Följer utvecklingen i Tyskland
Än så länge bedömer SVA och Jordbruksverket risken för att mul- och klövsjuka skulle sprida sig till Sverige som låg. Men meddelar att man följer utvecklingen noga.
Än så länge bedömer både Jordbruksverket och SVA att risken för att mul-och klövsjukan skulle påvisas i Sverige som låg. Men det är en väldigt smittsam virussjukdom som skulle kunna få allvarliga konsekvenser för både lantbrukare och landet i stort. Och därför uppmanar myndigheterna lantbrukare att vara uppmärksamma på symtom.
Under ett lunchmöte med LRF, SVA och Jordbruksverket deltog även Sveriges Nötköttsproducenter, Sveriges Gris Företagare, Svenska Fåravelsförbundet och Sveriges lammproducenter för att ta del av informationen och i sin tur kunna informera sina medlemmar.
– Jag säger tack till att ni snabbt ordnade de här lunchmötena och att vi känner oss som ett lag när vi jobbar de här krishanteringsfrågorna. Däremot är ju smittskyddet och biosäkerheten redan på gång hos oss i och med ASF. Så det här blir ju ännu mera tryck för oss i biosäkerhetsfrågan, sade Johan Eriksson, ordförande Sveriges Grisföretagare.
Han fick medhåll av Henrik Lander, ordförande för Sveriges Nötköttsproducenter.
– Det viktiga vi kan göra just nu är att lära oss om vad mul- och klövsjuka är och hålla oss informerade kring hur frågan utvecklas och vad vi kan göra.
Gudrun Haglund-Eriksson från Svenska Fåravelsförbundet uttryckte också tacksamhet över lunchmötena.
– Vi måste vara beredda. Vi hoppas ju naturligtvis att det inte kommer hit, men kunskap och beredskap är aldrig fel, för det här kommer att påverka oss även om det inte kommer hit till Sverige, sade hon.
Sverige fritt sedan 60-talet
Emelie Petterson, biträdande veterinär från SVA var en av talarna under lunchmötet. Hon gav information om själva sjukdomen.
Mul- och klövsjuka är en virussjukdom, ett ganska tåligt virus och det finns sju olika varianter av viruset. Det kan infektera alla klövbärande djur, så som nötkreatur, får, getter, grisar och vilt, exempelvis vildsvin. Det är en epizootisjukdom som kan ha en väldigt stor påverkan på djurs hälsa. Den smittar inte människor men vi kan ändå bära med oss smittan och smitta andra djur.
– Det är en sjukdom som skulle kunna få en otroligt stor påverkan på samhället i stort, konstaterar Emelie.
Sverige har varit fritt från mul- och klövsjuka sedan 60-talet, innan dess hade vi utbrott lite då och då.
Hur ser man att ett djur är sjukt?
Enligt Emelie kan det beror helt på vilket djurslag det är. Det beror också på hur länge djuret är infekterat och i vilken ålder det är. Unga djur kan dö av mul- och klövsjuka, medan äldre djur oftast repar sig inom 2–3 veckor. Inkubationstiden ligger på mellan 2–5 dagar, men det finns ett spann på från bara några timmar upp till några veckor, så även det kan variera.
Nötkreatur:
Nötkreatur är det djurslag som oftast visar de tydligaste symptomen. Oftast börjar det allmänna symptom så som med feber, nedsatt/dämpande allmäntillstånd, nedsatt mjölkproduktion.
– Men viruset som sedan tar sig till slemhinnor eller hud kommer ganska snabbt att forma de här blåsorna, som är typiska för den här sjukdomen. De sätter sig i munslemhinnan och i klövregionen och på spenarna hos hondjur. Och det första man kan se på djuren är att de verkar ha ont och inte verkar tugga eller hyper saliverar. De kanske haltar för att de har blåsorna på sina klövar eller har nedsatt aptit. Så det man ser är kanske symptom på de här smärtsamma blåsorna de har.
