Stereotypier hos suggor – betydelse för välfärd och produktion

Olika detaljer i de inhysningssystem vi håller djuren i påverkar förekomsten av stereotypier. Men genom att vara uppmärksam på suggornas beteende och göra kloka och medvetna val kan vi påverka förekomsten av stereotypier och på så vis öka både djurvälfärd och produktivitet.

En betydande utmaning inom svensk grisproduktion är förtida utslagning av suggor. Suggor slås ut i förtid främst på grund av hälsoproblem eller minskad produktionsförmåga. Brister i inhysningssystem kan bidra till utvecklingen av stereotypa beteenden, vilka betraktas som tydliga indikatorer på nedsatt djurvälfärd. Dessa beteenden är ofta kopplade till både hälsoproblem och försämrad produktionsförmåga. 

Genom att vara uppmärksam på förekomsten av stereotypier som ett mått på suggornas välbefinnande så skapas möjlighet att tidigt identifiera brister i miljön. Detta möjliggör förebyggande åtgärder som kan minska risken för hälsoproblem och därmed reducera den förtida utslagningen av suggor, vilket i sin tur bidrar till en ökad produktivitet.

När suggor utvecklar stereotypier tyder det på att:

• deras behov inte tillgodoses
• de upplever långvarig stress

Detta blir en tidig varnings­signal på nedsatt välfärd.

Vad är stereotypier?

Stereotypier är repetitiva, funktionellt meningslösa beteenden (till exempel tom-/skentuggning, bitande på inredning) som uppstår ofta när djuret inte kan utföra naturliga beteenden.

Exempel hos suggor:

• Tom-/skentuggning (sham chewing): Tuggar i luften, ofta med skum/fradga runt munnen.
• Tungrullning/slickande: Slickar på inredning/i luften eller rör tungan i ett repetitivt mönster, ibland likt det man ser hos diande smågrisar.
• Bitande/gnagande: Biter på inredning såsom rör, nipplar, fodertråg med mera.
• Vandrande (pacing): Går repetitivt fram och tillbaka i boxen.
• Överdrivet drickande: Onor­malt hög vattenkonsumtion.
• Stirrande eller gnuggande: Stirrar tomt eller gnuggar sig överdrivet mycket mot inredningen.

Stereotypier, såsom tomtuggning och gallerbitning, utvecklas ofta i miljöer där suggor inte kan utföra sina naturliga beteenden. Begränsad tillgång till strömaterial, hårda golv och otillräckligt utrymme bidrar till frustration och kronisk stress. Även om svensk grisproduktion generellt håller en hög standard, kan variationer i inhysningsmiljö ändå leda till att dessa beteenden uppstår.

En av de viktigaste mekanismerna bakom produktionsförluster är att stereotypier innebär en ineffektiv användning av energi. Istället för att energi används till tillväxt, reproduktion och mjölkproduktion, förbrukas den genom repetitiva och funktionellt meningslösa beteenden. Detta leder till sämre foderomvandling och minskad produktionsförmåga.

Förhöjda nivåer av stresshormoner

Vidare är stereotypier starkt kopplade till kronisk stress, vilket påverkar grisens fysiologi. Förhöjda nivåer av stresshormoner kan försämra immunförsvaret och öka djurens mottaglighet för sjukdomar. Detta leder till ökad sjuklighet i besättningen, vilket påverkar både tillväxt och överlevnad negativt. Stresshormoner kan även minska antikroppsproduktionen och därmed försämra råmjölkens kvalitet. Hos suggor kan stress även störa reproduktionscykeln, vilket leder till sämre fertilitet, oregelbundna brunster och minskad kullstorlek.

Stereotypa beteenden kan också orsaka fysiska skador som ytterligare försämrar produktiviteten. Gallerbitning kan leda till tandslitage, tandfrakturer och därmed smärta samt risk för sekundärinfektioner, medan rastlöshet och onormala rörelse­mönster kan bidra till klövskador.

