Oplanerad utslagning av suggor – en pilotstudie

Hur vi håller våra suggor påverkar deras välfärd, produktionen och ekonomin på flera sätt. I Grisföretagaren nummer 3, 2025 kunde vi läsa om skillnader i produktion och hälsa mellan två olika inhysningssystem under dräktigheten. Ytterligare ett mått som påverkas av inhysning är förekomsten av djur som dör eller avlivas på gård, så kallad oplanerad utslagning. Genom att identifiera vilka djur som slås ut i förtid kan den oplanerade utslagningen förebyggas så att ”rätt” djur kan bli kvar längre i besättningen.

SLU, i samarbete med Gård & Djurhälsan, har gjort en kartläggning av oplanerad utslagning i en pilotstudie finansierad av Stiftelsen Svensk Grisforskning. Analyserna baserades på data om produktion, skötselfaktorer och inhysning från 37 besättningar som deltog i projektet Fråga grisen (läs mer i Grisföretagaren nr 4, 2025).

Många suggor byts ut varje år

Baserat på de nationella medel­talen i WinPig för 2024 har svenska besättningar en rekryteringsgrad på 56 %. Detta innebär att hälften av landets suggor byts ut varje år. 

Till största delen är utslagningen planerad då utvalda suggor går till slakt till förmån för att nya gyltor rekryteras till besättningen. I de 37 besättningar som ingick i studien togs totalt 15 977 suggor ur produktion under 2022 och 2023. Av dessa gick 84,3 % till slakt (13 466 stycken) medan 11,1 % avlivades på gård och 4,6 % hittades döda i boxen. Det innebär att den oplanerade utslagningen låg på sammanlagt 15,7 %. 

Bland de suggor som gick till slakt var de vanligaste orsakerna juverproblem (34 %), ålder (19 %), reproduktionsproblem (15 %), låg produktion (9 %), hälta och benproblem (6 %) samt övriga orsaker (17 %).

Orsaker till oplanerad utslagning

Flest suggor togs ur produktion under betäckningsperioden, både vad gäller planerad och oplanerad utslagning. Den främsta orsaken till att suggor avlivades på gård under betäckningsperioden var hälta och benproblem (42,3 %) följt av skada (34,7 %). Även under dräktighetsperioden var de främsta orsakerna till att suggor avlivades hälta och benproblem (38,8 %) följt av skada (22,6 %) och juverproblem (10,9 %).

Av de suggor som slogs ut i respektive reproduktionsstadium var andelen som hittades döda högre i dräktighets- jämfört med betäckningsboxen, medan andelen som avlivades var högre i betäcknings- jämfört med dräktighetsboxen (Figur 1).

Högre utslagning bland unga djur

Resultaten från studien visar även att andelen individer som oplanerat togs ur produktion var högre bland yngre suggor. Särskilt tydligt var det att yngre suggor slås ut i högre grad i betäckningsavdelningen än i sinavdelningen (Figur 2).

Orsakerna som angavs för avlivning av suggor med kullnummer 1 i betäckningen var skador i 46,7 % och hälta/benproblem i 39,3 % av fallen. Motsvarande siffror för suggor med kullnummer 2 var 34,9 % och 42,1 %. Det är rimligt att anta att skadorna uppkommer i samband med att de yngre djuren introduceras till en ny grupp efter avvänjning.

Diskussion

I en tidigare svensk studie från 2007 som baserades på data från 21 svenska besättningar låg andelen suggor som avlivats eller hittats döda på 14,8 %. Motsvarande siffra i den aktuella studien var 15,7 % vilket alltså är något högre. Detta resultat kan även jämföras med suggdödligheten i Danmark som enligt en sammanställning från Landbrug & Fødevarer låg på 16,5 % under 2023 (www.svineproduktion.dk, Notat nr 2402). Det danska nationella målet är att sänka dödligheten till 9 %.

De direkta kostnaderna (uppfödningskostnad för ersättningsgylta + kadaverkostnad) för en oplanerad utslagning på 15,7 % enligt vad vi fann i denna studie innebär en kostnad på runt 70 miljoner kronor årligen om det appliceras på hela landets grisproduktion. Att förebygga och sänka den oplanerade utslagningen innebär således ökad effektivitet och minskade förluster såväl som att det är positivt ur ett hållbarhets- och djurvälfärdsperspektiv.

Att hålla suggor gruppvis ställer krav på både inhysning och skötsel. Studien visar att många unga suggor slås ut i förtid, framfört allt till följd av akuta skador eller hälta som uppstår i betäckningsavdelningen. Materialet behöver bearbetas vidare för att kunna identifiera specifika riskfaktorer men att skaderisken ökar under brunstperioden då djuren är väldigt aktiva och interagerar mycket med varandra är väl känt. Att hålla gyltor och förstagrisare separerade från de äldre och tyngre individerna minskar risken för att unga djur ska råka illa ut. Hälta och benproblem kan ha många orsaker men spaltgolv med stor andel öppningar, hala golv och dålig hygien är kända riskfaktorer.

Att djur självdör kan också ha flera orsaker men en välkänd riskfaktor är värmestress, särskilt för högdräktiga suggor. Detta är redan nu ett reellt problem i svenska besättningar sommartid och kan komma att bli än mer påtagligt framöver. Att ha god ventilation och tillräcklig vattentillförsel är därför av stor vikt.

Den oplanerade utslagningen ingår i nyckeltalen för hållbarhet som togs fram 2019 (se artikel i Grisföretagaren nr 2, 2019). Nyckeltalen utgörs av fyra produktionsmått som räknas ut med hjälp av besättningens produktionsuppföljningsprogram (se faktaruta). De kan sedan jämföras med de referensvärden som finns från 2019. Just nu håller dessa referensvärden på att uppdateras i det pågående projektet ”Hållbarhet hos svenska suggor” med finansiering från Branschutvecklingspengen. Att jämföra sitt besättningsresultat med andras genom benchmarking är ett bra verktyg för att arbeta med hållbarhet och djurvälfärd.

Hur ser den oplanerade utslagningen ut i din besättning?

Rebecka Westin
SLU, Inst för tillämpad husdjursvetenskap och välfärd/Gård & Djurhälsan
Linda Marie Backeman Hannius
Anna Wallenbeck
SLU, Inst för tillämpad husdjursvetenskap och välfärd
Elin Karlsson
SLU, Inst för biosystem och teknologi
Helena Carlzén
Gård & Djurhälsan