Utfodring av sinsuggor under svenska förhållanden

Antalet producerade små­grisar per sugga har ökat markant en senaste åren och det ställs höga krav kring management och utfodring för att möta suggornas produktion. Men hur användbara är avelsbolagens utfordringsrekommendationer under svenska förhållanden? Det har vi försökt ta reda på genom en praktisk studie.

I samband med att den nya genetiken från Topigs Norsvin (TN70) kom till våra besättningar fick vi också till oss rekommendationer om hur dessa suggor ska utfodras för att nå önskad vikt och späckmått inför grisning. Rekommenderade fodergivor var betydligt lägre än vad vi traditionellt gett till våra sinsuggor och baserades på Topigs Norsvins genetik från teststationer runt om i världen, och då också till suggor med kortare ditid.

Samtidigt visade data från svenska bruksbesättningar som vägde sina suggor att de var betydligt tyngre än utländska rekommendationer vilket inte bara medför högre underhållsbehov utan kan även leda till problem kring grisning.

Räcker fodret?

Med medel från branschutvecklingspengen och i samarbete med Topigs Norsvin har ett projekt genomförts där syftet var att testa, utvärdera och eventuellt anpassa Topigs Norsvins utfodringsmanual för TN70 till svenska förhållanden och fem veckors ditid. Kan vi minska storleken på våra suggor och kommer rekommenderat späckmått vid grisning räcka till vår längre digivning utan att påverka produktionsresultaten negativt? Hädanefter i artikeln nämns Topigs Norsvins rekommendationer till TN70 år 2023 som manualen.

Två testgårdar

Studien har genomförts i två besättningar i västra Sverige under perioden maj 2023 till december 2024. I varje besättning har vi följt tre suggrupper under tre sinperioder. Suggorna har utfodrats enligt manualen gällande näringsinnehåll samt fodergivor så långt det varit möjligt, då optimeringen gjorts utifrån gårdarnas råvaror och förutsättningar.

Förutom justeringar i sinsuggefodret har också fodret till gyltor samt digivande suggor setts över för att anpassas till manualen gällande näringsinnehåll. Gyltornas ålder, vikt och späckmått vid första betäckning har registrerats och utfodringsstrategin för växande gyltor har eventuellt justerats för att nå rekommendationen i manualen till första betäckning.

Suggorna har under projektet vägts samt späckmätts vid avvänjning, fyra veckors dräktighet, åtta veckors dräktighet samt vid grisning. Vi har också tittat på gårdarnas produktionsresultat så att de inte försämrats med en lägre fodergiva samt följt upp foderåtgången per sinsugga för att se hur den nya utfodringsstrategin påverkar ekonomin på gårdarna.

I denna artikel fokuserar vi på resultaten för sinsuggorna gällande vikt, späck samt foderåtgång men för att läsa hela rapporten, se Gård & Djurhälsans hemsida (följ QR-kod här intill).

Näringsinnehåll i fodret

Rekommendationen i manualen är att utfodra minst två men helst fyra olika foderblandningar gällande näringsinnehåll utifrån kullnummer och dräktighetsdag (tabell 1).

För att kunna följa manualen fullt ut krävs att du kan utfodra suggorna individuellt och med fyra olika foderblandningar, vilket är svårt att lösa på de flesta svenska gårdar idag. Kan du däremot utfodra med två olika foderblandningar där du gör en blandning till yngre suggor (kullnummer 1–3) samt en foderblandning till äldre suggor ≥4:e kull kommer du långt, och det var detta vi använde oss av på gårdarna som deltog i projektet.

Utfodringsstrategi

Gård 1

På gård 1 fördelas sinsuggorna i två olika stallar och hade tidigare gått gruppvis i det ena eller andra stallet. Genom att istället flytta suggorna utifrån kullnummer kunde två olika foderblandningar lösas.  Från avvänjning fram till fyra veckors dräktighet får samtliga suggor en och samma foderblandning. Efter dräktighetsundersökning flyttas nu de äldre suggorna till en annan avdelning och ges där en egen foderblandning. Gyltorna som går för sig, blir kvar i samma avdelning som andra- och tredjegrisarna under dräktigheten.

Gård 2

På gård 2 får samtliga suggor och gyltor samma foderblandning från avvänjning och fyra veckor framåt. När suggorna flyttas till tre-rummare efter första dräktighetsundersökningen, sorteras suggorna efter kullnummer men också efter späckmått och går fem till sex suggor per box. Den blöta foderblandningen är optimerad utifrån de äldres behov. För att uppfylla rekommendationen gällande näringsinnehåll till de yngre suggorna får de halva fodergivan med den blöta foderblandningen och halva fodergivan med ett torrt foder med högre lysininnehåll. Gyltorna kan stanna kvar i ”betäckningen” fram till 60 dagars dräktighet och flyttar sedan in i tre-rummarna och ges där samma foderblandning som andra- och tredjegrisare.

