"Det känns kul att få vara den som tänt strålkastarna på grisnäringen"

Anders Walls stipendium för landsbygdsutveckling har tilldelats Cissi Klasson-Tidfält som driver Annelövsgrisen AB och Hilltop Hogfarm AB i Skåne. För henne är utmärkelsen hedersam, samtidigt som hon är glad över att den sätter ett positivt ljus på branschen.

– Jag känner mig hedrad och det känns jättekul att få det här priset som konventionell grisproducent. Jag vill inte förminska mitt eget arbete men det är egentligen inget särskilt som jag gör. Utan det är helt vanlig grisproduktion, som vi försöker göra så bra som möjligt. Med fokus på arbetsmiljö och psykiskt mående. Ju bättre och kunnigare personalen är ju bättre kommer vi att kunna sköta grisarna, säger Cissi Klasson-Tidfält.

Hon tycker det är roligt att grisnäringen för en gångs skull uppmärksammas i svenskt lantbruk.

– Det känns kul att få vara den som tänt strålkastarna på grisnäringen, så att andra ska se att det här är en näring att räkna med. En framtidsnäring för unga där det finns många jobbmöjligheter och möjligheter för generationsskiften.

Många medarbetare

För Cissi är det viktigt att kunna skapa arbetstillfällen och att värna om sina medarbetare. I koncernen som består av Annelövsgrisen AB (smågrisproduktion) och Hilltop Hogfarm AB (slaktgrisproduktion), plus en avelsbesättning med anguskor i enskild firma, är de 15 anställda plus extra personal vid behov.

– Jag försöker tänka lite annorlunda. Man kan tycka att vi har för många anställda och för höga löner per producerad gris. Men jag tycker att jag har en bra vinstmarginal på det och framförallt en bättre arbets­situation både för mig och mina anställda. Det är ett värde som skapar långsiktighet, säger hon och fortsätter:

– Om man hela tiden ligger på gränsen när det kommer till tillräckligt många i personalen, skapas en stress som kan göra att det blir svårt att få en långsiktighet med personalen. De orkar inte vara kvar. Och du kommer inte heller själv orka hålla fokus och vara duktig.

Cissi säger samtidigt att det är klart att man inte ska vara för många. Det måste finnas arbetsuppgifter till alla.

– Nu har vi lite större flexi­bilitet. Är vi lite många på ett ställe kan vi låna ut till de andra gårdarna. Även till kogården om någon vill ha ett varierat arbete.

Vad är ditt framgångsrecept?

– Det är närvaro och engagemang som chef och ägare. Det tror jag är det viktigaste. Och i grunden är jag är väldigt intresserad av just gris! Att hålla en hög produktion och en ekonomisk balans är min drivkraft.

Mer tid hemma

Utöver grisarna har familjen även en avelsbesättning med angus. Men kointresset står Cissis man Oskar Tidfält för.

– Det är en fin avelsbesättning som Oskars pappa har byggt upp och som Oskar har fortsatt med. Men det är ytterst få sommarkvällar som jag tycker att det är roligt med kor. Resten av året går jag hellre in i mitt grisstall, skrattar Cissi.

Hon har under en tid varit engagerad i Sveriges Grisföretagares styrelse, men har nu bett om en paus.

– Jag och min man vill lägga tiden på det nybyggda kostallet så att det kommer i gång bra. Och på det nya förvärvet av slaktgrisstallar i Dalby. Det är visserligen en produktion som fungerar men vi vill sätta vår prägel. Jag tror att det är viktigt att gå in i början och smida medan järnet är varmt, säger Cissi och utvecklar:

– Det handlar om förbättring och förfining. Vi är inne i en period nu när vi håller på att lära oss mer om smågrisproduktion för att skapa en ännu bättre små­gris. Det kommer gagna oss i slaktstallet. I slaktdelen ska vi lära oss hur vi ska tänka kring produktion och foder.

Hela kedjan

Det var i höstas som familjen köpte slaktgrisstallet Dalby Hill, numera Hilltop Hogfarm AB.

– Vi hade redan sålt små­grisar till den tidigare ägaren sedan i juni. Så när vi köpte anläggningen i höstas, då köpte vi tillbaka våra egna grisar.

18 000-19 000 av små­grisarna från Annelövsgrisen går till Hilltop. Resten av de totalt 33 000 producerade smågrisarna går till en gård i Västergötland.

Hur är det att vara grisföretagare just nu?

– Jag tycker inte man ska klaga. Men det innebar nästan en miljon per år i sänkning för oss när KLS och Scan sänkte med 50 öre efter jul. Så det är klart att det påverkar. Men det är tidigt på året och vi vet att det här kvartalet ofta är lite tyngre. Förhoppningsvis blir det inte fler sänkningar, och då har vi ändå ganska bra marginaler. För det är fortfarande ett lågt spannmålspris.

Cissi säger att hon alltid försöker fokusera på förbättringar internt.

– Mer och högre produktion, fler och bättre smågrisar och snabbare flöde genom slakten. Då har vi säkert jobbat ihop den miljonen som vi tappade på sänkningen.

Samtidigt är det ett oroligt läge i Europa och det har aldrig varit så svårt att sia om saker som nu, menar hon.

Hur var prisutdelningen och att träffa kungen?

– Det var jättekul. Kungen har ju uppmärksammat bra mjölkproducenter i många år. Och jag har väl ibland tänkt att det faktiskt finns en bra grisnäring också. På så sätt är jag väldigt glad att jag fick vara den som representerade näringen, skrattar Cissi.

Vad ska du göra med pengarna?

– Jag vet inte riktigt. 200 000 kronor är mycket pengar, särskilt i ett stipendium där du får göra vad du vill med dem. Vi ska hitta på någonting som skapar en bättre arbetsmiljö i koncernen på lång sikt. Men exakt vad det blir vet jag inte just nu.