Djurägarförsäkran – en direktlänk till slakteriernas veterinärer

Innan man lastar grisar till slakt fyller man i djurägarförsäkran. Men vad är det egentligen man skriver under och vad händer om ett djur inte uppfyller kraven i ­dokumentet vid avlastning på slakteriet?

Innan slakteriet får ta emot djur på sitt område och i sina lokaler, behöver de samla in information om djuren som ska slaktas och agera utifrån den. Vilken typ av information det rör sig om regleras i lagstiftningen, EG-förordning 853/2004.

Hur informationen samlas in kan variera mellan slakterier, men den vanligaste vägen är genom ett dokument, i dagligt tal ofta kallad djurägarförsäkran, som du i egenskap av djurleverantör signerar innan slaktdjuren lastas på transporten ute på gården. Ordet ”djurägarförsäkran” finns egentligen inte i lagstiftningen, utan omnämns i stället där som leverantörsgarantier och information från livsmedelskedjan (FCI).

Vad är det du skriver under?

Det är bra att läsa igenom det finstilta på det papper du signerar i samband med att slaktdjur hämtas för transport till slakteriet. Vad är det egentligen du intygar genom din signatur på intransport-/ leverans-/ körsedeln? I många fall har den slakteriansvarige valt att inhämta nödvändig information om djuren genom att ”baka in” den så kallade djurägarförsäkran i intransportsedeln. Den kan då ofta hittas som rader med krav gällande dina djur som du ska intyga stämmer. Exempelvis:

Jag intygar att djuren som levereras från min gård till slakteriet:

A. har identifierats på ett ändamålsenligt sätt

B. åtföljs av relevanta uppgifter om jordbruksanläggning djuren kommer ifrån

C. kommer från en jordbruksanläggning eller ett område som inte varit föremål för transportbegränsningar som motiveras av människors eller djurs hälsa, utom om den behöriga myndigheten tillåter det

D. är rent

E. är friskt

F. befinner sig i ett enligt djurskyddskraven tillfredsställande tillstånd vid ankomsten till slakteriet

OV och slakteripersonal kontrollerar

Vidare står det också att läsa i lagstiftningen att den slakteriansvarige behöver samla in information om de mottagna djurens hälsotillstånd och relevanta behandlingar för att informationen från livsmedelskedjan ska bli komplett.

När djuren anländer till slakteriet kommer slakteriets personal och slakteriets officiella veterinär (OV) att titta på djuren för att själva bilda sig en uppfattning om det du intygat stämmer. En officiell veterinär är en legitimerad veterinär som har fått ett särskilt förordnande av Jordbruksverket att utföra vissa uppgifter inom djurhälsovård och livsmedelssäkerhet. Den officiella veterinären har en omfattande samling lagstöd att agera utifrån och kontrolleras i sin tur av bland annat EU-kommissionen.

Förfarande vid avvikelse

Slakteriets stallpersonal, under överinsyn av den djurskyddsansvarige på slakteriet, gör en första bedömning av djuren i samband med avlastningen. Den personen ska enligt lagstiftningen, utan dröjsmål, underrätta den officiella veterinären och vidta lämpliga åtgärder om något eller några av djuren som anländer till slakteriet inte uppfyller alla kraven i punkterna A-F som omnämns ovan.

Ett exempel kan vara att man upptäcker ett djur som är tydligt halt. Den officiella veterinären ska då informeras om detta och det aktuella djuret ska placeras i en separat sjukbox i väntan på slakt med förtur, eller avlivning. 

Den officiella veterinären tittar då på dokumentet med djurägarförsäkran för att se om leverantören noterat något om ett halt djur (observera att djur med uttalad hälta på gården inte ska följa med slakttransporten), med exempelvis krav om anpassad transport och särskild hantering efter ankomst till slakteriet. Det görs sedan en bedömning av skadan på det levande djuret och huruvida djuret kan gå vidare i livsmedelskedjan och slaktas upp eller om det i stället ska avlivas och destrueras. En ytterligare bedömning av skadan, inkluderat åldersbedömning, kan sedan utföras efter avlivning eller slakt.

Repressalier vid avvikelse

Vad händer egentligen om det du intygar i djurägarförsäkran inte stämmer? Följderna kan bli olika beroende på avvikelsens allvarlighetsgrad. Något som kan betraktas som en mildare form av avvikelse är exempelvis om fler än enstaka djur som levereras är måttligt förorenade, men inget djur är kraftigt förorenat (punkt D i listan ovan är inte uppfylld då djuren inte är rena). Den officiella veterinären kan då fundera över om det kan finnas hygienproblem i stallarna hos leverantören, vilket i sin tur kan leda till att en information från djurskyddskontroll skickas till länsstyrelsen som utreder frågan vidare. Det kan också bli problem med hygienen under själva uppslaktningsprocessen – något som kan kräva en sänkt slakthastighet och ökad arbetsinsats i form av putsning och rensning, vilket kompenseras slakteriet genom ett schablonavdrag på avräkningen.

Allvarligare avvikelser kan vara att leverantören skickar djur på slakt som är kraftigt smärtpåverkade eller allmänpåverkade, exempelvis djur med frakturer eller utmärglade djur. I sådana fall är punkt F i listan ovan (djuren befinner sig i ett enligt djurskyddskraven tillfredsställande tillstånd) inte uppfylld, vilket i de här exemplen kan leda till en åtalsanmälan.

I de fall avvikelsen innebär stora ekonomiska konsekvenser för slakteriet kan det bli aktuellt med ett skadeståndsanspråk för slakteriets räkning. Det kan till exempel vara om man skickar djur från en besättning som belagts med spärr till följd av en smitta (punkt C och F i listan ovan är inte uppfyllda eftersom djuren inte är friska och kommer från en spärrad besättning), som exempelvis salmonella eller ASF. Slakteriet kan då behöva stoppa slakten för att sanera lokalerna, med stora kostnader och intäktsbortfall som följd. Slakteriet har då rätt att driva ett skadeståndsanspråk, även om detta sällan sker.

Kommunicera med OV

Ha i åtanke att veterinären på slakteriet sannolikt inte vet något om din besättning. De har heller inte möjlighet att ringa och fråga dig eftersom den officiella veterinärens befogenheter slutar vid slakteriets väggar. Det är i stället länsstyrelsen som ansvarar för utredning ”på gård” och alla fynd, stora som små, behöver därför gå via länsstyrelsen om man anser att de behöver undersökas vidare.

Det är däremot helt okej att du som leverantör ringer till slakteriet och pratar med den officiella veterinären om aktuella frågeställningar, vilket gör telefonen som kommunikationskanal enkelriktad i de här sammanhangen.

Man kan aldrig avskriva sig ansvar genom en notering i djurägarförsäkran (se exempel i bildtexten vid blanketten) men man kan erbjuda en kort förklaring och åtgärdsplan som veterinären på slakteriet många gånger är tacksam för och kan ta med i sin bedömning. I den bästa av världar kan man då undvika exempelvis en information från djurskyddskontroll.

Malin Johansson, Gård & Djurhälsan