En annan viktig aspekt är påverkan på sociala interaktioner. I vissa fall kan stereotypier övergå i eller kopplas till skadliga beteenden, såsom svansbitning eller vulvabitning, vilket skapar ytterligare stress och skador inom gruppen. Detta påverkar inte bara enskilda djur utan hela besättningens produktionsnivå.

Foder och tillgång till grovfoder

Olika aspekter av inhysningssystemen påverkar förekomsten av stereotypier. En viktig bakomliggande faktor till förekomsten av stereotypier är utfodringen av dräktiga suggor. Dessa utfodras vanligtvis restriktivt för att undvika överhull, vilket kan leda till en bristande mättnadskänsla. Om fodret dessutom innehåller för lite fiber förstärks denna hunger, vilket i sin tur ökar risken för frustration och utveckling av stereotypa beteenden.

En fiberrik foderstat spelar därför en viktig roll för ­suggans välbefinnande. Fiber ökar fodrets volym, förlänger ättiden och bidrar till en mer lång­varig mättnad. Detta minskar suggans motivation att utföra onormala födosöksbeteenden och leder till ett lugnare och mer naturligt beteende. Därmed kan en ökad fiberhalt i fodret vara ett effektivt sätt att minska förekomsten av stereo­typier. Suggan behov av fiber kan även tillgodoses genom ökad tilldelning av grovfoder som hö, hösilage eller ensilage. Halm fungerar utmärkt som strömedel, sysselsättning och till viss del bukfyllnad men ger ej samma mättnadskänsla och saknar övriga egenskaper som hö och andra grovfoder har.

Golvets beskaffenhet och karg miljö

Stereotypier kan uppstå när suggan inte kan röra sig på ett bra sätt i miljön, till exempel på grund av hårda och hala golv, eller om miljön är karg utan tillgång till strömaterial. Då kan suggan utveckla ett stressrelaterat beteende när hon inte kan tillgodose behov som att födosöka, dricka och socialisera med andra suggor. Är golvet svårt för suggan att röra sig på kan det leda till långvarigt stillaliggande som kan orsaka försämrad benhälsa och försvagad muskulatur eftersom hon rör sig för lite, samt bidra till liggsår, klövskador och förväxta klövar.

Leder inhysningssystemet till en stereotypi där suggan vandrar (pacing) fram och tillbaka på en golvyta som är hård och blöt leder det till ett högre slitage på klövarna som inte är gjorda för att ständigt vistas på hårt underlag. Hårda underlag kan leda till ökad belastning på klövarnas mjuka delar vilket i sin tur leder till skador och hälta.

Smärta från dessa tillstånd minskar grisens foderintag och rörelseförmåga, vilket direkt påverkar både tillväxt och reproduktion. Dessutom kan skador leda till att djur behöver avlivas eller kasseras vid slakt.

Inbjuder suggans miljö inte till naturligt beteende som födosök och socialiserande med andra suggor löper suggan stor risk att istället utveckla stereotypa beteenden.

Tillräckligt med golvyta

Tillräcklig golvyta är avgörande för att minska aggression mellan suggor eftersom det ger dem möjlighet att hantera sociala konflikter på ett naturligt sätt. Grisar lever i sociala grupper där en rangordning etableras, och vid konflikter behöver underordnade individer kunna dra sig undan. Om utrymmet är för begränsat förhindras detta, vilket leder till fler och mer utdragna slagsmål. Trängsel ökar dessutom stressnivåerna och konkurrensen om resurser så som foder och liggplatser, vilket ytterligare förstärker aggressiva beteenden. Följden blir en ökad risk för skador, särskilt på ben och klövar, samt stereotypier och därmed nedsatt välfärd. Brist på utrymme förstärker alltså både social stress och beteendestörningar, vilket i sin tur kan påverka hälsa och produktivitet negativt.

Sammanfattningsvis är sambandet mellan inhysningssystem, utfodring, stereotypier och produktivitet tydligt. Genom att tillgodose suggornas behov av både en stimulerande miljö och en mättande foderstat kan man inte bara förbättra djurvälfärden, utan även minska för tidig utslagning och öka produktiviteten inom svensk grisproduktion.

Kaisa Ryytty Sylvén
Gård & Djurhälsan