Smell This – svenska forskare utforskar grisars luktsinne

Halm är ett betydelsefullt berikningsmaterial för grisar. Men kan halmen göras ännu mer attraktiv genom att man doftsätter den? Och hur utvecklat är egentligen grisens luktsinne? Det är frågor som forskare vid SLU just nu jobbar med, och delresultaten är både banbrytande och ­lovande.

Att grisar kan leta upp tryffel är välkänt, och i Astrid Lindgrens sagor nämns hur duktiga de är på att lukta. Men inom forskningen har lantbruksdjurens luktsinne hittills varit ett relativt outforskat ämne.

– Vi vet ganska mycket om gnagares luktsinne, de används ofta som modell för männi­skans luktsinne. Men lantbruksdjurens luktsinne vet vi nästan inget om, och det tycker jag är synd, säger Maria Vilain Rørvang, som är docent och forskare vid SLU i Alnarp, och fortsätter:

– Hos människor är lukt­sinnet och måendet starkt kopplat till varandra, det finns alltså ganska stor möjlighet att påverka måendet via lukt­sinnet och vice versa. Det har man sett efter covid-19, att många som förlorat luktsinnet har fått utmaningar med måendet. Vi vet inte om det är så med djuren, men det är möjligt.

Kan skilja på olika dofter

I ett projekt finansierat av Formas håller Maria och hennes kollegor nu på att ta reda på mer om grisars luktsinne. I första delen av projektet tog de hjälp av slaktgrisar på SLU:s forskningscentrum Lövsta. Grisarna hölls två och två i boxar med två olika dofthål. I det ena hålet hade de tillgång till en av de tolv dofterna som ingick i försöket, medan det andra hålet innehöll ett doftlöst prov.

– Vi har registrerat hur ofta grisen sticker in trynet i hålet och hur länge den stannar där. Det är vår definition av hur mycket grisen faktiskt luktar på doften. Samma doft presenterades för grisarna tre gånger i rad. För varje gång doften presenterades så blev sniffningsbeteendet mindre och mindre. När sedan en ny doft presenterades gick sniffningsbeteendet upp igen, vilket visar att grisen kan upptäcka och skilja på de olika dofterna, berättar Maria.

Dofterna är populära

Grisarnas beteende visar även att dofter är något som verkligen intresserar dem.

– Grisarna blev testade i par, men dofthålet har bara plats för en gris åt gången. Vissa grisar försökte knuffa bort eller bita sin boxkompis och det här beteendet såg vi mycket mer av vid dofthålet än vid kontrollhålet. Att grisarna vill hålla kvar sin plats vid dofthålet visar för oss att de tycker att dofterna är intressanta, säger Maria.

Eftersom försöket inte är någon preferensstudie har de olika dofterna inte testats mot varandra.

– Men om vi tittar på den totala sniffningstiden per doft, så var äpple och jasmin sådana dofter som grisarna luktade på ganska länge, medan tall och blodapelsin hör till de dofter som de luktade på minst, berättar Maria.

Forskarna har också noterat att de allra flesta grisarna visar tecken på att de skulle vilja ”äta” dofterna, de biter och slickar runt dofthålet även om de inte kommer åt doften. Jasmin var en doft som gav mycket födosöksbeteende.

Banbrytande resultat

Grisarna ville dessutom gärna gnugga ansiktet, halsen och hela kroppen mot dofthålet. Ibland började de också rulla sig vid doften, precis som hundar gör. Alla tolv dofterna gjorde att grisarna ville gnugga, men vanilj var den doft de ville gnugga minst mot. Rullningsbeteendet kunde dock bara ses när det var ingefära, blodapelsin, lavendel och tall i dofthålet. Beteendet har enligt Maria aldrig beskrivits i forskningen på grisar förut.

– Även om de flesta inom forskningen känner till beteendet hos rovdjur, alltså till exempel hund, katt och lejon, så är det ingen som vet exakt varför djuren gör så här. Det finns dock en hel rad av teorier; hos sociala djur tror man att de vill lägga på sig en doft för att göra sig mer attraktiv att lukta på, eller för att öka sin sociala status. På apor finns det till och med studier som visar att de använder doft på samma sätt som vi människor, alltså som parfym. För rovdjuren skulle det kunna vara ett sätt att kamouflera sin egen doft inför jakt. Och tvärtom för bytesdjuren, där det kan vara ett sätt att kamouflera sin doft för rovdjur. Beträffande grisar skulle det kunna vara ett sätt för dem att skydda sig mot insekter, hudinfektioner eller parasiter, förklarar hon.

Doft i praktiken

Nästa steg i projektet blir att ta reda på om doftberikning skulle kunna användas inom kommersiell grisuppfödning. Just nu pågår försök i en konventionell svensk besättning.

– I det här försöket har vi valt ut de fem dofter som vi tycker är mest intressanta att gå vidare med. Dofterna kommer sprayas på halmen som grisarna får och vi hoppas få reda på om dofttillsats på halmen kan öka halmens berikande värde. Använder grisarna mer tid på halmen med doft och blir välfärden i så fall bättre?

Grisarnas beteende följs på motsvarande sätt som i studien på Lövsta och förhoppningen är att doftberikning av halm exempelvis ska kunna bidra till minskade problem med svansbitning.

Nuvarande projekt pågår till 2024 och Maria hoppas sedan på att få möjlighet att utvidga forskningen ytterligare. Produktionsekonomin bakom doftberikning av halm tycker hon vore intressant att studera, liksom vilken metod som är enklast och bäst i praktiken, för att applicera doftberikning till halm.