Får och getter:
De små idisslarna, får och getter har ofta lite mer ospecifika symptom. Ibland kanske man bara se hältan, då de ofta får blåsor i klövregionen. De kan också ha dem i munnen, men det kan vara svårare att se än på nötkreatur. De blir inte heller sjuka lika tydligt, vilket gör att det kan ta längre tid innan man märker att de faktiskt är sjuka. Vilket kan få konsekvenser för hur snabbt man hinner upptäcka smittan.
Gris:
Även gris får oftare mer otydliga symptom. De kan också få feber och en nedsatt aptit, men även här är ofta hälta det första man ser och blåsorna i munhålan är svårare att upptäcka.
– Det som också är viktigt att veta kring mul- och klövsjuka är att de här blåsorna inte ser likadana ut under hela sjukdomsförloppet.
Blåsorna ändrar utseende
I början är det mer tydliga vätskefyllda blåsor, men blåsorna spricker ganska snabbt och ser då mer ut som ett öppet sår. Efter hand börjar det läka och såret ser mer ut som ett gult sår.
– Och det här är ganska viktigt att hålla koll på och kunna beskriva. För hur såren ser ut kan hjälpa oss att lista ut ungefär när djuren blev smittade. Ser man färska blåsor kan man tänka att djuret blivit smittat väldigt nyligen, när det blivit till mer gulaktiga sår vet man att djuret varit infekterat en längre tid och det blir väldigt viktigt när vi ska försöka reda ut när smittan kan ha kommit till gården, förklarar Emilia.
Emilia säger att det som är lurigt med mul- och klövsjuka är att det kan likna väldigt många andra vanliga sjukdomar, exempelvis blåtunga. I Tyskland provtog man först att vattenbufflarna för blåtunga, innan de konstaterades med mul-och klövsjuka.
– Men det typiska för den här sjukdomen är just de här blåsorna. Men allt eftersom de läker av kan det se ut som ganska många andra sjukdomar. Vilket gör att det kan bli lite lurigt att upptäcka den här sjukdomen.
Hur sprids sjukdomen?
Det här är ett väldigt smittsamt virus. Det är tåligt i miljön och det smittas väldigt lätt. Det sprids både via utandningsluften och i alla typer av kroppsvätskor. När blåsorna spricker innehåller de väldigt mycket virus som kan smitta. Dels genom direktkontakt från djur till djur, dels via luften.
Men smittan sprids även indirekt, genom exempelvis personer, stövlar eller andra djur. Även om andra djur än klövbärande djur inte blir sjuka, kan de ändå föra smittan vidare. Men man har även sett att smittan kan spridas långa sträckor med vinden. Smittan kan även överleva i animaliska livsmedelsprodukter, så som via mjölken. Vilket gör att den kan sprida sig väldigt långt. Det kan även finnas i importerad semin.
– En annan sak som är väldigt dumt med den här sjukdomen är att det kan spridas redan innan djuret visar symptom. Vilket gör att det kan ha gått ganska många dagar, då det smittade djuret kunnat sprida viruset, innan det upptäcks.
Har man varit i ett område där sjukdomen finns eller på en gård där det finns mul- och klövsjuka, så är det sagt att man ska vänta innan man går in i en besättning. Och på en större mässa som exempelvis Grüne Woche som pågår just nu, där det också kan finnas många som varit i kontakt med djurbesättningar, så kan det också vara lämpligt att vända en tid.
– Sen betyder inte det att alla som varit i Tyskland ska vänta fem dagar med att gå in i en besättning. Det beror alldeles på vad man gör där. Men det är det som är sagt. För det som är oerhört viktigt är att man inte tar med sig viruset på något sätt.
Otroligt snabb smittspridning
Det man vet med sig från det tidigare utbrottet 2021 i Storbritannien är att smittspridningen från gård till gård kan gå väldigt fort.
– Det blir ju enorma produktionsbortfall såklart. Men skulle vi få ett utbrott kan vi få väldigt allvarliga ekonomiska konsekvenser för lantbrukaren själv, men också samhället i stort. Men ett utbrott leder också till stora handelsrestriktioner. Så ett utbrott får stora konsekvenser för landet i stort.
