Knipta grisar – ett utseende snarare än en sjukdom i sig

Knipt gris, puckelrygg, ryggsäcksgris, damcykel; kärt barn har många namn. Kyfos/lordos är en sjukdomsprocess som leder till en onormal krökning av ryggraden, där kyfos är en ökad krökning uppåt (puckelrygg) och lordos en ökad krökning nedåt (svankning). I denna artikel kommer det karakteristiska utseendet att benämnas som kyfos.

Kyfos uppträder sporadiskt och drabbar vanligen endast enstaka djur, men ibland kan man se en upphopning av fall i enskilda besättningar.  Allvarligt drabbade individer har en sämre tillväxt och får många gånger avlivas av djurskyddsskäl innan de når slaktvikt.

Den underliggande orsaken är oklar, men flera olika tillstånd lokaliserade till ryggkotorna kan leda till att grisen utvecklar kyfos. Kyfos är alltså ingen diagnos i sig, utan ett utseende som kan utvecklas av att grisen drabbas av en annan sjukdom eller skada.
 

Bakomliggande orsaker

Infektioner i skelettet, frakturer, tumörer och metaboliska sjukdomar* är exempel på tillstånd som kan leda till kyfos. Även smärta i ben och rygg som skapar spänningar i muskulaturen, samt mekaniska påfrestningar på ryggraden kan göra att kyfos utvecklas. Det sistnämnda har observerats hos galtar som kommit i puberteten tidigt och därmed ridit på varandra i stor omfattning.

Även dålig lunghälsa hos de växande grisarna samt virusinfektioner under fosterstadiet har angetts som möjlig orsak till kyfos. Genetiska faktorer har föreslagits kunna orsaka kyfos, men detta är omdiskuterat och har ifrågasatts. I de fall där man studerat detta verkar ärftligheten vara måttlig och tillståndet styras av flera olika gener1.

Juvenil kyfos

En form av kyfos är juvenil kyfos. Drabbade grisar ser normala ut vid födseln, men efterhand som grisen växer börjar en krökning av ryggraden visa sig, detta sker vanligtvis vid 8-16 veckors ålder, men kan uppträda redan under digivningen.

Grisens ryggrad består av halskotor (7 stycken), bröstkotor (där revbenen fäster, 14-16 stycken), ländryggskotor (5-7 stycken), korsbenskotor (4 stycken) och svanskotor (cirka 20 stycken). Hos en gris med kyfos ses en krökning av ryggraden vid de sista bröstkotorna.

När man undersökt drabbade grisar från ”utbrott” av kyfos har man funnit grisar både med och utan förändringar på ryggkotorna. Vid juvenil kyfos ses förändringar förknippade med en onormalt fungerande förbening av skelettet i ryggkotan. När grisen växer måste även skelettet växa, detta sker i så kallade tillväxtzoner genom att det bildas brosk som sedan omvandlas till skelettvävnad. Vid juvenil kyfos fungerar inte denna tillväxt som den ska. Den övre delen av ryggkotan växer och förbenas normalt, medan den nedre delen inte gör det. Detta leder till att ryggkotan blir längre i överkant, jämfört med underkant (se figur för schematisk skiss) och ryggraden får en avvikande form2.

D-vitamin och kyfos

D-vitamin är en viktig komponent vid uppbyggnad och omsättning av skelettvävnad. Tack vare ett misstag så vet man att suggans intag av D-vitamin under dräktigheten kan påverka risken för utveckling av kyfos hos avkommorna. En felblandning av en kommersiell premix till dräktiga suggor i en besättning knuten till University of Wisconsin resulterade i en för låg nivå av D-vitamin i dräktighetsfodret. Detta gav upphov till ett utbrott av grisar med kyfos, ungefär 20 procent.

Efter denna händelse fortsatte forskargruppen att studera D-vitamin i förhållande till utvecklingen av kyfos och liknande resultat kunde uppnås i flera kontrollerade försök3. 

Då grisar med kyfos kan användas som modeller i forskning kring en variant av kyfos som drabbar barn, är denna upptäckt betydelsefull för humanmedicinen. Likväl har forskningen bidragit kring ett ökat kunskapsläge kring grisars behov av D-vitamin.

De flesta kyfosutbrott slutar som cold cases

Sammanfattningsvis är kyfos ett tillstånd som leder till en onormal krökning av ryggraden vilken förvärras över tid. Vad som ger upphov till avvikelsen är inte helt klarlagt och varierar mest troligt från fall till fall, både inom och mellan besättningar. Vid tillfällen då det sker en upphopning av grisar med kyfos är det dock sannolikt att det finns en gemensam nämnare.

En genomgång av management, sjukdomsproblematik och utfodring tillsammans med besättningsveterinären samt obduktion av drabbade grisar, kan ge en fingervisning om orsaken. Tråkigt nog, för den som är vetgirig och vill ha svar, är det vanligaste scenariot att problemet hinner upphöra innan orsaken är klarlagd och mysteriet med kyfos-grisarna förblir olöst.

Melina Wilson
Gård & Djurhälsan