar då en fysisk yttre gräns med hjälp av ett staket och sedan flera olika zoner med gränspassager innan man når in till den innersta kärnan, se den schematiska bilden här intill. Ibland innefattar även de inre gränserna ytterligare staket för att skapa en tydlig fysisk gräns.

En fysisk barriär

Ett korrekt utformat staket fungerar som en tydlig markering av besättningens yttre gräns. Vad gäller just vildsvins­kontakter fungerar det även bra för att minimera riskerna för direkt kontakt mellan tamgrisar och vildsvin.

Men inget staket kan förhindra indirekta kontakter – det kan bara väl utarbetade och tydliga rutiner på insidan av staketet göra! Syftet med att dela in gårdsplanen i mer än en zon är att få ett tydligare flöde och få säkra gränspassager även på insidan av staketet.

Skapa överblick – använd planskissen

För att skapa överblick över den enskilda besättningens smittskydd och identifiera förbättringspunkter kan gårdens planskiss vara till hjälp, se nästa uppslag för exempel på detta.

Rita in alla transportvägar för foderbilar, djurbil, kadaverbil och personbilstrafik. Rita sedan in personingång och transportvägar mellan olika byggnader. Därefter markeras var djuren går in och ut ur besättningen, och i aktuella fall, djurförflyttningar mellan olika byggnader. Markera även var material så som strömedel, foder och liknande tas in. Slutligen ska även rutinen för utförsel av döda grisar och placeringen av kadavertunnan ritas in.

Var finns det korsande flöden mellan yttre och inre trafik? Går det att lösa detta genom att ändra rutiner eller skapa avgränsningar?

Utmockning av bäddar

Utmockning av bäddar är kanske en av de större utmaningarna som ska lösas i många besättningar. I många fall är den enklaste lösningen oftast att ha en separat maskin som används enbart i den inre zonen till utmockning av bäddar och inkörning av halm. Att upprätta en tillfällig gräns i samband med utmockning och lasta gödseln i en vagn för vidare transport till gödselplattan kan ibland vara ett gångbart alternativ.

Ska man använda en maskin som även används i fält så behöver den rengöras innan användning.

Varje besättning är unik

Även om utmaningarna i vardagen är de samma är ingen grisbesättning den andra lik – därför behöver lösningarna också anpassas efter situationen. Förändring tar tid och kräver också en del planering för att bli lyckad.

Går ni och funderar på hur ni kan optimera era gårdsflöden och ert smittskydd – boka in ett möte med er veterinär där ni kan fokusera på just detta och göra upp en tydlig plan för hur ni ska arbeta framåt för att lyckas!

 

Seriens fyra delar

  1. Vad händer om vi får afrikansk svinpest i Sverige? (Grisföretagaren nummer 1 2023)
  2. Var går gränsen? Praktiska lösningar för vardagsrutiner i gränszonen. Förflyttning mellan byggnader, utmockning av bäddar och hantering av döda grisar. 
  3. Var går gränsen? Praktiska lösningar för personsluss.
  4. Staketet – hur, när och varför.

 

Johanna Fjelkner
Gård & Djurhälsan

Artikeln publicerades måndag den 13 mars 2023

Senaste