I EU förekommer mul-och klövsjuka inte normalt sett. Smittan finns framförallt i Asien, Sydamerika och Afrika, men stora delar så som Australien och Central-och Nordamerika är fria regioner. Än så länge har man inte hittat mer smittade besättningar i området i Tyskland där man nu infört förbud mot att flytta djur och arbetar med smittspårning. I nuläget vet man inte heller var smittan kommit ifrån.
Behandling av sjukdomen
Det finns ingen behandling i Sverige mot mul- och klövsjuka. Så får man ett utbrott kommer det alltid att bekämpas. Men det finns vaccin mot sjukdomen, men det går bara att vaccinera mot en variant och då har man inget skydd mot de övriga varianterna. Vilket gör att man måste veta vilken typ som finns så att man kan ge rätt vaccin. Men vaccinerade djur skulle fortfarande kunna sprida smittan vidare enligt Emilia. Men det är inget som används i EU just nu och skulle nog snarare ses som en del bekämpningsåtgärden om det skulle börja användas.
– God biosäkerhet är det bästa sättet att skydda sig, poängterar Emilia.
Jordbruksverket vidtar åtgärder
Både SVA och Jordbruksverket bedömer att fynden i Tyskland än så länge inte påverkar risken för att mul-och klövsjuka skulle introduceras i Sverige. Men båda myndigheterna följer utvecklingen noga. Även Caroline Bössfall från Jordbruksverket talade under lunchmötet. Bland annat om vilka åtgärder myndigheten vidtagit sedan larmet kom från tyska myndigheter.
Bland annat har Jordbruksverket sänkt tröskeln för att ta in prover av djur som misstänks ha viruset och beslutat att alla prov som visar negativt för blåtunga, också ska testas för mul- och klövsjuka. Man har även informerat veterinärer om läget och sett över den beredskapsplan som finns för om smittan skulle påvisas i Sverige.
– Vi följer situationen löpande och skulle situationen eskalera så är vi beredda på det. Och även om är fortsatt låg sannolikhet för att vi skulle få det här till Sverige, så är det här fallet i Tyskland en väldigt viktig väckarklocka, både för myndigheter, djurägare och veterinärer att det här även skulle kunna komma till oss. Så det är en sjukdom vi inte kan räkna ut även om vi inte haft det på många år, säger hon.
Caroline beskriver liksom Emelie att ett utbrott i Sverige skulle få stora konsekvenser för landet. Bland annat ska man direkt inrätta en skyddszon med tre kilometers radie och en översiktszon med tio kilometers radie, som kan utökas vid behov. I Tyskland valde man att avliva alla mottagliga djur inom tre kilometer från den berörda gården. I Sverige skulle ett utbrott innebära totalt förbud mot förflyttning av alla mottagliga djur inom hela Sveriges territorium inom 72 timmar, enligt det regelverk som finns idag. Det gäller även djur till slakt.
– Restriktioner införs på gården redan när man har en misstanke och mul-och klövsjuka. Man spärrar den som vi säger. Vilket innebär att inga djur eller produkter som kan sprida smittan får lämna eller tas in på gården. Man inför även en smittspårning, för att se hur smittan kommit till gården och om den kan ha spridit sig vidare, säger Caroline.
Besättningen, alltså alla mottagliga djur måste avlivas. Och sen behöver man kvittbliva de här kadavren och det finns olika sätt att gå till väga där. Antingen genom en epizootigrav eller exempelvis genom en av Jordbruksverkets mobila förbränningsanläggningar. Sedan måste anläggningen rengöras och saneras i flera steg.
Vem har rätt till ersättning?
När Jordbruksverket går in och fattar ett beslut enligt epizootilagen, har man rätt att ansöka ersättning för djurvärdet men också för den tiden man inte kunnat ha produktionen i gång. Ersättningarna ges om man är direkt berörd, men inte till en annan gård utanför zonen även om den är berörd av att inte kunna leverera inom den berörda zonen.