Framtiden i fokus på europeisk veterinärkongress

Årets symposium för europeiska grisveterinärer, ESPHM, ägde rum i Thessaloniki, Grekland. Gård & Djurhälsan representerades av deltagare inom kontrollprogrammen för PRRS och Smittsäkrad besättning, veterinärer som går den europeiska specialistutbildningen samt medförfattare till posters som visades under konferensen. Programmet var varierat men med en känsla av framtidsspaning. I detta och nästa nummer av Grisföretagaren kommer ett axplock av vad ovan nämnda deltagare tog med sig hem.

 

I en schweizisk studie stängde man in smågrisar i smågrishörnan två gånger per dag två timmar i taget. Dessa grisar spenderade fler minuter liggande vid juvret, än kontrollgruppen som inte stängdes in, men diade suggan under kortare tid. Foto: Emma Sonesson

Kan smågrisar tränas?

I Schweiz precis som i Sverige har man lösgående suggor vid grisning. Fixering är förbjudet och även här tampas man med dödlighet till följd av ihjälklämda smågrisar.  Thomas Echtermann genomförde tillsammans med sina kollegor en studie där man ”tränade” smågrisar att vistas i smågrishörnan. Syftet med studien var att se om man genom att systematiskt stänga in smågrisarna i smågrishörnan under viss tid kunde träna dem att vistas mindre tid hos suggan då de inte diade. 

Studien genomfördes med slumpmässigt urval där 202 smågrisar av totalt 388 små­grisar (13 av 28 kullar) valdes ut och stängdes in i smågrishörnan två gånger per dag under två timmar de tre första dagarna efter födseln. 

Varje smågris i båda grupperna följdes med kamera­övervakning fyra gånger per dag under en timmas tid per tillfälle. Parametrar som ”diande”, ”aktivitet”, ”vila i smågrishörna”, ”vila utanför smågrishörna” och ”vila vid juver” registrerades och räknades i antal minuter. Dödlighet från födsel till avvänjning registrerades. Skillnader i beteende och dödlighet ­mellan gruppen som stängdes in i smågrishörnan och kontrollgruppen jämfördes med statistiska tester.

Helena Carlzén, Gård & Djurhälsan är en av de svenska veterinärer som besökte ESPHM i juni. Här syns hon bredvid den poster om vaccination mot APP 2, som hon varit med och tagit fram. Foto: Gård & Djurhälsan

Skillnad i aktivitet

Resultaten visade att små­grisarna i gruppen som stängdes in i smågrishörnan två gånger per dag två timmar i taget spenderade signifikant färre minuter vilandes i små­grishörnan, men signifikant fler minuter liggande vid juvret. Smågrisarna från denna grupp diade suggan signifikant kortare tid och de var aktiva mer tid än kontrollgruppen. 

Ihjälklämda smågrisar var färre i gruppen som stängdes in men den totala dödligheten sett till hela ditiden var högre för denna grupp jämfört med kontrollgruppen.

hur påverkar suggan?

Slutsatserna som kan dras från denna studie visar en negativ effekt av att stänga in smågrisar två gånger per dag två timmar i taget från suggan under de första dagarna efter födseln. Smågrisarna tillbringade kortare tid med att dia och med att ligga i smågrishörnan och man fick heller ingen minskad total dödlighet, snarare tvärtom. 

Man konstaterade även att det behövs mer studier kring modersegenskaper och suggans beteende för att se hur dessa påverkar smågrisdödligheten i boxar avsedda för  lösgående sugga.

PRRS – nej tack!

Det var under ESPHM ett flertal föreläsningar om PRRS, vilket är ett kostsamt och utbrett problem i många länder. Sammantaget blir upplevelsen, vilket även konstaterats vid tidigare tillfällen, att det här vill vi inte ha in i Sverige (igen)!

PRRS (porcine reproductive and respiratory syndrome) orsakas av två typer av virus; en europeisk (typ 1) och en amerikansk (typ 2), men även ett antal undertyper eftersom viruset genomgår ständiga förändringar. 

