Fiber till suggor - Vilka fiberkällor finns och varför är fiber viktigt?
Fiber är en viktig del av suggors kost och kan påverka deras hälsa och produktivitet på flera sätt. Fiber bidrar till ökad mättnadskänsla och främjar normal tarmrörelse, bidrar till nyttiga mikroorganismer i tarmen och hjälper till att förhindra förstoppning och andra matsmältningsproblem.
En vanlig fråga då man börjar diskutera fibrer till suggor är om halm kan fungera som fibertillskott. Halm är ett värdefullt tillskott som miljöberikning och även i viss mån som bukfylla. Men när vi diskuterar att öka fibermängden till suggor menar man framförallt att tillföra mer osmältbara och smältbara fibrer från andra källor än halm.
Den vanligaste råvaran känd för sin smältbarhet är betfiber. Smältbara fibrer bryts delvis ner i tunntarmen, medan bakterier i tjocktarmen kan smälta vissa fibrer genom jäsning. De nyttiga mikroorganismerna i tarmen reagerar på fiberintag genom att öka i antal och jäsningsaktivitet. Eftersom fiber främjar ökningen av nyttiga mikroorganismer, lämnar det mindre utrymme för sjukdomsframkallande mikroorganismer som kan orsaka till exempel diarré.
Energi under lång tid
Genom jäsning av fibrer frigörs specifika energikällor gradvis, som exempelvis smörsyra. Dessa energikällor bidrar till energiomsättningen och tarmhälsan. Eftersom fiber ger en gradvis frigöring av energi, blir energi tillgänglig för grisen under längre tid.
Detta är särskilt viktigt under grisning då många suggor väljer att inte äta under pågående grisning. Vid få utfodringar per dag kan det innebära att en sugga som åt vid klockan 07 och påbörjar sin grisning vid klockan 15, innan nästa utfodring, har låg energinivå vid grisningens början. Det kan förlänga grisningsförloppet och öka risken för dödfödda och svagfödda smågrisar. Vid ett långt grisningsförlopp riskerar även de sist födda att få sämre förutsättningar att överleva på grund av att mängden antikroppar i råmjölken har halverats redan efter sex timmar.
Övergångsfoder för suggor har ofta har en högre fiberandel och används under veckan innan grisning, då suggan övergår från dräktig till digivande sugga. Om man inte har tillgång till övergångsfoder finns det alternativ; man kan i stället tillsätta fiber manuellt genom olika fibertillskott för suggor som finns på marknaden. Dessa tillskott kan hjälpa till att uppnå den önskade fiberhalten i fodret och stödja suggans hälsa under övergångsperioden.
Osmältbara fibrer
De mest vanliga råvarorna kända för sina osmältbara fibrer är vetekli, solrosskal och havreskal. Spannmålen i fodret är därmed en väldigt viktig källa till fiber och utgör också den största källan.
De osmältbara fibrerna passerar genom tarmarna och lämnar grisen som träck. Detta betyder inte att dessa fibrer är onödiga eller oanvändbara. Tvärtom; dessa fibrer stimulerar tarmrörelser, förbättrar mättnadskänslan och hjälper till att minska girigt ätbeteende, vilket ger ett lugnare foderintag. Osmältbara fibrer minskar risken för att sjukdomsframkallande bakterier ska fästa vid tarmväggen, och har alltså en viktig funktion för att minska risken för infektioner.
Fiber till sinsuggor
Om en sinsugga får välja, äter hon cirka sex kilo torrsubstans per dag. I konventionell produktion får en sinsugga dock endast cirka 2–3 kilo torrsubstans. Denna stora skillnad kan leda till brist på mättnadskänsla hos suggorna. Tecken på att suggan inte är nöjd eller är stressad inkluderar skum kring munnen, tuggande i tomme, det vill säga att suggan ligger och tuggar utan något i munnen, samt aggressioner.
En stressad sugga har högre nivåer av stresshormoner, vilket negativt påverkar både fostertillväxt och suggans hälsa. Genom att öka mängden fiber i fodret samt förse suggan med halm och ensilage, kan man förbättra hennes välbefinnande och ge henne bättre förutsättningar för att fungera väl i produktionen.
fiber i Gårdsblandat foder
Om man tillverkar foder själv till suggor är det mycket viktigt att ha koll på malningsgraden. Det är lätt att mala spannmålen för fint, vilket kan resultera i att fibrerna blir söndermalda. Det finns en stor skillnad på vilken malningsgrad som behövs för suggor jämfört med växande grisar. Beroende på vilken typ av kvarn som används, finns olika möjligheter att styra strukturen på fodret.
Oberoende av kvarntyp är det viktigt att kontrollera malningen med en sikt. Den vanligaste sikten är Bygholm 2, som är ett mycket bra hjälpmedel för att bedöma fodrets struktur. En bra rutin är att göra siktprov varje vecka och dokumentera resultaten.
Olika typer av kvarn
Med en hammarkvarn är det lättare att få önskvärd struktur när man använder trådsåll jämfört med plåtsåll. För att uppnå det önskade resultatet kan det vara nödvändigt att justera rotorns hastighet. Detta kan göras genom frekvensstyrning eller genom att byta till en motor med lägre varvtal. Ett annat sätt kan vara att minska antalet slagor.
En skivkvarn kräver rätt inställning för att mala grövre struktur. För att uppnå detta måste skivkvarnen justeras efter olika spannmålspartiers hektolitervikt.
För att kunna tillverka ett foder som passar både suggor och växande grisar enligt rekommendationerna, behövs två hammarkvarnar med olika såll eller en skivkvarn med automatisk justering. Med en hammarkvarn eller en skivkvarn utan automatisk justering är det inte möjligt att tillverka ett foder med en struktur som passar både växande grisar och suggor.
Glöm inte vattnet!
När man ökar fiberandelen i suggornas foder, ökar även deras vattenbehov. För att täcka både mjölkproduktionen och deras eget behov behöver suggor under sommaren, särskilt de som ger di till upp till 13 smågrisar, upp till cirka 35 liter vatten per dag. Det är därför viktigt att noggrant kontrollera att suggornas vattennipplar levererar minst fyra liter vatten per minut, så att de får tillräckligt med vätska för att möta sitt ökade behov.
För mer information om vikten av fiber i foderstaten, kontakta Gård & Djurhälsan!
Pontus Almerheim
Cecilia Kellerman
Kaisa Ryytty sylvén
Gård & Djurhälsan