Förändringar på fodergivor

I tabell 2-6 visas gårdarnas fodergivor och näringsinnehåll i fodret före projektets start respektive under projektet. Fodergivorna anpassades utifrån gårdens foderblandningar och specifika önskemål. Eftersom gårdarna låg betydligt högre i fodergivor än rekommendationen vågade vi inte gå helt efter manualen. Detta främst på grund av att de äldre suggorna redan var betydligt större än manualens rekommendation, och därmed kräver en högre underhållsgiva.

Resultat

Vikt

När det gäller vikt vid grisning såg vi knappt någon skillnad på kullnummer 1-3 före och under projektet. Kullnummer 1 höll runt 240 kilo inför grisning vilket motsvarar manualens rekommenderade maxvikt. Kullnummer 2 och 3 vägde däremot cirka 20 respektive 35 kilo över rekommenderad maxvikt vid grisning, både före och under projektet. De äldre kullnumren blev något lättare under projektet men låg ändå långt över rekommenderad maxvikt vid grisning.

På gård 1 gavs en skopa extra torrfoder per dag måndag till fredag, vilket blev för mycket och kan ha bidragit till den stora viktutvecklingen bland andra- och tredjegrisare, då dessa var överrepresenterade bland de ”tunna”. Det extra torrfodret innehöll dessutom 0,60 gram sis lysin/MJ NE vilket i kombination med hög giva gynnar ansättning av muskler istället för späck.

När det gäller gård 2 fanns en uttalad oro för att sänka fodergivan allt för kraftigt under de första fyra veckorna av dräktigheten vilket gjorde att de inte sänkte hela vägen ned till rekommendation. Under resterande del av dräktigheten justerades fodergivan till att motsvara rekommenderade tillägg för magra suggor.

Späckmått

När det gäller späck inför grisning innan projektet så skiljde sig gårdarna åt. Rekommenderat späckmått enligt manualen vid grisning är 14-16 millimeter för kullnummer 1 och 2 samt 13-15 millimeter för resterande kullnummer. Detta uppnåddes för samtliga kullnummer på gård 1 och för alla utom kullnummer 2 på gård 2 under projektet.

Grisföretagarna upplever också att suggorna ”klarar sig” bättre under digivningen och antal djur som är tunna vid avvänjning har minskat.

Foderförbrukning under sinperioden

Att foderåtgången till sinsuggorna skulle minska var förväntat då detta var ett av projektets huvudsakliga mål. Däremot så är mängden foder vi sparat överraskande stor. Det är även värt att notera att den redovisade foderåtgången före projektets genomförande på gård 1 inte inkluderar extragivan till magra suggor, eftersom det saknades registrering av hur många djur som erhöll detta tillskott innan projektstart. Den verkliga minskningen i foderåtgång är därmed sannolikt ännu större än vad siffrorna visar.

De deltagande gårdarna är inte unika i sin tidigare utfodringsstrategi med höga givor till sinsuggor. I många besättningar är höga fodergivor ett medvetet val, ofta drivet av en önskan att uppnå högre späckmått vid grisning men resulterar ofta i onödigt tunga suggor. Framförallt hos äldre suggor vars tillväxtfas är avslutad kan höga nivåer av protein främja muskeltillväxt snarare än fettinlagring.

Slutsats

Denna studie visar att Topigs Norsvins (2023) utfodringsmanual för TN70-suggor, med avseende på näringsinnehåll kan fungera som en användbar riktlinje för utformning av utfodringsstrategier till sinsuggor under svenska produktionsförhållanden. Däremot så måste rekommendationen anpassas till gårdens förutsättningar då de flesta av våra svenska besättningar inte har utfodringssystem som gör det möjligt att utfodra med fyra olika sinsuggeblandningar.

Avseende fodergivor gick denna studie inte fullt så långt i reduktion som manualen föreslår. Trots detta kunde foderåtgången sänkas avsevärt för samtliga kullnummer, utan att det medförde några negativa effekter på produktionsresultaten. Vi lyckades dock inte hålla suggorna inom det rekommenderade viktintervallet vid grisning enligt Topigs Norsvins riktlinjer, baserat på kullnummer, eftersom de suggor som deltog i projektet blev tyngre än förväntat. En trolig förklaring till detta är den högre extragivan till magra suggor på gård 1 samt den förhållandevis höga fodergivan under de första fyra veckorna efter betäckning på gård 2.

Det är dock värt att notera att båda gårdarna som deltog i projektet numera tillämpar Topigs Norsvins rekommendationer fullt ut, både vad gäller grundgiva och tillägg till magra suggor. Det kommer därför vara av intresse att följa upp suggornas framtida viktutveckling, i syfte att utvärdera om man i högre grad kan närma sig det rekommenderade viktintervallet vid grisning per kullnummer.

När det gäller späckmåttet vid grisning så är det efter projektet jämnare mellan kullnumren och ligger inom rekommenderat intervall hos nästan alla kullnummer. Vi ser också att rekommendationen gällande späckmått vid grisning hos första- och andragrisare på 14-16 millimeter samt 13-15 millimeter hos äldre suggor räcker även till våra suggor i svenska besättningar med en avvänjningsålder på fem veckor.

Camilla Hallgren

Gård & Djurhälsan