Fortsatta utmaningar inom hållbarhet hos suggor

Svensk smågrisproduktion har under flera år fokuserat på att öka antalet levande födda och avvanda smågrisar, vilket bidragit till högre produktivitet och stärkt lönsamhet. Högre produktivitet innebär också större krav på suggorna. Frågan är hur en hög produktion kan ­förenas med god djurvälfärd och suggor som stannar länge i produktion. En ny rapport från Gård & Djurhälsan presenterar beräkningar över svenska suggors hållbarhet.

Produktiviteten i svensk smågrisproduktion mäts ofta i hur många smågrisar varje sugga producerar per år. Dessa årsvisa nyckeltal säger dock inget om suggornas prestation över tid eller hur länge de stannar i produktionen, även kallat hållbarhet. År 2020 genomförde Gård & Djurhälsan ett projekt som beräknade nyckeltal för hållbarhet hos suggor. Projektet pekade på utmaningar inom svensk smågrisproduktion, bland annat att många suggor tas ur produktion tidigt och innan de hunnit nå sin fulla potential. Det påverkar både produktionsresultat och ekonomi i besättningar.

En bredare bild av suggornas produktion

Med finansiering från Bransch­utvecklingspengen (Svenska Köttföretagen) har Gård & Djurhälsan nu fått möjlighet att upprepa hållbarhetsberäkningarna för 64 svenska besättningar. Syftet var att få en uppdaterad bild av suggors hållbarhet och genom jämförelse med 2020 års projekt se om det förändrats över tid, samt beskriva utmaningar framåt.

De nyckeltal som har beräknats är besättningsstruktur och produktionsresultat, ålder vid första betäckning och grisning, livstidsproduktion samt utslagning av suggor. Dessa mått ger en bred bild av suggornas prestation och kan beräknas både nationellt och i den egna besättningen.

Suggorna har stor potential

Beräkningarna visade att suggorna föder fler smågrisar under sin livstid än tidigare. Samtidigt har antalet kullar vid utslagning och produktiva dagar minskat. Suggorna föder alltså fler grisar under kortare tid än tidigare. Resultaten visar att runt sex procent av betäckta gyltor slogs ut före första grisning och runt 42 procent av suggorna slogs ut före fjärde grisning. Beräkningarna visade att suggor fram till tionde kull födde fler levande smågrisar per kull än en första­grisare. Eftersom många av suggorna togs ur produktion tidigt hade de inte hunnit nå sin fulla potential vid utslagning.  Antalet avvanda grisar per kull var även fler fram till och med femte kullen jämfört med en förstagrisare.

Att suggor slås ut tidigt innebär att en stor del av den kostnad som lagts på uppfödning och rekrytering inte hinner betala sig. Att köpa och sköta en betäckningsfärdig gylta kostar cirka 5 000 kronor. Kalkyler som tagits fram i projektet visar att i en genomsnittlig besättning behöver en sugga få minst 18 smågrisar, motsvarande ungefär 1,4 kullar för att betala den direkta rekryteringskostnaden. I rapporten framgår att en fjärdedel av suggorna inte hann producera så många grisar innan utslagning.

Beräkningar visar att om svenska suggor i genomsnitt fick en ökad hållbarhet med 0,5 kullar skulle en genomsnittlig besättning få ett ökat täckningsbidrag på knappt 750 000 kronor per år.

Orsaker till utslagning

Orsakerna till utslagning varierade beroende på om suggorna gått till slakt eller avlivats/dött på gården. Bland de som slaktades var reproduktionsproblem vanligast i de första kullarna. Hos de djur som avlivades eller dog var benproblem den dominerande orsaken. Med bättre benhälsa kan fler suggor stanna kvar i produktionen och lämna besättningen via planerad slakt, vilket gynnar både ekonomi och djurvälfärd.

Av de utslagna suggorna var det 17,9 procent som avlivades eller dog på gården. I ett ekonomiskt exempel visades att det motsvarar en förlorad slaktintäkt och uppkommen kostnad för hantering av kadaver på 127 000 kronor per år för en genomsnittlig gård.

Starten avgörande för gyltor

Precis som Gård & Djurhälsans tidigare projekt sammanfattade så spelade ingrisningsålder stor roll för suggornas fortsatta prestation. Gyltor som grisade in innan 349 dagars ålder hade fler livstidsavvanda smågrisar och stannade längre i produktion än djur som var äldre vid första grisning. Med god planering och gott management går det att skapa förutsättningar för suggor med god produktion.

Gyltor behöver utöver en viss ålder också ha uppnått mål inom utveckling, vikt och kondition vid första betäckning. Resultaten pekar på att styrningen av tidpunkt för första betäckning förbättrats sedan föregående beräkningar.

Hållbarheten kan bli bättre

Jämförelsen mellan åren visade både på en förbättring av suggors hållbarhet (färre utslagna suggor före fjärde grisning), men också en försämring (kortare tid i besättningen och fler avlivade och döda suggor). Variationen mellan besättningar är stor inom olika nyckeltal och det tyder på en förbättringspotential för branschen. För att kunna göra förbättringar krävs ett målfokuserat arbete där avel, utfodring och management samverkar. Med rätt insatser kan svensk grisproduktion bli både mer lönsam och mer hållbar.

Lina Hidås, Amanda reneby, Wilhelmina Ehrenkrona & Ingvar Eriksson

Gård & Djurhälsan