Stora problem i Spanien

I Spanien orsakar nu en variant som kallas Rosalia (namngiven efter en mycket populär spansk sångerska) stora problem då den orsakar svårare sjukdomssymptom än den europeiska normalt gör. Rosalia upptäcktes 2020 och har ännu inte hittats utanför Spanien. 

I Spanien har också försök gjorts för att undersöka möjligheten att avla på motståndskraft utan påverkan på produktionsparametrar med positiva resultat. 

En annan studie konstaterade att virusvarianterna byts ut väldigt fort och att även mindre variationer får effekt motsvarande en ny variant även i en vaccinerad besättning med befintlig smitta. Virusets benägenhet att mutera försvårar både vaccination, diagnostik och uppbyggnad av immunitet hos grisarna efter genomgången infektion. 

Dansk reduktionsplan

Danmark presenterade under ESPHM sin strategi för att introducera gyltor i besättningar med antikroppar, det vill säga som har smittan eller är vaccinerade. 

Danskarna beskrev även kort deras nationella reduktionsplan, vars syfte är att minska antalet besättningar med antikroppar under 2022-2025. I oktober i år ska alla besättningar i Danmark ha rapporterat sin status gällande antikroppar mot PRRS. Misstanke om PRRS är anmälningspliktigt och positiva gårdar registreras av myndigheterna för att möta krav från exportländer.

PRRS i Sverige

Sverige anses sedan 2008, efter introduktion och bekämpning av smittan 2007, fria från PRRS. För att bibehålla denna status pågår ett löpande kontrollprogram som har funnits sedan 1998 och utvecklats över tid. I dagsläget består programmet av tre delar:

  • Blodprov vid slakt där målsättningen är att varje besättning provtas en gång per år. Provtagning två gånger per år i alla livdjursbesättningar och suggpoolsnav.
  • Klinisk övervakning på gård där alla misstankar rapporteras in och utreds av Jordbruksverket. Det kan exempelvis vara allvarliga reproduktionsproblem med ökad förekomst av omlöp och kastningar eller komplicerade luftvägssjukdomar i kombination med hög dödlighet.
  • Rutinmässig provtagning av aborterade foster som skickas in för obduktion.

Då Sverige anses fria har vi även regler som innebär att djur som tas in från anläggningar som inte är fria från PRRS ska hållas isolerade under 28 dagar samt provtas av veterinär under den tiden. Detta tillsammans med det löpande kontrollprogrammet är kritiska i det viktiga arbetet att minimera risken för införande av smitta i landet.

Vad kännetecknar besättningar med lägre förekomst av avvänjningsdiarré?

Allt in – allt ut i tillväxtavdelningen minskar risken för avvänjningsdiarré, medan spädgrisdiarré ökar den. Det visar en studie från Österrike. 

I Österrike gjorde René Renzhammer med kollegor en genomgång av drygt 200 smågrisproducerande besättningar för att se vilka åtgärder eller förutsättningar som kunde kopplas till lägre förekomst av avvänjningsdiarré. 

Flera foderråvaror föll ut som positiva, däribland pepparrot som gruppen ska undersöka närmare avseende positiva egenskaper för tarmhälsan. I tabellen ovan ses de övriga faktorer som statistiskt sett hade positiv eller negativ effekt när det gäller förekomst av avvänjningsdiarré. Antalet stjärnor visar hur starkt det statistiska sambandet var, där tre stjärnor innebär störst förbättring/försämring. 

Många fler faktorer undersöktes också, men gav inte upphov till någon större skillnad i förekomst av avvänjnings­diarré.

 

Faktorer som minskar risken för diarré Faktorer som ökar risken för diarré
Allt in – allt ut i tillväxtavdelningen*** Spädgrisdiarré***
Avvänjningsgrisarna kvar i BB* Grisningsfeber hos suggan**
Helspalt i tillväxtavdelningen** Amsuggor**
Plast-/metallgolv i tillväxtavdelningen** Kullutjämning**
Cirkulärt vattensystem** Antalet grisar per kvadratmeter*
Regelbunden tvätt och rengöring** Problem med gnagare**

 

Helena Carlzén
Gabriella Niklasson 
Kaisa Ryytty Sylvén

Gård & Djurhälsan

Artikeln publicerades fredag den 01 september 2023

Senaste