Hur mycket kostar svansskador?

Svansskador medför lidande för den drabbade grisen och svansbitning orsakar ofta också frustration för djurskötaren. Men inte nog med det; det är kostsamt också, allt enligt beräkningar gjorda av Gård & Djurhälsan tillsammans med SVA.

Under perioden 2019-2023 slaktades tolv miljoner grisar i Sverige, varav knappt 37 000 registrerades för svansskada (3,1 procent). Även om dessa svanskador kan ha haft olika orsaker, såsom till exempel mögelgifter eller klämskador så rör det sig till allra största delen om svansbitningar och incidensen är stabil över tiden (medel­värde 3,1±0,1 procent under perioden 2019-2023, spridning 3,02 – 3,21 procent på årsbasis).

Vid slakt orsakar svansskador delkassationer där den skadade delen av svansen rensas bort innan grisarna vägs. Eftersom rensningen är minimal och styckningsdetaljen har lågt värde gör slakterierna inga noteringsavdrag för detta, förutom den osynliggjorda rensningen av svansen som beräknas uppgå till cirka 0,5 kilo, motsvarande 12,50 SEK. Därmed skulle man kunna tro att svanskador på grisar i princip saknar ekonomisk betydelse, men fullt så enkelt är det inte.

Kastrater i skottgluggen

Svansbitning orsakar smärta och obehag och en försämrad tillväxt hos drabbade grisar. En beräkning av effekterna av detta försvåras dock av att det oftast är kastrater som blir bitna (1, 2). Då kastrater växer snabbare än sogrisar så kan en försämrad tillväxt döljas, något som även sker eftersom grisarna slaktas efter vikt och inte efter ålder, det vill säga grisar med försämrad tillväxt slaktas sent i omgångarna.

100 gram sämre tillväxt

Den enda vetenskapliga publikation som beskriver viktsutvecklingen i samband med ett akut svansbitningsutbrott på grisar är faktiskt svensk (2). Utbrottet sammanföll med ett foderbyte då grisarna var elva veckor gamla. Detta belyste fodrets betydelse vid utbrott av svansbitningar, där speciellt snabbväxande grisar riskerar att bli underutfodrade vad gäller mineraler, aminosyror och vitaminer (3).

Vid det aktuella utbrottet (2) minskade tillväxten hos svansbitna grisar med 25 procent vid själva utbrottet och trots att allvarligt bitna grisar penicillinbehandlades så var tillväxten under hela perioden 100 gram lägre per dag för de svansbitna grisarna, jämfört med de andra grisarna i omgången.

Längre uppfödningstid

Om vi räknar med att en svansbitning i genomsnitt drabbar en storgris i mitten av en omgångstid av 106 dagar så minskar därmed tillväxten med 5,3 kilo per svansbiten gris. Detta motsvarar en förlängd uppfödningstid av cirka sex dagar, vilket i sin tur enligt uppdaterade tidigare beräkningar (4) motsvarar en kostnad av cirka 60 kronor per svansbiten gris.

Redan här är vi därmed uppe i 72,50 SEK per svansbiten gris och eftersom svanskador i sig inte orsakar några helkassationer så skulle summan kunna ha stannat här. Det gör den dock inte.

Spridda infektioner

Bitskador är nämligen alltid infekterade, vilket medför en risk för att bakterier sprids med blodet och kan orsaka bölder, ledinflammationer, hjärtklaff­infektioner och ”övrig lunginflammation” (det vill säga inte mykoplasma-liknande lunginflammation). Vad gäller delkassationer så är risken för utveckling av bölder och övrig lunginflammation sju gånger högre hos grisar som registrerats för svansskada (se figur 1), än för övriga. Vad gäller ledinflammationer är risken mer än dubbelt så hög (2,2 gånger).

Medelavdraget per böld är 50 SEK + 1,8 kilo (totalt 95 SEK) och per ledinflammation är avdraget 40 SEK + 1,4 kilo (totalt 75 SEK). Övrig lunginflammation medför inget kostnadsavdrag, men bidrar till en försämrad tillväxt, vilket även de övriga infektionerna gör. Standardiserar vi denna försämring till tre dagar, vilket kan vara en undervärdering, tillkommer 30 SEK per registrering. Därmed blir kostnaden per registrering 125 SEK per böld, 105 SEK per ledinflammation och 30 SEK per lunginflammation.

Riskerar Helkassering

Som framgår av figur 2 ökar svansbitning även riskerna för helkassering på grund av följdinfektioner som spridits med blodet. Denna risk ökas med 20 gånger vad gäller bölder, 13 gånger vad gäller hjärtklaffinfektioner och tre gånger vad gäller ledinfektioner. Varje helkassering innebär en utebliven intäkt om 2 375 SEK.

Om man fördelar totalkostnaden för alla delkassationer på samtliga grisar som registrerats för svansskada motsvarar detta 11,2 SEK per svansskadad gris [Böld (6,8 procent) 8,5 SEK; Ledinfektioner (1,2 procent) 1,3 SEK; Lunginflammation (4,1 procent) 1,4 SEK] (se figur 1).

Om man fördelar totalkostnaden för alla totalkassationer på samtliga grisar som registrerats för svansskada motsvarar detta 3,8 SEK per svansskadad gris [Böld (0,08 procent) 2 SEK; Ledinfektion (0,038 procent) 0,9 SEK; Hjärtklaffinfektion (0,038) 0,9 SEK] (se figur 2).

Förebygga – förhållandevis billigt

Räknar man samman kostnaderna enligt den här modellen motsvarar de således 87,5 SEK per gris som registrerats för svansskada vid slakt. I dessa kostnader ingår inte kostnader för dödsfall eller avlivningar på grund av svansbitningar under uppfödningen.

Det förekommer även svansbitning hos yngre grisar, det vill säga innan förmedling. När så sker kan förlusterna ungefär fördubblas enbart på grund av försämrad tillväxt.

Det finns således all anledning till att förebygga svansbitningar. I detta arbete spelar fodrets kvalité och sammansättning en avgörande roll, men även belysningskvalitet och möjligheter till sysselsättning, exempelvis strö, är av betydelse (3). För att inte tala om hur viktigt det är att det finns tillräckligt utrymme för alla grisarna vid fodertrågen. Ett bra sätt att komma åt fodret, om man inte gör det, är ju att bita en annan gris i svansen.

Per Wallgren
SVA
Carl-Johan Ehlorsson
Amanda Reneby
Gård & Djurhälsan